Varför hatar världen dig?

... så passar jag på att uppmärksamma att den 29:e fyllde min mormor åttio och den 30:e hamnar morbror min i femtioårsfacket.

Grattis på era stora dagar. Mormor - våga inte vara den som klagar!
Se till att njut. Och stor kram. Livet är inte slut. Ålder är ingen ram.
Och Hans detsamma luta dig tillbaka. Tyvärr kommer jag inte och håller något tal.
Men låt god mat smaka och minns, du är ett år närmre ditt pensionavtal!

mwehehee.

Idag har vi pratat litteraturvetenskap i skolan. Och det har naglat sig fast i huvudet.  Både vad som gäller postkolonialt perspektiv och i genusfrågor. Nämn till exempel en författare som inte är från Europa eller Usa?
På rak arm kom jag på en, EN ENDA, bok jag läst som jag vet stämmer in under den frågan och det är Chinua Achebe från Nigeria. Har för mig att John Marsden är från Australien också. Men det tickar långsamt i hjärnan. Och oavsett om det går att komma på några till om man tänker efter känns det som oroväckande få. Eller såhär, när jag läser är jag ofta mer intresserad av boken än författaren, men, samtidigt brukar jag säga att jag läser för att lära mig om andra människor och deras livserfarenheter - vad tjänar det då till om jag bara håller mig till en del av världen?

Och resten av mina tankar surrar kring den där ständiga genusdebatten som alltid gör mig lika förbannad (och jag hatar att skilja på män och kvinnor). Vill tänka att alla är lika, men likförbannat ska böcker skrivna av kvinnor kallas kvinnolitteratur medan böckerna som författats av män är den riktiga litteraturen. Ja, det är så det ser ut i läroböcker både i gymnasium (been there done that) och på universitet.

Men vad gör man då? För att få det lite mer jämställt? Nina - veckans lärare - började prata om att hon ett år sett till att bara skulle läsa böcker skrivna av kvinnor för att låta dem komma ikapp. Vilket gjorde mig nyfiken på hur jämnställdheten såg ut över böckerna jag läst. Och efter ett del räknande har jag fått fram att sen jag började skriva upp de utlästa böckerna i min "böcker jag läst" bok (läs år 2000). Så står det 130 vs. 117 till kvinnorna.
Väldigt mycket tack till alla kvinnliga barnboksförfattare - speciellt Kerstin Sundh som jag la min näsa i. Det här året leder kvinnorna med 3-1. Men 2010 stod det 3-10 till männen. Kanske en värdslig sak egentligen. Men varför sitter jag då här och känner att jag borde skriva om det?

vackert.

Helgen spenderades på edsviken isnörd långfärdsskridskor på vackraste isen någonsin. Som om den var konstgjort spolad.

Tiden flyger iväg (det är nästan så jag börjar fundera på om det inte är tidens normaltillstånd) och idag tar jag hand om en febrig pojke som behagade att bli sjuk samtidigt som han kom hit. Känns lite elakt tycker jag men han är rätt söt när han sover. Den här veckan har varit fullbokad med spektakel, så det är väl inte mer än rätt att jag börjar ta igen allt jag inte orkat ta tag i innan jag blir smittad. Eller läser den där boken som vi fick i uppgift att läsa över helgen, eller skriver på det där långa projektet som borde vara runt 30 sidor om två veckor. Det finns alltid grejor att göra. Hur vet man vad som i slutändan är viktigast? Kanske dags att sluta klaga och bara vara glad?

(inte min dator cammo, signaturen laddas upp så fort jag får igång den)

trots att jag ser ut som något från brunnen idag är det på lätta steg jag åker till hornstull för en äkta tjejdag med twilight och hårfärgning. Typsisk dagen-efter-tenta sysselsättning.

Imorgon kommer Emil Jensen till Visby mina vänner och det ser jag fram emot. Har lyssnat sönder nya skivan idag, nästan. Den har växt och jag har börjat falla för en hel del små trudilutter. Den är på svenska med en hel del rim och en väldig massa budskap och tänkvärda tankar. Den heter Rykten och finns på Spotify. Är taggad på att dyka in i min garderob och hitta något fint som passar en emil-kväll. Tjiho!

