sluta lova, sluta famla, sluta råka berätta sånt som nog inte ska falla bredvid min mun

sluta tro att alla andra hellre vill vara med någon annan än mig, det är en skev bild att leva med, även om det verkar som att denna hösten är en höst att bli tröttnad på

 

jag ska sluta falla

sluta trilla som löven

låta bli att ruttna där nere på marken, ta och se till så vinden blåser iväg med mig,

åt rätt håll

 

och det där rostiga svärdet som winnerbäck sjunger om, det kommer väl sitta där nu

men jag ska gå rak tills jag förstår hur jag drar ut det rätt

 (läser sen: nytt kyrkoår, nådens år har börjat

kanske kommer en förändring)