Föreställ er en mittkursavstämning. I fysik B. Det fick inte jättebra på senaste provet men du hade faktiskt inte ig. Och läraren ser på dig, är sitt glada sig och säger ”ja du är ju den enda som det gick sämre för på det här provet än på förra”.

Min fråga är: vilket pedagogisk modell förespråkar sådana konstateranden för att motivera en elev att plugga mer?

Visst, någon kanske blir sporrad att höra att de har den sämsta utvecklingskurvan men denna någon är inte jag. Det kan jag lova. Jag vet att han med största sannolikhet inte har blivit tilldelad informationen att min förra fysiklärare konstaterade att det var mig det var fel på och att allt mitt pluggande inte räckte för att jag är otillräcklig men jag känner ändå spontant att vissa kommentarer inte är jätteupplyftande oavsett hur idiotförklarad man blivit. Hur mycket mer än alla uppgifter och fysiklektioner och extra fysik kan man göra? När borde jag inse att det faktiskt är m i g det är fel på och bara komma tillfreds vid denna tanke? Och om inte jag kan det, var hittar jag fler timmar för att sitta och stirra in i boken utan att förstå någonting?
(Om nina hemsöker mig inatt i mina drömmar blir jag nog tokig)

Och nu ber jag om ursäkt till alla (speciellt håkan) för vilken bokstavskombination jag tänker yttra: fysikhelvete (som förövrigt är ett ord i word)