FAR FAR AWAY -

får reda på att jag måste flytta ut

i facebooks chattruta står det pötsligt "jag har bestäm mig för att flytta tillbax, kan tyvärr inte förlänga ditt kontrakt" och jag sitter i den förbannade klippansoffan - en del av andrahandsmöblemanget - och låter luften gå ur mig, får panik, blir ledsen, och sen liksom, jaha, jahapp, jomenokejdå.

tittar på burktv:n, på den attackerande dvdn, på min gigantiska sängalkov och på mattan som har fler av mina hårstån än jag har på huvudet, hur jag än dammsuger. Och det är tur att solen gått ner och inte lyser in genom fönstret så som den bara kan göra i den här lägenheten, det är tur att det är mörkt och januarikväll, tur att jag inte riktigt städat och hela månaden suckat över hur långt det är att åka hela vägen till botan.

kära lägenheten - jag kommer sakna dig, kommer sakna innegården, närheten till sjön, planlösningen, värmen på toaletten, utrymmet, fönsterna, fjärilarna på väggen.

kära lägenheten - du min första egna - jag kommer sakna allt som hittats på inom dina väggar - men tills dess - jisses vilken vår vi ska ha du och jag (och alla jag känner).

kära vår...

2014-01-28 @ 23:56:56 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Jag älskar dig Sverige, men vi är inte klara med varandra än

Jag är rädd för nöjda människor. Nej, det blev fel. Jag är rädd för människor som nöjer sig med allt som nästan är bra. Jag är rädd för människor som är med och kämpar, men som blir stolta och bestämmer sig för att "ah, det duger nog såhär" sådär innan de hunnit i mål. Jag är rädd att en gång bli så. Jag är rädd att jag ibland är så. Fast jag inte vill.

Jag blir rädd när jag hör människor om och om igen säga att "Sverige är världens mest jämställda land - vi borde inte klaga - vi har kommit långt" för det är just precis en sån inställning som gör att inget händer(tillsammans med lite ännu värre förtryckande inställningar såklart). Det är tydligen en långsam process det här med jämställdhet. Jag tittar på Fittism - min kamp och svär framför tv:n och vill kunna knäppa med fingrarna så vips så tjänar män och kvinnor lika mycket, vips så försvinner mäns våld mot kvinnor, vips, knäppetiknäpp. Jag skulle spring ut i bar överkropp runt i hela Göteborg och knäppa fingrarna om det räckte för representativitetens skull, men kvinnor ska visst inte visa brösten. Jag skulle börja mumsa i mig proteinpulver om det gav mig muskler nog att kunna banka in nått vett i skallen på världen, men jag kommer aldrig i hela mitt liv dra på mig en anti--våldtäckt trosa.

Jag vet inte helt vad poängen är - förutom att jag vill säga emot Belinda Ohlsson, Paulo Roberto och Eva Bratt Wahlström när det säger att feminismen inte gör något vettigt. Men dom lyckas alla belysa ett problem vi verkligen har i Sverige, det faktum att miljoner kan kläcka ur sig "jag är inte feminist, men för jämställdhet".

Det är ett giganstiskt problem om inte alla känner sig välkomna i feminismen - för som jag förstått det så är det just precis feminister som slåss och kämpar för att alla ska med och den kampen borde egentligen inte vara ett partis kamp utan borde finnas som grund i alla partiers kamp om det land vi lever i ska kallas demokrati. ÅTMINSTÅNDE LIKSOM "vi försöker göra landet mer jämställd" jämfört med anti-abort motioner.

Men nu är det som det är och jag är rädd, förbannad och kan inte knäppa magiskt med fingrar.
Får väl fundera ut något annat, nått inte lika provokativt som ett pronomen utan något lite roligt, satiriskt

har någon nån ide så är jag med

så länge kan jag ju rekommendera gudruns home-party

2014-01-20 @ 23:53:00 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Har feminismen gått för långt nu?

