UR sviker mig
Jag är besviken. Förra veckan tittade jag på Flytta hemifrån och ja, det var världens skummaste brud i ett sjukt förhållande och hon rev badrumsväggen innan kolla vad det kostade att bygga nytt. Men jag tänkte, de kanske här någon vettigare idag. Men nej. Någon jättekonstig pojke som vill bli nöjesjournalist som flyttar till Uppsala från Jönköping utan bostad eller jobb. Helt plötsligt känns det som jag faktiskt har koll på min framtid.
Standardfrågor känns ibland lite fel
Som liten och nyfiken klev jag in på dandrydstappen. Mamma var överlycklig för efter att ha misslyckats alla år så var värdena rätt idag vilket innebar att de fick tömma henne på blod. Noggrant studerade jag detta och kom fram till att det finns vissa likheter till introt i Låt den rätta komma in. Eller ja, om man använder lite (mycket) fantasi.
Sen fick de ta lite prover för att se om jag får ge bort mitt fina blod så jag ska telefona dem i mitten av februari och se till att de vill ha mina små blodplättar och allt vad det är.
Dock kändes det aningen suspekt när den lilla söta damen frågade mig om jag sålt sex…
Men jag uppmuntrar alla som fyllt de underbara arton åren och inte redan gör det – ge blod
Det finns en tid för allt som sker under himmelen
Jag tror jag sitter här och känner mig bra, det är inte klokt så bra jag är. Och vilken dag sen! Nu ska ja skryta lite om allt som jag bara av en slump lyckats göra.
Dagen började tidigt men inspirerad av en gammal cosmotidning - jag läser om dem, haha - så hade jag skrivit nöjd med stora bokstäver på den där rutan som visas på mobilen när väckningsalarmet går igång. Och jag tänkte på saker jag var nöjd över, snoozade lite för länge och masade mig sen upp. Kände mig skitsnygg i mammas senapsgula tröja - det kan vara så att det bara är jag, men jag älskar den.
Dubbeltimmen i fysik gick frammåt, för första gången på evigheter hade jag faktiskt räknat lite på det vi skulle så jag hände med. Sen, Litterär Gestaltning, det spelar ingen roll vad vi gör där längre, jag älskar varenda sekund. Till och med svenskan var bra, den va trots allt bara 50 min? :)
Till lunch var det lax och det är gott, desutom med trevliga människor. Stannade i skolan och ritade på projektet. Visserligen är sidan åtta fortfarande tom, men... det löser sig! Cammo och Cicci höll mig sällskap och då känns de kreativa problemen mindre viktiga.
Trots snöstorm så gick både bussar och tåg som de skulle och jag kunde hämta upp lilla A en kvart tidigare än vad jag "behövt." Har inte sett den ungen på en månad och det första han gör när han får syn på mig är att springa fram och krama mina ben och sen skynda ut i kapprummet. Stora Killen har lärt sig att sätta på overallen själv! Väl hemma hos dem lekte vi med bilar och tittade på Karlsson på taket - något jag velat göra i ett halvår, haha. Längtar tills på lördag när jag får träffa honom igen. Åsa har börjat plugga också och hon var så taggad och glad att det smittade av sig på mig.
På vägen hem gick jag förbi Urban Outfitters och kunde inte låta bli att gå in. Det är stört när man ser så mycket fina saker att man blir kräsen nog att inte vilja ha något. En väska där, smygdrömmer jag om. Ska kanske inhandlas på lördag, vem vet?
Nu på kvällen hade snön och nån olycka i karlberg stoppat upp trafiken, men vad hade jag väntat mig? Å andra sidan betydde det här att jag hann med ett tidigare tåg än jag borde. Å andra sidan missade jag 523:an med en minut och kände mig ensam, jhungrig och övergiven i sollentuna.
Det är då jag kom att tänka på onsdagskällan. Går dit och den första jag möter är Mammut. Och på något sätt var det så mysigt där att jag stannade kvar och missade några bussar bara för att de va värt att stanna. Daniel höll bibelstudium på Predikaren - bibelns mest emo bok. Hur kul låter det? Vi hade kul i alla fall.
