Man kan ju tycka att en liten trudilutt som Ge mig en Spanjor inte borde få en att se längtande, drömmande, saknande ut. Men så är det inte med mig. De ringde inte från Max idag, och helt plötsligt har jag ingenting att göra på några timmar och så satte jag igång Fårösundslistan.
Det var en dum idé, om jag ville leva kvar i gotlandsförnekelsen jag delvis lever i, för nu kommer alla bilder över en och gud vad jag saknar er, saknar kvällar som kunde sluta med kuddkrig på vinden, saknar att sitta och stirra på nåns rum en söndag och inte ha en aning om vad man skulle hitta på, att dansa till abba, att skråla med i chers "If I could turn back time" utan att egentligen vilja vrida tiden tillbaka. Ja, någon frågade mig om jag kollade något på sport häromveckan och jag blev tyst och skulle precis säga nej, när jag kom på att jo: "Handboll! Det följer jag när det är EM eller VM i alla fall!"
Jag saknar handbolls vm, och svampplockning och långa promenader. Bungehallen. Men framför allt så är det den där bubblan som var vår Fårösundsbubbla och där resten av världen kunde vara något som katten släpade in som saknas. Och era skratt. Era underbara leenden.
Bara jag tar körkort kommer jag och hälsar på. Ja, jag sover i bilen på vägen om det är så.