det är rätt korta avstånd mellan spårvagnshållplatserna, här i stan, en kan liksom gå
och jag var tjugoett, året håkan släppte när lyktorna tänds
och jag trampade snett, minst fem gånger
som om jag fötts med klumpfot
och hela det året gjorde resan över hisingsbron mig så glad
men framförallt lyktorna på göteborgssidan
där alla platser jag trampat runt så mycket
liksom går att se på, så små att de ryms i min famn
älskade älskade människor
så kom den där dagen vi plannerat och pratat om så himla mycket
det lyckades visa sig att det var på riktigt, dom sa ja, dom gifte sig
och vi gick vid hennes sida såklart såklart
och när hon fick sin älskade man, fick jag genomföra en drömpose
och vi slog oss ner vid honörsbordet
skrattade, skålade och sjöng helan går
och tog fler episka bilder
all lycka till er älskade älskade människor, 'lskade älskade Cecilia and Marc
Jag visste att hon ville bort
att hon skulle försvinna
men när hon bestämt sig för att platsen hon ska sprida sina vingar över
ligger evigheter bort från den plats där jag själv finns
Det är inte som en kniv. Det är inte som att krossas totalt. Mer som att skratta i gråten.
Mer som att förvandlas till en tvättsvamp och hur många fler kramar jag än får så slutar det inte komma tårar
lite som att gråta i skrattet
för samtidigt står jag där med stolt och rak rygg och hoppas att allt går bra (mer än bra)
sen blir det tomt
hela luften blir tom och möjligheten att bara svänga förbi är försvunnen
det ekar illa. Fast jag är glad är jag ledsen.
Sen tacksam. Tacksam för tiden vi tog till vara på. (och för tiden som kommer)
helst av allt en kram till, en som inte är per sms
i början finns alltid ett val
kallprat
och de talas om vitaminer, antioxidanter, proteiner och fett
och jag köpte precis en bok om köttätande
i huvudet har jag en kostcirkel
jag fått höra är sponsrad och förtal
för övrigt tänker jag
att det finns så många andra sätt att bli undernärd på
att det nog inte spelar så stor roll
äter en macka
stänger in mig som om jag var i ett kylskåp
och tänker på allt jag aldrig säger
håller mig tyst
(läs gärna mellan raderna, det skulle vara trevligt att sitta flera i ett kylskåp, kanske till och med med dörren på glänt)
(med risk för att det skulle börja tjuta såklart. det gör visst kylskåp när de blir för varma har jag lärt mig)
(bli inte rädd om jag tjuter, krånglar, snälla var inte rädd. för mig)
att balansera utan hand att hålla i
är också steg
de duger att ta sig fram med
får lära mig att ha tålamod med mig själv
får lära mig att gå, på nytt, på nytt
faller jag nu
löser det sig på något sätt
kopierat direkt från gamla dokument
Ja, lite senare än tänkt. Det har hänt en hel del sen jag hittade alla de här texterna, har haft en hel del med megatextsamtal bland annat. Men här är dem nu, fick storhetsvansinne precis och kunde inte välja vad som skulle upp, så vem vet det här kanske blir ett åtekommande egoboost grej. De två sista dikterna minns jag som de första som jag la upp på min gamla favosida hogwarts.nu och också det första jag skrev bara för att skriva dikt. Frida 12 år. Kuriosa. Varsågoda.
Känns extra nostalgi att lyssna på itunes samtidigt - med all musik som jag levde och andades med i högstadiet.
18 dagar
hela 18 dagar
18 små dagar
det enda vi undrar;
var tog de vägen?
Imorgon återvänder jag till ön. Och det ska bli trevligt, på sitt sätt. Dåligt bloggande pekar på massor att göra och fterlängtade möten.
jag vet inte om jag ska posta det på bloggen om du inte väldigt gärna vill det
och
Från dagis till Östermalm
Idag har vi haft uppläsningsverkstad. Det betyder att vi övat på att läsa högt framför folk på scen. Om och om igen. Här är dikten jag tog med. Gissa vem jag tänkte på? Jag saknar faktiskt att vara barnvakt.
Från dagis till Östermalm
hopptossa, barfotabus, morrhoppa, trasselsudd
kalla mig vad du vill, du buspojke
väljer vänskap framför kärlek
jag skulle inte klara av att förlora dig
och när vi hoppar på gatstenar tillsammans
bubblar det i magen av små såpbubblor som sprängs
glädjemajs som poppas
när jag går med din lilla hand i min
och lyssnar på små sagor från ditt liv
hittar man en skiva honungsmelon
på den platsen där min mun borde vara
och om jag var ett lustigt hus
är du en av få som skulle kunna
gå genom varje vrå med förbundna ögon
aldrig snubbla eller gå in i väggar
(inte ens där golvet rör sig i otakt)
och när du hittat ut
vill jag att du kommer tillbaka och går en gång till
världen ligger framför oss
ingen backe är för brant
inga ben är för korta
(jag bär dig när du ber mig)
hopptossan påstår att vänskap
är världens bästa kärlek
och barfotabuset, trasselsudden,
morrhoppan och buspojken
håller med
vi tar nästa vespa till framtiden
Lycka till, min vän
Tusen tankar
tusen bilder
på tusentals människor
och någon av dem
har fångat ditt hjärta
och jag vet inte
om det var
när solen gick ned
eller då den gick upp
som det gick upp för mig
att du fortfarande är du
och jag önskar jag visste
hur jag egentligen vill ha det
så jag skulle kunna säga rakt till dig
ja eller nej
men hur fel är det
att bara veta att
något
det är något jag vill
Tusen frågor
tusen svar
men de vill inte para ihop sig
så jag förstår
det bara snurrar i mitt huvud
och någonstans i
den vänstra utkanten i hjärnbalken
dansar du ensam med egna
drömmar
Vad jag än sagt är jag glad för er och för att det tydligen fortfarande finns kärlek i den här världen och för att jag fått en anledning att rimma
© Anna Gearhart
De sa att de bara var vänner
nu får han henne att le som en idiot
och hon som egentligen inte tror på de känslor hon känner
undrar vad de promenerar emot
det är konstigt hur första ögonkastet med kärlek
kan falla på någon man trodde man visste vem det var
som om grunden de byggde i halvlek
plötsligt blivit något som vill ha trohet till svar
måste allt vara krångligt och svårt
så kan väl de vara krångliga och svåra ihop
håll henne i handen, håll henne hårt
knyt världens starkaste knop
För det tycker jag ni är värda
