Bra dagar rullar på. Rullar på med skrivövningar, romanseminarium, pingis, basket, pastaröror och texter. Igår såg jag klart Sex and the City och insåg att jag sett sista avsnittet förut, men ändå liksom. Nu har jag sett allt och jag älskar det! Frågan är bara vilken som blir nästa serie? Finns det någon som kan ta över? Jag är seriöst tveksam, men det står mellan True blood, Mad Med eller How I Met your mother. Alla ligger och väntar på datorn och frågan är bara vilken ska man välja?
Kan ju se alla någongång liksom, jag har ju faktiskt hela livet på mig, men vilken ska kopplas ihop med fårösund?

Jag vet att Rebecka tycker jag skriver så mycket om Håkan Hellström på den här bloggen att det är konstigt att jag inte blir sponsrad, så därför är det väl onödigt att säga att han och jag sitter här och chillar på mitt rum. Kan istället berätta att jag har det fint här. Att mina lärare lagt ner hela sin själ i att skrämma livet ur oss i ett övergivet gammalt hus endast upplyst av små stearinljus om ens det, iklädda skräckkläder... Att vi stekt pannkakor som fredagsmiddag... Att jag spelat klarinett flera gånger senaste dagarna... Att det fortfarande inte är tillräckligt städat här inne... Att skrivövningarna varit hur rolia som helst denna vecka... Att världens sötaste Hanna och Ted precis somnade när vi kollade på Darma and Greg och att jag lyckades smyga därifrån, hämta kameran, smyga tillbaka, fota och sen smyga därifrån igen.

Såg precis att maskeraden som var i lördags nu mera finns på fb. Men grejen va att när jag såg den här bilden på mig, tänkte jag mest "JENNY!!!". Det kanske är håret, kanske våra snygga gener eller kanske sminket, vem vet. Brukar tycka att vi har ganska väldigt olika utseenden oftast, men just på de här bilderna har jag inget försvarstal kvar. Vad man nu ska försvara sig mot? Som lillasyrra är jag just nu lite glad att få påminna om någon så fin som systeryster min.

Anni-Frid Frida Lyngstad. Frida Hynöven. Frida Uhl (Strindberg). Frida Öhrn. Frida Kahlo.

Har en oroväckande känsla av att jag inte borde skriva det här, men samtidigt måste jag nog dela med mig. Det började med skavlan programet från i fredags där Håkan Hellström var med, men också Kajsa-Stina Åkerström och Vreesviks son Jack och de pratade en hel massa om deras underbara speciella fäder och deras musik. Och allt det där vispratet ledde till att jag sökte på Fred Åkerströms musik på spotify för jag har alltid tänkt att jag skulle gilla fler av hans låtar än de få jag hört. Plötsligt lyssnar jag på en låt som heter "Frida sörjer sommaren." Vilket på ett sett var trevligt om det inte var så att Frida i låten bara gråter och stirrar ut genom sitt fönster fast den som sjunger säger att hon inte borde. Och som nån slags hämnd får jag för mig att ta reda på vad som dyker upp om man söker på "Frida" i sökfältet. Och så sorterar jag ut alla låtar som har Frida i sin titel och nu, just nu, sitter jag och lyssnar på musik som alla handlar om en Frida. Frida's life of Pain sjunger El Vez, frida came today and I cried on her shoulder, I told her of my pain sjunger (beatpoetar) Gloria L. Velasques, och enligt Guren Hagen har Frida stora visioner och vågar skälla ut sin mor och far...
Kan tyvärr inte påstå att det är vidare bra musik jag hittade. En hel del norska, några på franska och ännu fler instrumentala och en med Magnus Uggla. Men alla lite smådeprimerade? Kanske borde stämma dem och kräva att jag får tillbaka mitt namn? Min vision om en egospellista i Mauro Scoccos Sara-stil som skulle säga att visst finns det glada Fridor och muntra upp mig vilken tid som helst på dygnet har precis fallit i spillror...
Ok, jag sörjer inte så mycket. Det var mest roligt. Men kan inte låta bli att fundera på varför vissa namn finns i hur många låtar som helst medan andra nästan aldrig dyker upp? Och varför mitt pekar på att vara en d y s t e r saga? Förutom när det handlar om vårstädning då.

Lägger ifrån sig boken (utrensning sofi oksanen) för att tänka lite på vad man läst. Jag ska bara ligga här en stund. Ska bara provblunda lite. Från våningen ovanför spelas bye bye miss amarican paj. Trivsamt (otippat). Kryper bara in under täcket för att värma upp fötterna lite. Provblundar igen.

