Och detta trodde vi aldrig skulle hända




God morgon Rudbeck. Och god natt blåfenad tonfisk

Det ropade de precis ut i högtalarna i sitt vanliga 8:20 tal. Och för första gången på riktigt länge var jag stolt över min skola. Att det finns någon som bryr sig om att en art tonfisk snart är helt utrotningshotad pga. utfiske. En art som FNs organ för handel av utrotningshotade arter röstade nej till att skydda. Om det inte var för det där uttalandet i högtalarsystemet hade nog nästan all min tro till mänskligheten utrotats.

Personligen har jag länge slagits för den blåfenad tonfisken på mitt eget vis. Vägrat äta den och försökt få andra att tänka efter. Vet ni hur svårt det är att stå i en spansk lokalhandel och fråga om tonfisken som du håller i handen är gul eller blåfenad? (det var omöjligt. Jag tror inte att de vet att det finns två sorter och om de visste så är min spanske uppenbarligen otillräcklig)
Men jag borde ha gjort mer. Jag får börja nu. Rädda blåfenad tonfisk – död eller levande

Och jag avslutar på samma sätt som talet avslutades:
Ät inte sushi i helgen


http://www.dn.se/nyheter/varlden/inget-skydd-for-blafenad-tonfisk-1.1063868


BARNVAKT


I just love it!
Frida

Jag läste på legendariska citat av Svante...

Och hittade det här citatet. Och jag förstår fortfarande inte hur Svante kan tycka att det är logiskt!


CL: Alltså, det fanns från början ingenting, och det exploderade. Det är inte logiskt?
Svante: Jo

I'm a believer...

Vet ni var jag sitter?
I ett mediakontor, med egen scanner och en trevlig forne arbetare på tryckeri och illustratör till hjälp när jag behöver. Gå på instinkter säger jag bara , våga fråga!
För er som inte hänger med i mina tankar och förstår hur fantastiskt det här är så håller jag på att skannar in mina bilder till barnboken - mitt projekt. Fick inte jättetydlig respons av Anna - medialärare - när jag frågade henne, men gick hit ganska på impuls, krockade med en kille och frågade om han hade någon idé på hur jag kunde göra och... här sitter jag! Killen är en mirakelman!
Nu: tillbaka till indesign!
Frida

Denna knapp bad Google mig att klicka på




"I'll give you anything you ask for - as long as it's not something I don't want to give. "




Vildmarksmässa och båtmässa

Den stora frågan är: vad gjorde vi där.

Tyvärr vet nog ingen riktigt svaret. Men det var mysigt på sitt egna sätt. (Och det fanns många söta pojkar så klänning var ett bra val.)


Hjortronsylt
Tranbärssylt
Jokk
Båtar
Barkbröd
Tremannatält
Universalnågonting
Glasögonrengöring

 







TRÖTT TJEJ

Fem tjejer. Två dansgolv. Igår var det utgång. Chaplins bar var målet. Spännande... nice med gratis inträde cause of gästlista, men annars vet jag inte om jag skulle komma tillbaka dit. Lite mycket 18 års ställe. Tyckte nog bättre om The Bridge, och det säger en hel del. Men det var kul ändå. Allra bäst förfesten hos C. Det mesta blir bra med bra sällskap. Undrar dock hur lång tid det tar innan man har så pass bra koll på ställen så man vet var man kan gå och hitta det man vill ha?
Enda sättet att lösa det är i och för sig: mer utgång!
Karin sov hos mig och vi segade oss upp vid tolv. Drog aldrig ner rullgardinen utan vaknade i ett ljust rum. Sjukt mysigt. Sov så underbart gott!
Och nu sitter jag här i soffan med mina syskon och äter grandiosa påspizza. Mmm.. fett!
Ska snart börja måla projekt. Snart. Och ikväll blir det melodifestivalkväll hos Cammo. Taggtaggtagg.
Frida

"...Gud måste varit matematiker"