2014-01-17 @ 14:50:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

låter någon okänd vara lite djup istället för mig, och försöker ta tag i statistiken istället, mmmmm tenta imorgon

2014-01-16 @ 14:42:09 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett extremt långt inlägg

Är det någon som missade att vi bytte år precis? För mig bara försvann kvällen, kom som när en tänder en raket och försvann samtidigt som raketen exploderat. Men hejhejhej 2014 får jag säga ändå. Hejdåhejdå 2013 - åh underbara 2013.

Och mest för min skull nu, tänkte jag att det är dags för en sån där, som jag pratat om med så många men inte tagit mig an mig själv på ett par år: Ett jättenlägg om året som varit. Hejhejhej. Det är ju bra att stanna upp och tänka ibland, brukar jag säga, så glöm hemtentan - här kommer Fridas årsresumé 2013.

Januari.

Året inleddes i en trädgård med barbeque och fryst skumpa i Tuross Head, Australia, tillsammans med ett helt kompani av släktingar och vänner. Och exakt på dagen ett år tillbaka satt hela familjen i en hyrbil påväg mot blue mountins 40 graders värme och naturupplevelser och jocke funderade på om han inte skulle få en himla fin bränna av att bli fastspänd på taket och åka med i farten.

Sen kom vi hem och jag tog mig mot göteborg, började kemikursen och flyttade ut från det fina kolleredskollektivet och in i en egen lägenhet. Jenny är med och inviger allt med rom och cola och spontanturer till andra lång. Fritte fyller år. Ralf kommer och hälsar på och vi går på en helt grym hives-spelning och hon är min första övernattningsgäst. Och förutom det, en massa beslut. Jag planerade för all ensamtid jag trodde jag skulle få, sa att jag skulle måla ett helt galleri, sitta i köket, dricka te ensam och skriva.

Jag skrev.

hon har

fnöskefingrar och tidningspappershår

han har

torra vedklabbar, smalben, lår

hon

tändstickefransar och tändstiftshy

han

gasolförvaring installerad i magen, helt ny

fnöskefingrar – de når inte fram

vedklabbelår – eller tjockaste stam

når inte fram, når inte fram

kunde ha brunnit men når inte fram

Februari.

Börjar bo in mig. Pluggar en massa, skriver labbrapporter och det är nu smilarna, jag och nils vänner börjar spela basket och basta på söndagarna. Var tog den traditionen vägen? År 2013 firar alla hjärtans dag med håkan hellström i stereon, en annan dag fikar jag på kafe V Ä N N E R och skaffar mig just det, vänner. Fritte får med mig till klätterlabbet och jag får veta hur riktig träningsvärk kan kännas.
Och så fyller Stina och Johan år. JAg och Ralf är där såklart.

Mars.

Tre viktiga saker som börjar på K:
- Klättring

- Kemitenta

- Kärastebästaste Lo-chese flyttar in

Har alltså skaffat gymkort på fysiken och klätterkort på klätterlabbet och istället för att vara svag bestämt mig för att bli starkare. Resten av tiden är jag väl typ i kemihuset och pluggar pluggar pluggar. Han den där Greven börjar prata med oss där nån dag. jag? han? på något sätt kommer vi fram till att vi ska börja klättra ihop. Det är ett bra beslut.

När tentan sen är skriven och tentafesten hållen hetsar jag ner till nils-ericsson och möter upp en favoritmänniska. Hon flyttar in.

April.

Åker hem över påsken - träffar cammo och äter middag hemma hos peter i nya järvastaden. Firar mormors fördelsedag. Ligger hemma med mamma och myser. Har lite undermedveten och en del medveten panik.

Utblick 2013 kommer och går.

Håkan Hellsträm släpper nytt. Jag och min aprilaprilsambo dansar världens vackraste fuldans till Du Kan Gå Din Egen Väg och vi går våra vägar. Skriver kylskåpspoesi som får sitta kvar året ut, får Ted och Hanna på besök, jag smsar och klättrar och spelar basket. Dricker mer öl på andra lång och så. Jenny och jag blir bättre och bättre på att secondhanda och göteborg börjar vakna blommor slår ut på träden och J går runt och är superfacinerad.

Sen somnar Farmor in. Det är sol den dagen, sol över östra kyrkogården, när mamma ringer och berättar. Men kallt ute på saltholmen. Kallt kallt kallt.

