Jag såg precis Kung Fu panda. Kan vara sötaste filmen på ett tag. väldigt inspirerande faktiskt, den har gett mig några ord som ska få bo kvar inuti mig ett litet tag. Dock lite konstigt att pandans pappa är en gås...

"One often meets his destiny on the road he takes to avoid it."

"To make something special you just have to believe it's special. There is no secret ingredient..."

"There is no secret ingredient. It's just you."


(nu är det Hairspray som gäller)

Mitt rum är hemsökt för man kan städa och när man kliver ut ur rummet är det stökigt igen. Och jag vantrivs så fruktansvärt när det är stökigt. Eftersom att det var kaosartat i mitt rum så började jag städa. Men nu har jag städat i två timmar och kan ni tänka er – det är STÖKIGARE nu är innan.  Hur är detta möjligt?! Nån som har några tips på hur jag får det rent och sen håller det rent?

Jag kom precis hem från Fridas efter en otroligt mysig torsdagskväll/natt/fredagsmorgon med film och prat. Det första mamma sa var att jag luktade någon annans hus. Hon har ett spännande luktsinne den där kvinnan. Men ja, merparten av senaste dygnet spenderades ju hos Frida så det kanske inte är jättekonstigt. Förövrigt är jag lite mosig men inte alls farligt trött.

För resterande dagen är det plugg som gäller. Och officiellt sitter jag just nu och pluggar projekt men ärligt talat så har jag inte kommit igång än. Jag blev lunchansvarig av någon sjuk anledning och jag känner inte för att multitaska (må vara det fulaste engelsksvenska komponerade ordet ever). Men jag insåg att om cirkus en kvart måste jag hitta lite protein och tillaga. Vilket innebär jakt. Jag trodde det var männens syssla men ja, världen är ju ändå lite sned så.


En ganska underbar bild som jag hittade i Samma art olika världar

"Det senaste är marknadsföring mot kvinnor. Förbundet har inlett ett samarbete med nätbutiken Fluff­babes, som beskriver sig som ”ett gäng skojiga och godhjärtade tjejer”. De lanserar sin Angelbox, som onekligen låter lite angenämare att ligga i än en vanlig likkista.

Fluffbabes tar fasta på att fyrtiotalistgenerationens kvinnor är vana att ta för sig och sätta guldkant på tillvaron. Denna ofta köpstarka grupp ska få chansen att göra sin röst hörd, är affärsidén."

Och det jag började fundera på; är det bara jag som faktiskt vill ha en enkel avskedscermoni i en naturlig träkista med ljus och någon som spelar en vacker melodi? Eller vill ni ha hårdrocksbegravning utan präst med AIK's emblem överallt? Vad är viktigast i dagens samhälle, egentligen? Vad är en begravning för dig ”en riktigt härlig avslutning på ditt sista party” eller ett sätt för de som älskade dig att ta farväl?

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_3719849.svd

Värktabletten från i morse har slutat verka. Och jag satte mig precis med knäna först. Och det var inte roligt. Men oj vad värt det var. Efter dansövningen har jag svassat omkring här hemma och dansat lite för mig själv sådär i smyg. Och hela den där omöjliga grejen med rumpan börjar komma nu lite sakta. Snart ska jag vara lika duktig som Julia.

Jag har även passat på att begrava bordet i böcker. Nu är alla lästa utom en (två av typ 10 var något att ha) och jag skickade precis i väg logginlägget. Ska även uppdatera boklistan så jag har alla nerskrivna. Och sen ska alla anteckningarna in i datorn. Om jag inte får MVG i projekt kommer jag iallafall veta hur man ska snärja pojkar. Kanske pröva mina kunskaper på måndag? Nu ska det i alla fall göras lite nytta.

Föreställ er Twilight. Tänk er när denna ser äger rum och läs det nu för er själva högt med er vanliga accent.

“No.” I  tried very hard not to look like a sulky child.
“I’m serious”, he growled.
“So am I. I told you, it doesn’t matter what you are. It’s too late.”
His voice whipped out, low and harsh.
“ Never say that”

Nu vill jag ta er mer på en resa som jag gjorde idag. Minns ni rösten av den kliniska damen som pratar på alla engelska prov. Den där rena brittiska accenten. Läs nu samma text men varje gång berättaren säger något använd den här kliniska rösten.

