Alltid när jag ska hemifrån är jag så inställd på att släcka alla lampor att jag lyckas släcka i hallen innan jag hunnit gå ut. Så här i hösttiden leder det till att jag får liksom famla mig fram till ytterdörren (C kan intyga på mitt kassa mörkerseende).

 

Men varje gång jag stapplar fram där, hittar hantaget och tar mig ut hinner jag fnissa till lite och himla med ögonen åt mig själv (det är en rätt bra start vart jag nu ska ta vägen).