jag erkänner, jag skulle förmodligen platsa i ung och bortskämd. Det faktumet gör dagens uppgift snäppet svårare, eftersom att jag inte riktigt är hundra på 1) tvättning 2) tvättstugor.  Efter att ha sprungit och läst på alla möjliga tvättråd och vrängt allt ut och in och insett att man faktiskt kan tvätta grytlappar i 60 tog jag mitt pick och pack och bar mig iväg mot tvättstugan.
Jag har faktisk tvättat i den där tvättstugan ensam en gång förut så helt orolig var  jag väl inte,  dock lite brydd över hur jag skulle få fem tvättar tvättade under min tvättid.

Problemet var väl att jag inte förväntat mig att se vad jag såg. Jag hade förberett mig på maratontvättning och snabba byten för att få allt rent. Vad jag möttes av var en tvättstuga fylld med någon annans kläder. De båda tvättmaskinerna var fulla (tackochlov klara) och det låg nytvättad vittvätt, svarttvätt och kulörtvätt i tre enorma högar på golvet. Det här har ingen lärt mig någonting om!!!

(jag ringde mamma för att få lite råd)

Tursamt nog kom ägaren till kaoset och började ta hand om sina saker. Han flyttade över sin nytvättade tvätt till torktumlaren och gick.

Nu har jag två frågor som faktiskt ingen lärt mig något om.

1) När är det min tur att ha torktumlaren, rent tidsmässigt? Och hur lång tid efter min tid är slut har jag rätt till torktumlaren? (uppenbarligen en timme efter tiden börjat. Alltså får jag börja torktumla vid två och sluta vid fem?)

2) Hur vet man hur mycket tvättmedel man ska ha? Maskinen är snäll och berättar hur många kilo tvätt det är, men jag fattar inte hur man doserar. (det står på den vita men inte kulören. Jag behöver ett mått tror jag...)

3) Kan man torktumla svart och vitt tillsammans? (uppenbarligen inte)

Jag tror inte jag är skapad för sånna här uppgifter. Dags att börja plugga kanske?

shrek har förvandlats till en groda. Är detta lord farquas fel eller var shrek från början bara grön och överdimensionerad?

Jag insåg att ett sabbatsår inte handlar om att jobba heltid 60h i veckan. Att man kanske ska ta igen sig om man pluggat sönder i tre år.

Man behöver inte gå upp sju, äta en galet nyttig frukost, träna 6gånger i veckan, lära sig spanskafranskathailändska, plugga en extra kurs i matte på nätet, ha ett heltidsjobb som man egentligen inte tycker om.

Man är inte misslyckad för att man inte har varje dag supertrippelbokad. Man är inte misslyckad om man sover till tio för att sedan äta glass till frukost och djupdyka i skönlitterära böcker och fotoalbum. Man får säga nej, jag vill inte jobba idag, jag vill fota och umgås med dem jag älskar att vara med. 

Så jag ska trotsa ångesten i magen som skriker "måstemåstemåste annars är du misslyckad". Visst, jag tänker inte lägga av helt, vi vet alla att jag läser om utbildningar och jobbar lite här lite där och våndas lite över högskoleprovet och framtiden ändå, men i ett år ska jag göra mer vad jag faktiskt vill. Go with the flow. Ung bara en gång?

Har jag övertygat mig själv med den här texten? 
Inte helt. ångesten lär komma om ett par timmar. Och jag lär flippa om jag har en tom ruta i min kalender. Men Gita hade en väldigt relevant poäng i sin predikan idag. Vad hindrar mig från frihet - jo, duktighetskomplex. 

Jag ska bannemig lära mig att inte få panik bara för alla andra är smarta nog att kunna plugga civilingenjör. Eller fantastiska nog att alltid lyckas. Eller modiga nog för att leva efter filosofin "det löser sig." De är numera mina absoluta förebilder.  Och de ska påminna mig om att om man är ärlig mot sig själv är man lycklig.

 
 
Dessutom - en bild som den här gör mig lyckligare än 27 hp fysik.

...så är det att vara totalt musikalisktobegåvad. På riktigt. Trots min historia av arbetande med musik som sträcker sig från åldern 5 (det faktum att Mozart, det lilla underbarnet, komponerade egen musik vid den åldern kan gå och lägga sig) är jag totalt befriad på talang. Fiolen gick ju som den gick, och inte mycket bättre gick pianot. Det tog ett halvår att få ljud i flöjten (så att jag nu kan spela hyfsat, efter åtta års lektioner, är enbart resultat av envishet). Saxofonen gick faktiskt bra, men förmodligen mest med tanke på att det är samma grepp som på flöjten...

Mitt mål nu är att bemästra "dawn" ur pride and prejudice. Eller det är inte ett mål, det är ett måste. Jag s k a. Ta de år de tar. Men det är så enerverande att sitta och traggla samma (halva) sida gång på gång på gång när man känner vissa som skulle kunna titta på den och sen spela den perfekt. frustration på hög nivå.

Mot pianot.

Den här sommarens motto verkar vara att inte vara hemma. Alls. Någonsin.
Det händer så mycket hela tiden. Men det är skönt. Man gör precis vad man vill.

Och det skrämmer mig lite att inte plugga i höst. Men jag tittade på var jag kom in, precis vad jag ville göra i vintras, och tänkte - aldrig i livet. Det kommer säkerligen sluta med att jag läser all den där matten i alla fall, men inte nu. inte i höst. inte i vår. För det här året, när frida skriver och karin sjunger och alla pojkar pluggar civilingenjör, ska jag kämpa hårt för en omöjlig dröm (det sitter bara i huvudet och jag är bäst). Och bara göra precis vad jag vill. Och ja, biljetterna till asien ska bokas om (för vi ska vara borta längre.)

Livet efter studenten är verkligen som att spela age of empires

Jag sitter här och beundrar och äcklas av kungskobrors beteenden

Det var en hona som hittade en hane. Och de var tillsammans i två veckor och parade sig. Efter den tiden kommer en annan hane. Med bara en sak i huvudet. Sex. Han jagar bort den andra hanen för att han är större. Och han vill para sig. Men hon är redan dräktig. Så han börjar bita henne. Försöker döda henne. Han är starkare. Blodet rinner, och hon är fast mellan hans tänder. Han sliter. Utnyttjar sin fysiska överlägsenhet. Hon ger inte upp. Efter en halvtimme samlar hon alla sina krafter. Och hon börjar snurra. En sista kamp för frihet. Hon vill dö fri.

Men han släpper inte. Och hon dör mellan hans tänder. Men det räcker inte för honom. Han är inte nöjd.  Han börjar ÄTA upp henne.  Men hon är för stor. Så efter att ha ätit huvudet och en bit in på kroppen börjar han att spotta ut den livlösa kroppen. Lämnar henne och de befruktade äggen åt asätarna.



Någonstans känner jag igen den här typen av respektlöst beteende?

och jag tycker på riktigt att alla som inte orkar bry sig ska skämmas.

Och alla som inte förstår - försök
Ni som inte har någon aning om vad som händer - lyssna

Ni som tänker "skönt med sommar. tack globaluppvärmning".
Ni som tänkte "global uppvärmning? Med den här kalla vintern?"
Jag hoppas ni tänker ibland på alla de människor som dör och förlorar sina familjer sina hem sina liv pga. global uppvärmning. För tro mig - uppvärmningen ger synliga resultat redan idag.


Jag vet att jag är liten. och inte alls perfekt. och att jag skulle kunna göra så mycket mer. Men jag bryr mig. Det rycker och sliter inuti. Jag vill leva efter 2020 och 2050 och jag vill leva 2091.

Act now?