Så mumlande Anders Öberg en gång på de ökända matte D lektionerna förra året och här följer ett blogginlägg på det temat. Eller, vet inte alls om matte och Gud har så mycket med det här att göra men min nördighet har det...
Period tre har börjat och i och med det matte E. Vilket har fått mattetänket att vakna igång.
Nu kommer det, analysen.
Perioder, på rudbeck heter det perioder inte terminer. Eller det finns terminer också, men de har ingenting med att göra med scheman. En period är precis som i matten alltid lika lång och desutom går den upp och ned. I början sätter alla nya kurser igång och allt känns ganska kul. Det är långt kvar till allt vad kursprov och slutbetyg heter och man vet att man har hela kursen på sig att göra ett bra intryck.
Jag har kommit på mig själv med att tänka att "skolan, det här är ju riktigt kul", jag tror det är här jag befinner mig nu. Men på några veckor har allt nytt blivit vardag, grått, trist och vaanligt! Eformigt. Nollställt.
Och sen börjar proven komma. Allra helst samtidigt. Då går den fina kurvan nedåt och i takt med stressen går det down, down, down.
Tills någon kommer på, det är bara några veckor kvar! Allt vänder. När man håller på att förlora något "för alltid" blir det så mycket mer värdefullt, stämmer inte det?
Och på något konstigt sätt, när jag tänker tillbaka på kursen så är jag ganska nöjd med de flesta.
Och vad vill jag säga med det här? Eh, det var vad jag tänkte på nån tid med matteboken idag. Skulle vilja utveckla Öbergs uttalande och lägga till att troligtvis var även den som kom på Rudbecksystemet (har vi inte snott det från utlandet :P ) matematiker.
(skulle nog inte publicerat det här om jag inte lovat pappa ett inlägg om sinuskurvor och perioder)
Frida

Hur ska det här sluta

Jag längtar redan efter att få släppa ut fötterna i det fria och de fina skorna. och alla kilklackar i garderoben bara tittar på mig. Hånar mig.



men jag ska få min hämnd när våren kommer

Och detta inlägg tillägnas Shitfuckers…

…trots deras totalt värdelösa val av namn. De var stört grymma på talangjakten och var klart värdiga vinnare enligt mig (trots att jag bara hann se hälften). Det är något speciellt med att se halvt fullvuxna män sjunga Bon Jovis You give love a bad name där en bandmedlem är iförd fredag den trettonde mask och svenska flaggan runt ryggen och sångaren tajta blommiga leggings.
    Helt klart hatten av


Larpang och Gurmali bara skrattar

Dom har inte Stockholms anarkafeministkör!!!!!! På varken Youtube eller spotify.
Detta har Carro precis konstaterat

Koh Lanta

Jag fortsätter på fridas resedagboksförvandling. Fast från en annan del av världen denna gång.


Sthlm- ARN


På stranden


Touch-me-not





På stranden


liten muräna eller möjligen orm...


båt


Koh Kradang


Sergeant Major


Morakot Cave som vi simmade igenom... det var mörkt


Thailändska tursiter simmade också igenom


Vad som riktigt fanns på andra sidan tänker jag inte avslöja





Cause this is my life, my friend, and this is my time to stand



Och jag insåg att på lördag är det globenfinal. Tagga!!


Vem vill du bli?


Lite överaskad blev jag när jag fick höra att det var obligatorisk föreläsning i aulan för alla treor idag (istället för engelska jippie kajey) och ännu mer förvånad blev jag när de, istället för en syo, ställde Daniel från Pain of Salvation på scenen. Ja, ni läste rätt. Idag var killen på bilden på Rudbek och föreläste om livet efter gymnasiet.

Han sa:
Ni kommer aldrig bli nöjda
Livet är inte rättvist
Vad du än går tar du med dig dig själv


Och trots detta, sa han, så följ era drömmar, för vad har ni egentligen att välja på? Försök bli den ni vill vara och förändra världen med omtanke.
Och jag tyckte han var klok.
Frida

Hur ska jag göra det bästa med resten av mitt liv?

Jag blir galen på reklamen på bloggen den här veckan. Vadå Konstutbildning och Skrivarlinjer, vad vill dem mig? Jag ska ju inte gå nån skola nästa år... eller? Ja viiiiiiiiiiiilllllllllll.... Och vill inte. VILL!
Ah, kul att de ska kosta ~20.000 per termin också så man inte behöver fundera på sånt heller. Men kanske ska ansöka bara för att se om jag kommer in? Åååh.  Tänk om jag skulle komma in.
Hehehe, jag är ju grym så varför inte?

