Barnsligt förtjust i beröm
att om jag bara lär mig att skriva kortare
så skulle jag kunna försörja mig
som krönikör
För några dagar sen sa en annan
att om jag skulle publicera mina dikter
skulle de va sådana som blev
kritikerrosade
och en röst innifrån viskar:
kanske
ska jag satsa på det
jag tycker är
så
Ja ja ja, det tycker jag att du ska! Min åsikt som jag håller fast vid i vått och tort är att ALLTID satsa på det man tycker är roligt. Man måste tycka om det man gör för att det ska bli bra, så är det bara. Du tycker om att skriva och du gör gör det jättebra, så varför inte satsa? Bara för att du satsar på det nu så betyder det inte att du är fast i det hela livet. Du har ju samtidigt jättemånga andra vägar öppna också. So go for it!
Och jag måste bara få uttrycka min egen glädje lite också, för att jag också fick höra fina saker om mina dikter. Anna tyckte att jag skulle skicka in dem nånstans och få dem publicerade. Visst blir man helt lycklig av att höra sånt där? Vet inte hur många gånger jag upprepat för mig själv att hon faktiskt sa så fina saker om det jag skrivit. Så jag vet precis hur du känner. Vi är bra, Frida! Vi KAN skriva!
FORT, INNAN NÅN ANNAN TAR DEN! <3
Go for it, du kan ju skriva!
Do it! <3
Lyssna på den viskande rösten du!
