så sitter jag i sängen igen, trött men glad så glad så glad
det är alltså den sjunde november när jag vaknar idag, sjunde november och på andra sidan atlanten... det sticks en telefon under näsan på mig och jag tittar och går från halvsovande till klarvaken. det känns rätt bra va, att kunna byta om med obamas segertal på tvn. att kunna borsta tänderna och höra honom tacka sin fru, sina flickor och "all folks". ja på ett sånt där amarican vis som bara en amerikans president kan.
det är alltså den sjunde november och solen skiner utanför och spårvagnen går fint och inte blir vi överköra i den där körda korsningen vid haga kyrkan heller. (sen vänder det i och för sig lite, för etikföreläsningen jag trott vi skulle ha visade sig handla om nationalekonomi och det går lika bra som på matte d med anders...) men å andra sidan vad gör det, kan man fråga sig och bli lyckans lycklig, ja framför allt för att det inte är 100% säkert att världen kommer gå under, riktigt än.
det är alltså den sjunde november, och man kan säga "november november" som motsats till april april, för det här är på riktigt! åh jag älskar den här dagen. tittar på segertalet igen och njuter lite av alla stilfigurer han proppat in, men som jag nog glömt namnet på. men det göör ju ingenting
men när jag var med dig, musiken slutade aldrig, du bara får mig att hänga kvar
Lyssnar på 2 steg från paradise-skivan och tänker på hösten när jag inte kunde andas utan den, när jag var tvugen att ha med den i väskan ifall jag skulle vara borta mer än två dagar, så att, ifall att, jag skulle kunna höra var jag än var.
nu ligger den i högen här i mitt rum där jag inte ens har en cdspelare och den tittar på mig utan att jag ser. fast jag vet och kan. citatet där uppe i rubriken kanske handlar om skivan och mig.
Så mycket bättre
"Gud, uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt
Att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer"
Olle Ljungströms text
Olle Ljungströms text
Miss Lis version
Helt okrossbar kombination
(Hon var även okrossbar med Pughs låt förra veckan)
"det var dom som älskade mest, dom av kärlek besatta, det var dom som frosten tog"
så kom dagen som kändes värdig sista delen ur gardells torka aldrig tårar utan handskar
och ja, jag måste blogga om det här jag med, för det är det bästa och säkert också det viktigaste jag sett på tv i år
rödgråten är jag och tagen och förbannad
så fruktansvärt bra
om ni inte sett ligger den och väntar på svtplay, ja bara så ni vet
irrfärd och borde, måste, skulle, vill
går ut och springer ett varv då, eftersom jag nu gått och längtat lite efter det alla andra dagar denna vecka
eftersom min förslappade kropp kanske hoppar igång sen
projektrapporten är inlämnad, hittar inte min ipod, springer jag snabbt är det närmre tills jag får duscha och äta glass och lyssna på musik igen, tjihoo
har egentligen ingen bild, men det sitter en snodd om mina akrylfärger som påminner om att dina händer varit med och rört om i mitt liv
imorgon ska jag måla ändå, och lyssna på m ward. och hålla fast vid att a zip or a spoonfull won't do
och så vidare
sova, måla, vila, träna, äta tofuline chokladglass
borta är så himla bra ibland
tar regionaltåget bort från stan, går av i skövde och väntar in honom där. och det är vänta i skövde, men vänta i ett nytt sammanhang och det hinner bli bråttom för sj går som vanligt efter egen klocka. men så kommer han, simon, lika skäggig som senast, skyndandes på perrongen som jag inte alls har tänkt mig honom möjligt att komma skyndande på.
vi springer in på spelningen, missar början med det är helt okej. lillebror A och bandet Modern Youth Club står på scen och dem är bra. Riktigt bra. jag är glad.
sen klämmer vi in oss i bilen och far hemåt, fullt i bak och fullt i fram och fullt i bagaget. vi åker bortåt, ut på landet, förbi husvagnen, förbi åkrar, förbi den julskyltande ostförsäljarn.
det är fint.
det är det finaste hus jag varit i tror jag. både det kallaste och det varmaste. vi gör inget särskillt mer hela helgen utom att må bra. sova, skratta, spela tvspel och hitta en kista full av S barndom. ett vhsband från junior jeprody, en berättelsebok från femman, och så pannkakorna såklart.
och att köra fort fort in till tåget och fort fort åka hem igen.
simonvy
tandborstarvy
och hem till välkommenhem-kissen
Badibabbi
För att han var en fin konfirmand och jag lovade att göra mitt bästa. Och för att den vad gryyyym att städa till. Så ja, like it if you like it. Typ.
soppppppa
bilder från Våra oköttsliga lustar
jag måste läst fel, blandat ihop
maten blev ett skratt
gjorde livet till en soppa
blargh
åhh
Jag skulle vara duktig och städa.
