Läste precis en artikel i Svd som handlade om begravningstrender. Det stog bland annat om hur mycket mer fokus det blev på "en själv" i begravningscermonin nu för tiden och hur vikitgt det var att man stod ut. Det står om folk som gått ur svenska kyrkan vars anhöriga sen bli uppröda över att de inte har rätt till begravningscermoni för sin avlidne vän. Vad är en begravning egentligen, för någon som inte tror på cermonin?

"Det senaste är marknadsföring mot kvinnor. Förbundet har inlett ett samarbete med nätbutiken Fluff­babes, som beskriver sig som ”ett gäng skojiga och godhjärtade tjejer”. De lanserar sin Angelbox, som onekligen låter lite angenämare att ligga i än en vanlig likkista.

Fluffbabes tar fasta på att fyrtiotalistgenerationens kvinnor är vana att ta för sig och sätta guldkant på tillvaron. Denna ofta köpstarka grupp ska få chansen att göra sin röst hörd, är affärsidén."

Och det jag började fundera på; är det bara jag som faktiskt vill ha en enkel avskedscermoni i en naturlig träkista med ljus och någon som spelar en vacker melodi? Eller vill ni ha hårdrocksbegravning utan präst med AIK's emblem överallt? Vad är viktigast i dagens samhälle, egentligen? Vad är en begravning för dig ”en riktigt härlig avslutning på ditt sista party” eller ett sätt för de som älskade dig att ta farväl?

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_3719849.svd