"Allt var tomhet, ett jagande efter vind" fast tvärt om.
Kom hem nån gång efter nio, åt min middag och hamnade här och påpekade att jag mådde bra speciellt i själen.
Ja, det var min dag. Nu ska jag skriva lite loggbok... eller gå och lägga mig på en gång, om inte fjärrinloggningen funkar.
Kul att du läste, haha, skulle kunna döpa det här till evighets-ego-inlägg, men låter rubriken vara som den är.
More than my own life
Om jag ska vara uppriktig, så tycker jag synd om alla puffs där ute som inte har en piff. Jag är ledsen för att de som inte har en stjärnsyster. Det måste vara tomt.
Själv är jag nämligen välsignad med en liten filur som jag tex. kan stjäla guldbaggar med...
attityd byte?
vi hade ju målarkväll här om veckan
Långhelg
Träffade Sofia idag. Jag gillar den tjejen. Vi hade en av våra mest misslyckade pluggsesions, mest eftersom hon redan va klar med sitt och behövde öva engelska och jag höll fast vid att bästa sättet att utvecklas i ett språk är att lyssna på folk som pratar det...
Så vi såg på One Three Hill.
Sen stannade jag kvar över middagen, bakade pizza åt hela familjen. Jag tror att om jag följer med till Grenoble (om de flyttar) så borde vi nästan öppna café - fast allra först borde vi nog lära oss franska, mer än Vous le voue cosche aveq moi - se soir? Även om den frasen är användbar på sina håll.
Önskar verkligen att jag var musikalisk. Önskar att jag sjöng vackert. Inbillar mig att det skulle göra mig lyckligare. Men är nöjd med att få strosa omkring hemma imorn och skråla bäst jag kan tillsammans med fysikboken eller projektarbetet också.
Ha det fint.
och det är kanske sant
ta den lilla njutning du får
lämna inga dörrar på glänt
vill du ha en chans ta den fort,
ångra aldrig något du gjort
lämna inga dörrar på glänt
börja inte tro nån om gott ,
tvivla jämt på löften du fått
lämna inga dörrar på glänt
alla bara spelar sitt spel,
den som följer regler gör fel
lämna inga dörrar på glänt
tala aldrig om vem du e,
bättre ta emot än att ge
lämna inga dörrar på glänt
slösa aldrig bort en minut,
fatta alltid snabba beslut
lämna inga dörrar på glänt
hämta aldrig hjälp åt en vän
han kan alltid lura dig sen
lämna inga dörrar på glänt
se dig inte om när du går
ta den lilla njutning du får
lämna inga dörra på glänt
and all of the sudden
eftersom jag inte får Irma
Okej…
Jag frånvaroanmälde mig inför en lektion imorgon för jag kan inte gå… Och jag hittade inte riktigt orden på vad jag skulle skriva, så en god vän till mig föreslog detta:
Hypronervofysiskakontravibrationer
Så min rättskunskapslärare kommer flippa på mig på onsdag… hur ska jag ta mig levande ur det här?
Barnsligt förtjust i beröm
att om jag bara lär mig att skriva kortare
så skulle jag kunna försörja mig
som krönikör
För några dagar sen sa en annan
att om jag skulle publicera mina dikter
skulle de va sådana som blev
kritikerrosade
och en röst innifrån viskar:
kanske
ska jag satsa på det
jag tycker är
så
En dag kommer ni minnas det här och le
Cammo och Cissi är ett par roliga prickar, de verkar aldrig lära sig, eller så spelar de bara med. Ännu en alphakväll har förflutit och ännu en gång har de erbjudit mig skjuts hem.
Det är en ganska kort bit från kummelby till mig, speciellt med bil. Så kort att man knappt ens hinner börja prata om de viktiga ämnena, så i vanlig ordning (förutom de gånger då jag redan gått dem på nerverna ett par tre gånger) så kommer separationsångesten smygande.
