Idag har Cammo och Frida träffats
Snipp, snapp, slut
"Döden känner inga gränser"
när lärarna i metodkursen inte kan presentera resultatet från tentan utan att räkna fel
där
"You know that place between sleep and awake, the place where you can still remember dreaming? That's where I'll always love you, Peter Pan. That's where I'll be waiting"
893. AT ONE POINT, ALL OF YOUR CLOSEST FRIENDS WERE STRANGERS. TALK TO STRANGERS.
internationella kvinnodagen
jag tror jag hittat ett nytt motto att applicera på mig och min vår
Hvor mange Oslo-folk ville hjelpe den tynnkledde gutten som frøs?
i lördags
Oppressed majority
Artikeltips: "Män, ni gör mig till någon jag inte vill vara!"
får reda på att jag måste flytta ut
Jag älskar dig Sverige, men vi är inte klara med varandra än
Jag är rädd för nöjda människor. Nej, det blev fel. Jag är rädd för människor som nöjer sig med allt som nästan är bra. Jag är rädd för människor som är med och kämpar, men som blir stolta och bestämmer sig för att "ah, det duger nog såhär" sådär innan de hunnit i mål. Jag är rädd att en gång bli så. Jag är rädd att jag ibland är så. Fast jag inte vill.
Jag blir rädd när jag hör människor om och om igen säga att "Sverige är världens mest jämställda land - vi borde inte klaga - vi har kommit långt" för det är just precis en sån inställning som gör att inget händer(tillsammans med lite ännu värre förtryckande inställningar såklart). Det är tydligen en långsam process det här med jämställdhet. Jag tittar på Fittism - min kamp och svär framför tv:n och vill kunna knäppa med fingrarna så vips så tjänar män och kvinnor lika mycket, vips så försvinner mäns våld mot kvinnor, vips, knäppetiknäpp. Jag skulle spring ut i bar överkropp runt i hela Göteborg och knäppa fingrarna om det räckte för representativitetens skull, men kvinnor ska visst inte visa brösten. Jag skulle börja mumsa i mig proteinpulver om det gav mig muskler nog att kunna banka in nått vett i skallen på världen, men jag kommer aldrig i hela mitt liv dra på mig en anti--våldtäckt trosa.
Jag vet inte helt vad poängen är - förutom att jag vill säga emot Belinda Ohlsson, Paulo Roberto och Eva Bratt Wahlström när det säger att feminismen inte gör något vettigt. Men dom lyckas alla belysa ett problem vi verkligen har i Sverige, det faktum att miljoner kan kläcka ur sig "jag är inte feminist, men för jämställdhet".
Det är ett giganstiskt problem om inte alla känner sig välkomna i feminismen - för som jag förstått det så är det just precis feminister som slåss och kämpar för att alla ska med och den kampen borde egentligen inte vara ett partis kamp utan borde finnas som grund i alla partiers kamp om det land vi lever i ska kallas demokrati. ÅTMINSTÅNDE LIKSOM "vi försöker göra landet mer jämställd" jämfört med anti-abort motioner.
Men nu är det som det är och jag är rädd, förbannad och kan inte knäppa magiskt med fingrar.
Får väl fundera ut något annat, nått inte lika provokativt som ett pronomen utan något lite roligt, satiriskt
har någon nån ide så är jag med
så länge kan jag ju rekommendera gudruns home-party
Har feminismen gått för långt nu?
låter någon okänd vara lite djup istället för mig, och försöker ta tag i statistiken istället, mmmmm tenta imorgon
men varför engagerar du dig?
G.D. Anderson
Feminism isn’t about making women stronger. Women are already strong. It’s about changing the way the world perceives that strength.
det är i världen vi måste leva
(eller eventuellt hoppa av skolan och börja jobba med långt pendligsavstånd igen)