Och så slår man upp ögonen och det är bäcksvart ute. Helvete! Men samtidigt ganska skön känsla i kroppen. Nyvaken på kvällen. Missat middagen i köket. Äter mackor och varm choklad. Jag bor ensam, jag gör som jag vill. Sofias brev har kommit fram. Ihi. Och jag är inte alls sådär överstressad som jag brukar vara när jag vaknar så här (är gymnasiet verkligen till för att få hela ungdomen att gå in i väggen?).

och är lite stolt för jag har varit absolut total vegeterian sen den 27e augusti. Utan att egentligen reflektera över det fören nu (liten parantes bara nu ska jag och genrepa inför uppläsning).

Idag är en sån där lång dag som liksom segar fram utan att man riktigt får tag i den. Har svårt att slappna av och bara njuta. Rastlös kanske det kallas. Men har både skypeat, bokat färjan hem, sett teds lakan ta över badrummet, myst på linus golv och lyssnat på torsten flink och siv malmqvists översättning av Where The Wild Roses Grow och sen haft den fast i huvudet, gått på promenad och i alla fall småstädat lite och och och kommer ingen vart ändåååå.
Ikväll blir de visby och irländsk band och pub. Jajaja! Tänker på Limerickkvällen och blir glad (om det känns som att jag bara ordbajsar är det för att det är just det jag gör).

Och på Gotland visas en stor sol, i alla fall på vädret. Sitter i köket efter lite panikdramatik. Insåg att vattenflaskan vält över datorväskan och på nått mystiskt sätt öppnat sig. Så nu ligger allt vad laptop, laddare, kameraladdare, plånbok och ja allt det där uppraddat på bordet tillsammans med hushållspapper och hårtorken. Och datorn verkar ha överlevt i alla fall (puuuhh!!!!).
Känns konstigt att vara hemma. På ett sätt känner jag mig så hemma och samtidigt så känns det så annorlunda. Och på ett sätt, kom igen, jag har bara varit borta drygt en månad, men ändå! Favoritgrejerna finns inte kvar är längre. Inte ens duntäcket...
Nu skulle jag ju skriva egentligen. Men jag börjar bli hungrig. Klockan är snaaaaart kvart i tolv. Får man äta lunch då? Det finns så mycket att göra. Är helt sjukt shoppingsugen haha. Och plocka ihop grejer jag vill ha med tillbaka.... Åho. Vi får se vad som händer.

Om jag ska gå hel ur mitt liv, vill säga. Hinner jag inte få tag i den på torsdag blir det nog en beställning. Eller om Irene kan fixa den till skolan. Men jag bara känner att, den måste bli läst! Kan vara så att Gunnar Ardelius hyllningarna är lite maxade från mitt håll, eller så är dem som jag tycker, helt rättfärdigare.

Om en dag lämnar jag för första gången mitt nya hem.
Om tre dagar får jag träffa alla galna underbara från i somras.
Om fem underbara dagar är jag äntligen tillbaka på denna fina ö.
Om åtta dagar släpper Håkan sin nya platta.
Om tiden kunde stannas skulle jag stanna den här
och vara kvar i längtan, för det är en så himla fin känsla.

Vi har skrivarvecka nu.
Och min novell låter som en Prinsessan och Bengt.

Om att gå på bio ensam. Har ni någon gång övervägt det?
I fredags hade jag fyra timmar ensam i visby från att affärerna stängt och Linus åkt hem till internatet tills Victor skulle komma med färjan. Ensam en fredagskväll och lite tack vare Linus brorsa gick jag förbi bion och insåg att I rymden finns inga känslor var en av kvällens filmer. Att det skulle starta 20.45 och sluta 22.20. Att jag skulle slippa gå omkring i mörkret eller slå mig ner på en pub. Själv.
Att gå på bio ensam är en sån där klysha jag tänkt att jag borde prova någon gång och erkänn egentligen, hur socialt är det att gå på bio, folk störs bara av prassel i en godispåse. Man slipper vilja viska lite med kompisen. Man kan helt fokusera på filmen. Jag gillade det. Och jag fnyser lite åt mig själv för när jag stod där i kassan och skulle välja plats öveervägde jag seriöst att ta en plats på kanten istället för den i mitten bara för att jag inte gick med någon. Vad är det för fånerier? Vad är det som gör att man (jag) tänkte så? En sjukt bra film var det också, kan vara bidragande till den positiva känslan. Feelgood känslan bara bubblade i magen när jag gick därifrån.

