På hamburgerkedjan jag precis haft min första långdag på ingår en klädsel bestående av vit restaurangskjorta, grå byxor, grått förkläde samt en liten mössa (för närmre granskning rekomenderar jag ett besök vid denna fantastiska restaurang, kanske den i barkarby om du ska till ikea eller så). Men, i alla fall, det som farcinerar mig är vilken omsorg som måste lagts ner vid tillverkningen då varenda människa jag hitills sett klä på sig denna utstyrsel genomgår en förvandling lika kraftfull som den barnen i små stjärnorna fick gå igenom innan de kom upp på scen utklädda till sina idoler. Under min vistelse bakom kassan har jag skådat (hm, hur ska jag säga det här ifall någon går in och snokar på mig?) rocksnubbar och snyggtjejer total neutraliseras och ändras. Har stött på kollegor i ombytsrummet och personalhörnan och behövt andas djupt för att inse att - oj den här människan har jag arbetat ihop med.
Slutsats: skön grej det där att folk på stan kan variera sig mer i sin klädsel än på en arbetsplats. Men framförallt imponerad av vilken roll kläder spelar.

(ååh jag vet inte varför jag är vaken eller varför jag skriver det här, nio timmars trevlighet, förvirring och hysteri har tagit knäcken på mig: godnatt!)