Hela det här med guldbaggegalan fick mig att tänka. Det handlar egentligen bara om att man uppmärksammar människor i deras arbete. Och i utbyte får man tacksamhet. För varenda människa som gick upp där och talade hade egentligen bara en sak att säga – tack.

Count your blessning är något min mamma alltid prata om. Och hon är en vis kvinna så jag vet att det är sant. Jag tror vi måste börja uppskatta vad som finns i våra liv mer än vad som saknas.

Jag kommer nog aldrig stå där på cirkus och hålla mitt tacktal inför världen, så jag passar egentligen bara på nu att säga tack till alla människor som inspirerar mig och motiverar mig. Tack till dem som ställer till med kerfuffel in mitt liv för det är de som ger variationen och sysselsättningen. Tack för att jag faktiskt inte har större problem än att mina uppsatser inte är klara.




Och tack för att jag har en egen säng och zdag imorgon.