Läste en krönika om vår nya vice stadsminister -  om hennes klädstil och användandet av mineralpulver - och sen läste jag denna poster av Lisa Ewald. Kände att världen behövde en påminnelse. TACK Lisa! 

Ska jobba i helgen, gå natten och jobba städ. Det finns dock en fantastisk del i detta. Jag kommer inte va hemma under summerburst!! 

(det här med att bo nära Ullevi) 

Att det är summerburst igen betyder också att C och jag bott här i två år. Crazy banans va länge. Och det verkar som att det blir kanske ett helt halvår till. 

 

Idag är våren en plåga. Idag orkar jag inte. Och det spelar visst ingen roll att jag jobbat flera dagar i rad på båten, ett till mail där det står "vi har fått väldigt många ansökningar och beslutat oss för att gå vidare med andra kandidater" knäcker mig. Och det spelar visst ingen roll att jag är närmre körkortet än nånsin, att träningen går svinbra och att jag lyckats komma ur mitt sockerberoende och att håkan sjunger "att allt ordnar sig längre fram", "din tid kommer" och "jag kommer bli alright", eller jo, just det hjälper lite.

 

Bottennappet drar ändå Skanska som "bjuder på en glass" och tackar nej genom att önska en riktigt "riktigt glassig sommar". Kära Skanska, det känns mer som ett hån än en fin gest. Surprise surprise, så var det inte för en glass jag sökte mig till er, vill jag svara men meddelandet går inte att svara på.

 

Well, blir jag arbetslös igen vet jag i alla fall hur det går till att kontakta a-kassan och vilka papper de vill ha. Nått har jag lärt mig.