Det är något speciellt när någon håller en hårt i handen och det liksom känns att den här personen kommer inte släppa taget. Som om händerna är någon slags sladd som leder rakt till hjärtat.
Och nej, ni kan vara lugna jag skriver inte om någon ny man.
Jag skriver om lille Holger, en tre-fyra åring som besökte söndagsskolan imorse och som hela tiden var tyst och snäll och satt och målade så gott han kunde. Men när vi sagt hejdå ville han inte gå ifrån oss och så fort jag gav honom lite extra uppmärksamhet var som klistrad vid mig.
Och när han höll så där hårt i min hand gjorde han min dag.