om min mage dödat mig i eftermiddag (nu verkar jag, ta i trä, överleva) så hade det varit dags att se mitt liv passera i revy. Nu nöjer jag mig oh så gärna med att nostalgikika lite på bilderna som av olika anledningar hamnat i min blandade fotomapp och låta dem påminna om att det funnits andra tider som kanske är helt försvunna nu, eller som helt tvärt om fortfarande lever kvar. Men annorlunda är det. Jag har förändrats en hel del. Men det långa håret har växt tillbaka. Höhö.
Och undrar ni nu varför jag sitter och babblar såhär, sluta undra och var glad att jag kunnat röra mig från sängen till datorn och klarar av att sitta upp igen. Vaktis var här också, och gav mig en extremt brandfarlig, irriterande och miljöfarlig liten spray kallad radar Raid som han rekomenderade till mina inneboende gotlandsinsekter körkmackarna (berättade jag om hur de kryllade av dem i fönsterkarmen i helgen?). Dock sa han till mig att inte spruta fören imorgon bitti, om jag ville vistas i mitt rum under natten vill säga... Och försvinner dem inte flyttar jag. Om jag inte flyttar ändå. Som Frida skulle sagt (vänta det är ju jag): Nu är det krig!