Idag har vi haft uppläsningsverkstad. Det betyder att vi övat på att läsa högt framför folk på scen. Om och om igen. Här är dikten jag tog med. Gissa vem jag tänkte på? Jag saknar faktiskt att vara barnvakt.

 

 

Från dagis till Östermalm

 

hopptossa, barfotabus, morrhoppa, trasselsudd

kalla mig vad du vill, du buspojke

väljer vänskap framför kärlek

jag skulle inte klara av att förlora dig

 

och när vi hoppar på gatstenar tillsammans

bubblar det i magen av små såpbubblor som sprängs

glädjemajs som poppas

 

när jag går med din lilla hand i min

och lyssnar på små sagor från ditt liv

hittar man en skiva honungsmelon

på den platsen där min mun borde vara

 

och om jag var ett lustigt hus

är du en av få som skulle kunna

gå genom varje vrå med förbundna ögon

aldrig snubbla eller gå in i väggar

(inte ens där golvet rör sig i otakt)

 

och när du hittat ut

vill jag att du kommer tillbaka och går en gång till

 

världen ligger framför oss

ingen backe är för brant

inga ben är för korta

(jag bär dig när du ber mig)

 

hopptossan påstår att vänskap

är världens bästa kärlek

och barfotabuset, trasselsudden,

morrhoppan och buspojken

håller med

 

vi tar nästa vespa till framtiden