---

“If ever there is tomorrow when we're not together.. there is something you must always remember. you are braver than you believe, stronger than you seem, and smarter than you think. but the most important thing is, even if we're apart.. i'll always be with you.” (nalle puh)

Jag saknar våra photoshoots - fast mest kanske jag saknar er.

allt vi åt blev soppa ;o


och pannkaka i och för sig


söndagsmåleri


turistbilden - nu när vi ändå tog oss upp


posarn själv


cheesey - kärleksproten den 14:e februari... och det var tillcohmed min idé.



För jag tänkte väl helt enkelt skryta lite om att i alla fall en kär människa orakt sig över östersjön för att hamna i ett insnöat fårösund. Och påminna mig om att städa ordentligt innan nästan gång om jag ska undvika saknadskaosets extremhet. Kanske dammråttsmonstret kommer och äter upp mig snart....

Det känns lite som att hitta en blomma ute, när man längtar efter vår. Lite som ett av Sveriges mål i handbolls-vm och lite som så som himlen såg ut i visby igår. Imorgon får jag finbesök från fastlandet!

lördag som känns som söndag. Det har legat ett skönt lugn över hela idag och efter sex and the city mys på vinden och lite skrivande på rummet gick jag och Sara på promenad och tittade till havet lite grann. Snygga så där som bara vi kan.

Det är så här den ser ut; vardagen.
Både tvättar och ritar. Spelar spindelharpan och dricker varm choklad (dålig kombination till handboll bara). Bungehallen är fortarande julpyntat, men vi går dit ändå. Lilla blomaffären ska stänga igen och jag har köpt kruka för halva priset (men tyvärr ingen blomma än). Så hänger vi på vinden och saknar de kära filmarna, kanske allra mest Antons försök att få en att hämta en håkan-skiva (du du du du!)... Jag glömmer av att diska, skypear med Victor istället och fortsätter den eviga kampen mot mina inneboende bugs. Pratar kväll efter kväll om hur vi ska göra med julgranen på vinden som inte är lika magisk längre och läser texter i sängen utan att somna.
Ja, det är så den ser ut; min vardag.

du är som jag och det är inte bra
men vi kommer alldeles säkert ha en rolig resa
i rasande takt rakt ned

har nyligen sett till så min skärmsläckare visar foton när den går igång. Och lät musiken stå på när jag var iväg och borstade tärnderna och precis när jag skulle stänga av så dök den här lilla rackarn till bild upp (och jag vet att jag borde sova) och jag vet att ciccili inte läser bloggar och att hon är på andra sidan jorden, men liksom ändå.
puss på dig.

Att vara hemma och hamna på läger var fint. Ingen uppoffring. Bara fint. Åh vad jag trivs med de här människorna. Jag har iof lyckats med att inte fota en enda bild av Cissi, det är lite sorgligt men säger en hel del om skillnaden mellan att vara ledare och deltagare på sånna här helger... Vet inte om det går att sammanfatta. Det var bara... lekar, pyssel, skratt, prat, kramar, sång, solnedgång, gitarr, armband, tankar, hoppa hage, elfred, tazan och jane, mat, fika, mat, fika, mat, fika, och så där i den andan. Egentligen räcker det med att ni kollar på bilderna för jag tror de säger mer än ord just nu.
Vi ses på höstlovet. :)

Att längta hem är inte samma sak som att vilja åka härifrån.
Men just nu har jag en liten lista i huvudet på människor jag skulle må bra av att få krama om, sådär ordentligt.

heheheh...