Idag avbröts diktanalys med prat om Säkert. Tilllochmed Pär lärare lyssnar på henne. Och nu sitter jag här och njuter av magisk musik och stirrar på morfars gamla munspel. Har bärt med mig det där lilla instrumentat som ryms i fickan nästan var jag än går i typ fyra års tid men väntar fortfarande på tid över. Trodde jag hade det där sommaren efter ettan, men sen hände något. Hur lär man sig spela munspel?
Väntar med spänning på ett musikaliskt pedagogiskt geni...

det bor ingen mittemot mig
det bor ingen bredvid
det bor ingen mittemot
den som inte bor bredvid

och han som bodde över
åker imorgon
han vill inte bo kvar


kan spela musik
hur högt som helst
slå i dörrar
spela klarrinet,
you name it!

Nu har jag gjort min röst hörd. Nästan sådär såg det ut. Eller alltså. Nästan. Vi människor som inte bor i vår hemkommun tog tag i oss, gick i samlad trupp och låtsades att idag var den stora valdagen. Jag och min beslutsångest och alla andra i skrivargruppen med andra ord, men just nu känns det väldigt bra. Lite som att ha lämnat in ett prov man gått och oroat sig över, och man känner att man ändå gjort sitt bästa. Rekomenderar det. Rösta du med (seriöst nu)!

Skrivbordet ser ut som kaos. Frida kaos.
Men, jag har tättat, diskat en hel helgs disk, bytt lakan, skrivit helgens novell och umgåtts... Nej, fortfarande ingen ursäkt. Måste komma på ett bra sopsorteringssystem också. Hjääällllpppppp.

(och det bra är att när det inte är kliniskt välstädat ser det ut som någon bor här, fast jag är ensam)

söker medkänsla

det finns många vägar att gå



ibland kan det vara svårt att lämna det man faktiskt har



när man inte vill riskera att rulla runt i skiten




eller lämna dem man älskar



men ibland gäller det faktiskt bara att bestämma sig




det finns alltid mycket kvar att undersöka



och även om man kan komma till staket eller murar



går även dem att klättra över

lycka till

När jag läser i tidningen och ser på tv, hör på radio och pratar med folk får jag höra om så himla många människor som beter sig helt sjukt och om människor som behandlas så illa att det inte är klokt. Och jag vet inte men jag har blivit så lättberörd på sista tiden att jag bara blir arg och ger upp framtidshoppet då och då.

Men så sitter jag vid ett kräftskive-, middags-, eller ett fikabord eller kanske ett av dem i kyrkan och allas blickar jag möter är från personer som på riktigt är så otroligt fina, vill så väl och bara är bäst.  Det finns så otroligt många underbara människor där ute. Och ni får inte glömmas bort.

Och jag tror jag gått och blivit bortskämd. Jag har två veckor på mig att packa ihop det viktigaste och träffa lite vänner och så innan jag ska flytta till ny del av Sverige och jag får inte tiden att gå ihop. Det finns så många bra, roliga, intressanta människor som jag tycker om så mycket att jag nästan glömt bort hur mycket jag gillar dem.

Det är alltså farligt att ta sig tid att träffa alla man tycker om. Livsfarligt. För snart vet jag inte var jag ska ta vägen. Ni är så underbara allihopa. Och jag känner mig bortskämd men njuter riktigt av att jag faktiskt får ha det så bra. Ser på spänning med året som kommer. Helt sjukt spänning. Och ber om ursäkt för att det är det enda mina inlägg här på bloggen handlar om. Men det är det och ni som rör sig i min hjärna just nu.

Tänk om nyheterna skulle börja handla om människor som är otroligt lyckliga. Skulle vårt samhälle se annorlunda ut då? Jag vet inte. Men jag önskar jag var bättre på att varje dag uppskatta allt det jag faktiskt har.

Öronvärken är faktiskt i stortsett över. Dyker upp lite nu och då när allt händer på en gång. Så jag ser till att ta det host lugnt. Idag har jag sovit mest hela dagen. Åkt lite tåg från väsby också och börjat på en packlista till Fårösund. Den är än så länge en och en halv sida lång och består av pryyylar. Ok, jag ska alltså bo i ett 20 m^2 stort rum och ska få till en horisontellgarderob så fort som möjligt? Eller hur var det?

Ska jag ta med klarrinetten eller inte?
Vilka böcker klarar jag mig inte utan?
Ska jag ha några foton?
Scrapbooking albumet?
Vilka kommer jag hinna träffa?

Det pirrar i magen men faktiskt har jag insett att jag är otroooligt taggad också!