Du sitter i alla fall inte fast i ett träd...

Just nu sitter jag och skriver förfullt på min trevliga oerhört intressanta inte alls enformiga historiauppsatts. Skulle ju kunna posta ett litet citat därifrån med vänjer trots allt att visa en uppiggande bild istället. Snart är våren här! Lagom till juni typ, men det är inte så långt dit!


(foto: Cammo)

Hehe, det här var en lite kylig höstdag när Cammo tyckte jag skulle klättra lite i träd åt henne vilket ledde till att en gubbe lovade ringa brandkåren om så behövdes. Förstår inte vad han fick det ifrån? :)

The First Genuine Irish Pub In Stockholm

Mitt i Parisnostalgin tänkte jag berätta lite om igårkväll också. Som blev mycket lyckad.
Allt började spontant med att jag smsade med Cecilia varpå hon frågar om jag vill hänga med på inflyttningsfest till Harrison, Carros kille.
Efter lite tänkande, ett snabbt ombyte och en snabb men mysig tacosmiddag var vi påväg till Vårby gård dit pojken bor.
Det blandades drinkar, tittades på andra chansen och pratades. Sen skulle vi vidare in till stan. Jenny berättade om Limerick en pub på tegnergatan.

Ett rock- ställe med snygga killar...
Det var där vi

hamnade och är sjukt nöjd! Stället var lagom stort, bjöd på livemusik och endast massa gamla klassiker a la Elvis, U2, Johnny Cash, ni vet alla de där man kan by heart. Folk sjöng med och det dansades. Eller största delen av tiden var det nog vårt gäng som fick stå för dansen, men mot slutet var det fullt ös. På en regestreringsskylt över ingången stod det "pog mo thoin" och det kändes som jag var i Irland - fast jag aldrig varit där.
Hade hur kul som helst. Ni vet var ni hittar mig på St Patrick's day ;) Helt klart ett ställe att komma tillbaka till.

Verkar som de bästa kvällarna är de spontana kvällarna när man inte har några som helst förväntningar. Kan vara bra att komma ihåg. Haha. Ta hand om er! Imorgon har jag sovmorgon!

Vi Reste i Tiden fast att den sprag iväg och jag är lite kär i allt som kallas krusiduller och nostalgi



Historia har väl aldrig varit ett favoritämne för min del, men det är något magiskt över gamla föremål. Kan vara tavlor från 1700-talet, en gammal cancan-klänning med massa rosa fjädrar eller något annat fyllt avhandgjorda  krusiduller. Vi följde i alla fall Johans råd och åkte till Marché au Puces och vågade oss bort till antikvitetskvarteret. Jag tyckte det var fantastiskt, som att gå in i en annan tid. Elin blev rädd av att det var dyrt och påmindes om hennes mammas ständiga besök på liknande i Sverige. Haha, när jag köpt egen villa så ska någonstans finnas en sån där gigantisk jättevacker spegel. Det önskar jag mig i bröllpsprsent (skriv upp!).
Sen gick vi i Second hand affärer också. Come on Eileen och Free Pstar. Jag har inhandlat väskor och en sjal. Nice!! Ska jag rekomendera något skulle jag säga Free Pstar, det var klart lägre priser med mycket coolt. Dock var det fler än vi som hittat dit. Den lilla butiken var smockfull av galna fyndare.
Come on Eileen var betydligt större och fylld av nostalgiska märkeskläder - och priser därefter. Det är därifrån bilderna är. Hittade dock ingen studentklänning.
Tavlorna överst är av Elisabeth Vigee-Lebrun, från Louvren och den lilla tavlan i "skrotet" från marché au puces är även den av samma konstnärinna. Det var henne jag gjorde ett arbete om i bild150 och en av hennes tavlor jag fick måla av. Sjukt kul att se på riktigt! Trodde jag skulle falla ihop och somna när mamma och jag kommit så långt i konsthistorien som då, men efter att ha sett hennes tavlor flög jag fram igen. Så otroligt vackert och genuint! Konstnären i mig talar. Ska tänka på konst nästa historialektion så kanske jag hänger med mer.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0