... är nog inte min grej. Men lite lätt tittar jag nu igneom anteckningarna en sista gång.

för lördagar som vaknar långsamt och för vänner som skrattar i gråten och gråter i skrattet.
till hon som lärde mig vad som är snaskigt och till ursnaskigheten själv
till solen som smälter snön och till er alla som värmer bättre än sol

ni värmer ett litet bultande hjärta här på bottenvåningen
ni får mig att tycka att jul året runt är en ganska härlig tanke

Min mormor tycker inte om att öppna viktiga kuvert (vi talar inte om sånna där trevliga fina som vänner skickar till varandra utan de andra, som har att göra med banker, skatter och boka in i kalenderngrejer), vilket ibland kan krångla till det om man nu skulle tänka sig att hon sköt upp det lite för länge någon gång. Och jag vet, för jag brås på henne rätt mycket i det där sammanhanget. Vet egentligen inte varför. Brev är väl trevligt och spännande och om de nu inte skulle vara det så är det är inte som jag tar bort dem genom att inte öppna dem. Faktum är att breven bara blir mer och mer oroväckande farliga ju längre man väntar och jag väntar ofta ett tag. Ibland ett så långt tag att det blir ännu jobbigare sen, för det känns så himla puckat att man inte bara öppnade det där brevet på en gång. Det kan liksom hänga som ett orosmoment över hela dagen. En mörk skugga som viskar och dånar: "Brevet Frida, Breeeevet!" varje stund det inte är läge att öppna. Och då är det skönt att veta att mormor finns. Att man inte är ensam med detta onödiga i-landskval utan att hon finns där.
Och sen, när man väl öppnat och det visat sig vara rätt okej. Man får ringa ett samtal och boka om en tandläkartid eller så, och sen så får man slänga bort den där bunten papper, ååh den känslan är obeskrivbar.

.

word.

det ekar inte
det är tyst
jag försöker hålla mig tyst
Har man ingen röst är det svårt att prata

Har man ingen röst är det svårt att sjunga med
Har man ingen röst är det svårt att va med på kvällens uppläsning
Har man ingen röst är det svårt

Pannkakor och nyponsoppa framför svt plays Pysselskogen, ja varför inte? Efter lite chatt med Jenny och skype med Victor känns allt rätt bra.

Söndag Söndag Söndag. Denna återkommande söndag. Eftersom jag fick för mig flera gånger igår att det var söndag redan igår känns den här dagen lite som en bonus. Att jag somnade vid tio igår med mega huvudvärk och vaknade med halsont och hosta och ännu tyngre huvud... Usch bara usch!
Så istället för att städa och skriva och vara ambitiös och så, vet jag inte riktigt vad jag ska orka göra... Plöh. Kanske gömma mig i täcket hela dagen? Ladda inför solsidan ikväll? Åh ja det kan vara mitt mål!

Här är bilder från mina starkare dagar, typ i Fredags.


småstadslag


vänta på slag


storstadsstöt


supersöt


sista chansen


hålla balansen


födelsenattpasta cool


gryningssol.

natten till idag drömde jag på juridiska.

tji på mig och att jag somnade tio igår. Nu är jag uppe igen, förvisso under spindelharpefasta men, det finns annat man kan klura med om natten istället, trust me! Nu ska jag nog plocka ordning här inne lite, typ samla in min tvätt som hänger ÖVERALLT i tvättställsbrist i tvättstugan... men sen, när jag lyssnat klart på den här låten också, sen väntar sängen!

tittade precis på litteraturlistan för C1:an...

dagens erbjudande: vill jag åka som kök till kåfalla?

Gamla Prästgårn brann ner i helgen och det gör ont för det var bästa huset man kan få tillgång till. Där det ska stå finns bara hål kvar och jag kan inte låta bli att bli arg på mig själv som inte ens fotat ordentligt. Men det finns många fina bilder i huvudet. Och mammut berättade att de sitter och skriver till försäkningsbolaget om allt som ska ersättas, men hur blir det med alla lustiga små detaljer som försäkningsbolag inte kan ersätta då?
Vem fan bränner ner en prästgård?

hinner nog bara säga hej: hej.

nu: med cv i handen - caféer och butiker here I come!

Bukowskis eller ett liv på landet?