“No.” I tried very hard not to look like a sulky child.
“I’m serious”, he growled.
“So am I. I told you, it doesn’t matter what you are. It’s too late.”
His voice whipped out, low and harsh.
“ Never say that”

Tänk nu när Bella pratar. Hör hur hon verkligen kommer från södra USA. Gärna från Texas om det går. Läs nu med Bella som sydstatare och berättaren som brittisk dam:

“No.” I  tried very hard not to look like a sulky child
.“I’m serious”, he growled.
“So am I. I told you, it doesn’t matter what you are. It’s too late.”
His voice whipped out, low and harsh.
“ Never say that”

Det sista stegen i den är övningen är Edward. Läs texten som angivet innan men varje gång Edward säger något, har han en typiskt svenskaccent:

“No.” I  tried very hard not to look like a sulky child.
“I’m serious”, he growled.
“So am I. I told you, it doesn’t matter what you are. It’s too late.”
His voice whipped out, low and harsh.
“ Never say that”

Skåda hur messed upp Twilight precis blev.

Vi hoppas innerligt att vaktmästarna sätter fikabrödet i halsen men att ingen skadades. Dock fick vi två mysiga timmar utomhus där Frida fick klättra upp i träd, frysa, kasta löv runt omkring sig, byta om mitt i parken, jaga ankor, spegla sig i vatten, frysa… listan kan bli lång

Men jag made up for it med en halvtimmes promenad och varmchoklad. För att sätta lite spänning på vardagen tittade vi igenom fyra års skolkataloger där vi kunde studera symmetri och träsktroll. Dessutom slutade vår eminenta plan att träna med att vi åt pizza och drack cola istället. Väldigt driftigt.  Men vi ska faktiskt dansa imorgon så det är nästan okej…

jag kommer aldrig hinna plugga på det här lovet. nu är det bevisat.  Kanske lite projekt efter vi brutit oss in i skolan imorgon?? Min eminenta plan om att hålla torsdag observed gick ju åt fanders due to två timmar NT dans. förhoppningsvis har mina knän läkt tills dess men jag tror jag lär plåstra om dem på nått sätt för säkerhets skull. Men hellre kunna dansa än att veta hur man väljer partner? De kanske är sammanlänkade? Annars har jag ju alltid fredagen hur ont det än gör i min arma själ. Nej, nu ska jag sova då sl anser att jag ska ta bussen 08:39.

 

En mycket händelserik dag. Kby med Frida och mammahessner.  Jag tror inte vi underlättade planerandet jättemycket men vi var där och… livade upp stämningen?

Resan fortsatte mot skolan för att senare leda oss till spegelsalen för Nt Dans övning.  Jag tror inte jag kommer kunna gå imorgon due to träningsverk men vi var duktiga. Och det var sjukligt roligt. Jag är stolt över mig själv.

Frida och jag skildes senare vid lejonet där jag bytte sällskap till Becka och hon till Elin. Vi myste väldigt länge och ja, jag behöver verkligen henne i min verklighet. Hon är en väldigt fantastik vän och jag har tur som har henne.

Bussen var knas och jag skulle vänta ett litet tag. Och så stod det en människa, som jag egentligen inte känner och väntade. Jag tror vi pratade en gång när vi var typ 12? Och jag har inte sett henne på över tre år. Men det roliga är att hon kände igen mig. Och vi pratade hela vägen hem. Det är otroligt hur människor egentligen är och fungerar. Det var väldigt skönt att prata med någon som inte dömer en eller har en speciell bild av en. Någon som helt enkelt är intresserad av vem du är. Oavsett vem alla andra säger att du är.

Den faktiskt fantastiska dagen avslutades med att när jag kom hem låg det ett väldigt speciellt brev i mitt rum. Från en väldigt speciell människa. Som jag ser upp till väldigt mycket.

Imorgon är  det Alphadag och jag ska hämta C 8:10 och F vid halv nio. Så nu ska mysas.

 
Spännande fynd i Kbys kök

Vaknade face to face med en hund imorse. En väldigt spännande upplevelse. Det hela slutade med att jag såg hur min svarta kjol vandrade ut genom dörren mellan tänderna på det lilla odjuret.
   Buzy day idag med Kby besök, NT dans, promenad till Cissis brevlåda och fika med Becka. Det ska bli mys. Nu ska jag ut på uppdrag.