Spenderar kvällen med min livs kärlek
här spelas håkan hellström på stereon och här städas det glatt (här borde skrivas labbrapport).
gick igenom bloggen härom kvällen. läste februariinläggen och skrattade och kände med den kloka hjärna som varje år plikttroget måste sätta sig ner och skriva ett blogginlägg den fjortonde februari. säga att hon protesterar och allt det där, mot konsumption och gelehjärtan med gelatin i.
idag är det dags igen. och det känns som att det var mer än ett år sen som jag och L ansiktsmålade och lo-cheese satte upp hjärtan i trappen.
mycket har hänt, L har en liten bebbe nu för tiden med den där K hon skulle fira så fint med förra året. hoppas de firar fint idag med. för så här är det, kärleken kommer jag alltid att tro på - även om det här med alla hjärtans dag känns som amerikanskt trams som jag inte vill ska få det att kännas jobbigt att kliva upp ur sängen, det finns tillräckligt mycket med grejor som gör det jobbigt ändå.
eller så är det dags att vända på det. istället för att slopa eländet så är det dags att börja leva som om alla dagar var alla hjärtans dag. 356 dagar om året att visa kärlek till alla dem en tycker om. start nu.
från ett runt hus
ni vet den där stunden när man bara har sista biten kvar hem och blir så där jättekissnödig? well, det hände idag och jag antar att det betyder att min kropp ändå på något vis börjat förstå att jag bor här.
annars ikväll har jag kollat på tv och tagit hand om mina öron.
och listat ut hur jag kom till tvättstugan!
och hamnat jättedjupt bak i bildarkivet...
Termin 5
Kursstart och vårtermin. V Å R termin. Framför mig ligger processrätten a la 19,5 hp. Tack och lov för att dagarna blir ljusare...
st george st imacbutik
undflydde solen en stund, lever och har det bra
sydney nu har jag kommit hit!
(om konsten att skriva ord utan de tre sista tecknen i alfabetet)
ett halvår på bästkusten
försöker smälta det
försöker bestämma om det ska bli ett jätteinlägg eller ett kort och konsist
jag lämnade toalettkonsten i stuvsta (japps så fint hade vi det på vår toalett!!!)
åkte till en plats där de hänger upp skedar i kojor de har byggt
har fått nya klasskompisar
och jag blev sambo med kajsa
jag har varit på u2mässa
och låtsats att min kurslitteratur var harry potter....
jag har upplevt tentaångest
och så det där litteraturpriset jag rimmade till mig
och nycklarna!
och kära kållered också för den delen. nästan kära handelshögskolan. nästan.
en termin går fort tillochmed för en rastlös själ som trott att hon aldrig skulle börja plugga. både mycket och lite har hunnit hända. tåg har gått och tåg har stått stilla. tåg har missats.
vissa tåg har jag slutat ta. ni vet, det är så det blir när tiden går.
en börjar åka buss med go busskamrat istället, tills plötsligt bussturerna dras in.
en går på caféer, en tar vagnen till hagakyrkan, en knör ihop sig på hyllan och tjötar långt in på natten.
en applåderar efter föreläsningarna och gnisslar tänder om natten. tar sig en springtur upp mot torrekulla.
och undviker nordstan. börjar gilla katter och även ungarna i hemmet kan ens namn.
det jag försöker krysta fram är att det är en ganska konstig grej det där med att byta stad. lämna alla man känner och umgås med för en plats där bara de som är kloka nog att flytta åt samma håll finns kvar. eller äsch.
tusan. jag älskar dej göteborg. på ett sånt vis.
åh. som håkan säger.
blev tvungen att hoppa av spårvagnen tidigare igår, när jag egentligen had bråttom hem för att fota, trots brustna hjärtans höst, trots längtan och konstant regn:
// Stockholmskan
I think I need a new heart
it's assumed that I can't tell the truth
'cause it all comes out wrong
och vi går bredvid varandra, står mittemot och pratar, och kan inte låta bli att se åt ditt håll
försöker låtsas att det inte rör mig i ryggen
jag vet inte vad jag tittar efter
check på innan-jag-dör-listan: nobelpris i litteratur & så lite jul på det
jag var på självaste nobelfesten igår - för när naturarna festar till det flyger klackarna i taket - eller punchen under bordet snarare kanske
uppdrag under stolen också
uppdrag under stolen också
mot slutet blev det vals, såklart, och allt där emellan... ... ...
jag har en liten kropp här som längtar efter sängen så mycket att den nästan faller ihop. kalas på måndagar är något den måste öva på. men vem kan rimligen hålla sig till studier och sömn när det kommer in en jättegran genom dörren?
bra mår en i själen av juleljus och skratt.
det var allt jag hade att säga för inatt.
det går fortfarande upp och ned
vid den här tiden förra året roade jag mig med att skriva en liten text varje dag fram till julafton - en prosapoesiadventskalender kanske det kan kallas?
tänkte ett tag att de skulle upp här allihopa, men så ångrade jag mig, kanske inte så himla fräkt trots allt. men det va roligt. och, jag har en egen adventskalender att läsa här för mig själv.