Men jag hittade spotify, blocket och skittles.
Dömt att misslyckas (men ack så mycket bättre)
(det var nånting i luften den hösten, det var dimman och ljuset och rösterna) jag ser smutsen och mörkret i gamla stan, känner doften av rädsla från stureplan
Att befinna sig på café i Göteborg och inse, genom cafésorlet, att de spelar Patrik Isakssons stockholmslåt.
Förvirringen? Sanningen? Kulturkrocken.
Och det drar mig tillbaka till när P4radio Gotland envisades med att spela denna gobit varje morgon.
(och tänker på min lilla stad som ligger kvar där opp i nordöst. tänker att i november, då måste jag ta mig dit)
Fåglar
Hösttårta
Tankar om det där priset
Man kan ju diskutera hur korrekt det var, både utifrån ett moraliskt och rent juridiskt perspektiv, det där fredspriset.
Men faktum kvarstår att det nog är det närmsta ett nobelpris jag någonsin kommer komma.
Så som (stolt?) EU medborgare lovar jag att göra mitt för att leva upp till det här.
Tack
ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta, spelar inga spel och skiter i det korrekta, som vågar vara snea och defekta
(ni är inte vackrast i världen
världen är vackrast
i er.)
jag har ont i benen. ville mest berätta det. och mina lungor är en enda stor samling med frisk luft. mina naglar är tio små förvaringsplatser för jord.
vi har börjat gräva om odlingslandet i trädgårn. jag kommer ha ont i ryggen imorgon.
och så är moren och faren i stan. och cammo.
och jag tror att vi kanske ger oss på lite buffy ikväll.
(men någonstans handlar det om att jorden och alla maskar vi kikat på är en del av att leva som man en gång levt. att få vara en sån som kan äta närodlat. på riktigt. att här i jorden vi gräver ska det växa.
att det går.
att det inte är i ögonen, utan i vad en ser)
paniken...
när skärmen till datorn man måste använda vägrar visa något annat än mörker och man verkligen måste skriva klart sitt pm...
//Stressad tjej
//Stressad tjej
om det var du, spikmattan eller Gud
oavsett är ryggen inte ond längre, jag kan sitta utan värk
och eftersom jag pekat ut bokmässan och alla tunga snedbeslastade axlar som skyldig är det nu bevisat, en god sak, botar en annan
och sen den stora frågan: kurslitteratur eller nyköpt skönlitteratur?
tricky. very tricky...
hade bestämt mig för att, men som vanligt, skjuter upp det lite till
sitter i sängen och bakom mig en liten C som knäpper och knäpper upp min tröja (den med knappar på ryggen)
och det är precis så som det ska va
att leva liksom
"egentligen behöver man inte ha tröja när man är inne, du vet det va?"
"mm, men det är skönt tycker jag"
"då ska jag knäppa igen när jag knäppt upp"
så gömmer vi lite mynt i strumpan och provar munnspelet en gång till
Inte jättelångt kvar till det här...
(HUR är det tänkt att man ska orka detta igen... och igen... och igen...)
där ovan träden är sikten fri, högt ovan marken, fjärran från disharmoni
det sista jag hör innan jag stänger av morgonradion är den där äckligt-låten som i vintras satt på hjärnan varenda stängning på max. (ja jag ser mig själv skrapa grillmaskinsdelarna så fort introt drar igång). Så jag gick ut och sprang istället och har insett att det är världens vackraste lilla naturområde där borta, upp för backen förbi återvinningen, med porlande bäckar, öppna fält och golfbana.
Och så där emellan springstegen dök flyg vilda fågel med lisa ekdahl upp i skallen istället. det var fint. och nån idé om att jag ska springa ofta. jämt (hehe). sen har jag blivit attakerad av A (katt) medans jag stretchade.
Nu: mat.
Snart: tenta. första miljötentan. (fina kläder på)
Och efter: tentaöl? jaaaaaaaa!