Är det hemskt oartigt att inte kliva ur bilen på en gång? Brukar flyga genom mitt huvud - men vissa saker är jag ganska bra på att ignorera. Så istället för att öppna bildörren och kliva ut i den kalla vinterkylan och gå in i mitt hus för att tampas med någon ogjord läxa så brukar jag demonstrativt sitta kvar och prata om något helt annat.
Varför inte de silverglittriga fickervantarna jag har i tumvantarna? Åsnor (dvs pojkar) ? Dagen i allmänhet. Vad som helst som får dem att glömma bort att jag nog egentligen borde gått ut för längesen.
Efter ett tag kommer de alltid på mig. Skriker lite att jag messar upp deras sömn, eller nått liknande och säger åt mig att illa kvickt ta mig ut ur bilen ( den här gången hotade de mig med att köra hem mig till Cammo och låta mig sova där i nått hörn - "UTAN NYA KLÄDER!!").
Då stannade jag bara ett litet tag till.
Ibland undrar jag om det bara är jag som tycker det är mysigt att stanna kvar (ni behöver inte kommentera något om det här, om ni hellre vill behålla våra gamla roller) om ni i smyg tänker " g å u t u t b i l e n k v i n n a " men det är väl när de vibbarna kommer upp jag brukar kasta mig ut i sista sekund.
Men jag säger er; Cammo och Cissi, Cissi och Cammo, trots allt så känner jag på mig att en dag kommer ni minnas de här sjuka bilsamtalen och nästan till och med längta tillbaka!
Att ärva kläder av en lillebror
Det har gått över nu.
Har jättestor lust att prova igenom hans garderob! Betyder det att jag är knäpp, eller att jag blivit lite för van med Jennys kläder att de nästan känns som mina egna och att jag behöver prova nått nytt? Kanske dags för en shoppingrunda måntro?
Men samtidigt, Jockes kläder känns jättelockande! Fatta mysigt, lite baggey jeans, stora tröjor! Man måste ju utnyttja det faktum att han faktiskt växt om mig, snart drunknar jag i hans kläder, men nu, nu är det perfekt! Lite som att ha tillgång till pojkvännsgarderoben utan att faktiskt behöva stå ut med allt pojkvännstrassel.
Mwohahah... han kommer inte hem förns om nån timme... (ni säger inget va)
Det kanske kommer en förändring
Men samtidigt längtar jag ihjäl mig.
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen
Rather burn out than fade away
I'm on the road with the best band I know
Fredagskvällen med Cicci och Karin va kanon.
Spelkväll hos Fredrik slutade med vinst och magen full av polkagrisar.
Och idag så fick kyrkan mig att må helt underbart bra, trots ett väldigt segt söndgsskolaledaremöte.
Och juste, jag klippte håret också! Jag ser igen!
Det viktigaste är inte vad man gör utan att man trivs, eller hur?
En bild säger mer än tusen ord
psykotiskt nervsammanbrott närmar sig
exasperating
- Jag har en förmåga att välja ämnen att skriva om som jag inte förstår.
- Jag har en förmåga att välja ämnen att skriva om som det inte finns fakta om
- Jag saknar förmågan att skriva historia uppsatser
- Jag är inte kapabel till att formulera en bra frågeställning som kan ge mig MVG
- Jag har en förmåga att stöka till
- Jag har, trots en miljard uppsatser, inte förstått hur man börjar
- Jag har, trots en miljard uppsatser, inte förstått hur man letar fakta
- Jag har, trots en miljard uppsatser, inte förstått hur man skriver
- Jag har, trots en miljard uppsatser, inte förstått hur man tar sig från utskrivna papper till text
- Jag har en förmåga att välja konstiga kurser
Det värsta är ändå att jag vet att jag kan hoppa av den här förbaskade kursen utan att det spelar någon roll… men jag är för envis för att ge upp…
Välj aldrig Hisoria efter 1945. Oavsett hur mycket ni tycker om historia