jag ska sluta svära
sluta lova, sluta famla, sluta råka berätta sånt som nog inte ska falla bredvid min mun
sluta tro att alla andra hellre vill vara med någon annan än mig, det är en skev bild att leva med, även om det verkar som att denna hösten är en höst att bli tröttnad på
jag ska sluta falla
sluta trilla som löven
låta bli att ruttna där nere på marken, ta och se till så vinden blåser iväg med mig,
åt rätt håll
och det där rostiga svärdet som winnerbäck sjunger om, det kommer väl sitta där nu
men jag ska gå rak tills jag förstår hur jag drar ut det rätt
det är dumt att ge upp innan det är försent
(läser sen: nytt kyrkoår, nådens år har börjat
kanske kommer en förändring)
kanske om jag tar av mig alla kläder
tentan närmar sig. om två dagar är den förbi till och med. det borde oroa mig, eftersom jag inte ens haft föreläsning i allt jag ska kunna än. men. jag undervisar i konsten att kolla i kors istället och blir instruerad i hur jag gör för att få det att se ut som att jag har ett hål i handflatan. det är inte det som ska avtentas, tyvärrrr
I DREAMED A DREAM
det knackar på dörren. säger: kom in! och in kommer katten
fråga ett: när lärde hon sig knacka??
och så den där teorin vi har om att hon nog är den enda normala i det här hemmet.
det började med arsenik
slutade med buffy
allt däremellan vet bara två personer i heeeela världen, hopps - en sweet lördagkväll hur som
när det inte går som det är sagt, när det blir något annat minst lika bra, håhåjaja vad bra det kan bli
när jag var liten minns jag att pappa brukade titta på mina händer, och säga att det var farfars fingrar jag hade där, farfars pianofingrar brukade han kalla dem och jag minns, det gjorde mig stolt på något konstigt vis. och skapade nån slags idé om att jag en dag skulle lära mig det där med piano.
piano.
men herregud ett piano, det hade vi ju inte plats med hemma, och den där idén om att strunta i tv:n var det aldrig någon som hakade på. vad jag minns.
pianofingrar utan piano.
nu sitter jag här i vardagsrummet med samma fingrar smattrande mot tangenterna och tänkter; kanske är det inte pianofingrar jag har, kanske är det skrivarfingrar, formade så att de ska trivas som bäst på ett platt lite stort tangentbord. fatastifingrar, finurlarfingrar, fixarfingrar
liksom alldeles för stela för ett piano - alldeles perfekta för ord.
oväntade bra grejer händer idag - och så tentaplugg då!
ned för backarna på en pakethållare i samma takt som tentan närmar sig, som julen närmar sig, som allt kommer ikapp
väntar med pluggandet, bestämmer mig för att gå på en sluta-sjukta-uppföreläsning istället
vänta nu här? hahaha
hamnar på musikfest, det betyder gitarrer, munspel, en flöjt, piano, cajon och saxofon och händer. händer som vet, som kan, strängar som viberar och stämmor. röster och texter och gnolande. och så vi andra som också är där. på balkongen, i soffan, i köket, vi skålar i klang och skrattar i takt och sjunger med i det vi kan
och jag vaknar idag med snigelns visa i huvudet och det får mig att le
och det är ljust sen länge när jag tar vagnen hemåt, det är mörkt igen när jag väl är hemma
och vad finns det mer att säga
mums mums va gott
visdomsord i farten
och när tåget går om tjugo minuter så är det i regel en dum idé att sätta sig och blogga
får väl helt enkelt strunta i det liksom, och hoppas att göteborg levererar idag med, ändå
med Stockholm Skyline för mina fötter En till av alla andra nätter Stockholms natt är dränkt i ljus Det enda jag saknar här nu är du
det är en speciell känsla att anlända till sin gamla håla. stockholm blir så mycket större när en inte varit där på ett tag. och det är som om jag ser allt i ett nytt perspektiv. det känns både friskt och overkligt. blir tvungen att ta ett varv runt ikring station medan jag ändå väntar på pendeln och var jag än tittar spelas små filmer upp från tillfällen jag varit där förut.
det är som att jag är ute och går och möter mig själv var jag än vänder blicken. en underlig känsla.
sen är pendeln försenad också, står det, fast den kommer i tid. även det underligt. men världsligt.
väl framme går jag från helenelund med Äntligen Påväg i öronen och nästan studsar fram, i regnet som jag fått lära mig är sånt regn som endast en stockholmare kallar regn.
och idag sitter jag i soffan i vardagsrummet och halva jag vet inte riktigt om det är göteborg som jag hittat på eller om det är tvärt om.
det är alltid något bra med skövde
nu tillexempel gick den babblande datasnubben av så jag kan sitta själv
fredagskvällen kan vara räddad, tjihooo
strövtåg mot huvudstaden
Mackor i väskan, och lite choklad. Kurslitteratur och en bok. Ett överfullt tåg.
Kaffesmak i munnen.
Då bär det av då. Hemåt. I ett tåg som liksom strövar fram, men va billigare. Så där en sjuttio dagar senare återvänder jag. Hej Stockholm jag tror jag saknat dig, lite så där i smyg.
Jag närmar mig. Jag är påväg!
