som Pär skulle sagt.

Sitter i fårösundsrummet igen och kan meddela att både vattenkokaren som Jenny gav mig i julklapp och sittdynorna från samma fina syster (a) fungerar prima. Här står nya böcker i hyllan och Tove har skänkt mig ett par uberfina byxor. Nejlikeapelsinerna hade inte ruttnat fast att jag nog borde slänga dem snart och det kvarlämnade ägget flyter inte, och då är det ätbart har Karin lärt mig.
Jag har en löpare på mitt bord och den är fin. Har efter ett halvår ansträngt mig länge nog för att lista ut hur man ställer klockan på micron (fem min) och tagit dagliga promenaden till bunge. Och jag skulle nog tjäna på att skriva lite på den där dialogen just nu. Men jag hakar upp mig på orden så läser nog lite Mio min mio istället och låter sängen göra sitt med rsten av sömngångaren här. Har insett att problemet med långa lov är att man får mersmak för vad man saknar. Förlåt, jag menar vilka. Och det gör lite ont i mig att nästa lov kommer bli ännu mindre familjetid, men det löser sig väl.
Och sänder en tanke till V och alla där ikring.