Maj.

I maj får jag en kyss i närheten av ullevi södra. Det är en viktig kyss, kanske den viktigaste 2013.

Och det är fullt upp. Fullt av Utblicksavslutning, exkursioner, mickemick kommr på besök, och helgen därefter kommer ett konfagäng. Annars promenerar jag runt mycket i stan, jag och C åker två på en styrochställ-cykel, jag hänger hos J, går på dönarfest, ser glesbygden på pustervik och tränger mig in på publik. Sen kommer Simon på besök, och jag skrattar mer än nånsin när vi steker våra pannkakor. Och Cammo och jag försöker planera möhippa, inspireras av dem vi ser på stan. Går på en bloodlitspelning och lunchar med Krilleboi.

Följer mästarnas mästare.

Juni.

Juni börjar med Andralångdagen med Stina, blir sen picknickfestival, volleyboll vid delsjön och klasskväll i gunilse.
Ida, Linus och jag bestämmer oss för att inviga sommaren ordentligt med en Hellströmkonsert och krockar med Lina i publikhavet och det är så extremt sjukans superbra, alla läsårets tentor är skrivna, jag är bättre än nånsin på slackline och jocke tar studenten och min födelsedag firas på hermans och debaser slussen.

Börjar sommarjobba på bostadsbolaget och blir kungen av ogräsrensning. Vi går på the hives igen, denna gång på Liseberg.

Cicci kommer till Sverige och det är bäst. Åker fram och tillbaka mellan väst och östkust. Firar midsommar med hela familjen klemetsson. Står på hersby och pratar med Cicci om att gifta sig, Carro om hennes lilla bebis och berättar själv att jag varit på dejt och blivit bajsad på av en fågel. Åker västrut och går på quiz och jobbar lite och sen är det dags:
möhippa, bröllop och ja, de sa ja.

Juli.

I Juli är jag ute med Greven som gått och börjat heta Christian istället. Och dricker ungefär så mycket att jag frågar om han vill vara ihop med mig och ungefär så mycket att ingen av oss är hel säkra på om den andre kommer ihåg det dära. 16 juli vågar vi prata med varandra utan att vara fulla.

En annan kväll sitter Emelie och jag på berget vid masthuggskyrkan och blåser nästan bort. Vi äter falafel och jag har en nyköpt bikini i väskan och av nån anledning har den kvällen fastnat i minnet. Åker och hälsar på i kållered också, och när jag jobbar klart mina veckor på bostadsbolatet så hamnar C, F, M och jag helt plötsligt på en spontanresa till Barcelona (hur gick det till egentligen??).

När vi är hemma igen kommer Stina och Johan förbi i sin roadtrip och Ralf möter upp. Det är fint. Och på något vis, innan juli är slut så lyckas papsen och jag får till oss en seglingsvecka också.

Augusti.

Månaden börjar med funktionärsnätter inför way out west och hela dynget är upp och ner. Är med och planerar mottagning för nya nmilare och sitter samtidigt med spelscheman och föröker planera festival. Jenny får besök av Victoria och vi tre inverderar slottsskogen, har himla roligt. Lina smsar och vill hänga med oss och det är super. Det är sol när håkan spelar, stjärnklart när the knife drar igång.

Sen blir det mottagning. Tre kvällar och en massa omplanering. Det är kul. Tar grönt klätterkort. Går på Kulturkalas. Emelies födelsedag. Börjar gråta massa gånger över ingenting. Resten av tiden far jag runt och rullar tummarna, försöker vara leeedig, testar på att åka longboard, och när sen skolan börjar igen är jag taggad, rastlös och glad.

Spetember.

Fem nmilare blir geologer. Vi går in för det totalt. Lär oss otaliga mineraler och pratar om jordbävningar och ojojoj. Jenny, Lina och jag börjar hänga, börjar träna igen, börjar klättra igen. Madde skaffar kort och det är kul.
Där någon av de första helgerna åker jag med upp till Ljungkile och hälsar på när de som bor i huset faktiskt är hemma.

Sen flyttar Emelie från götet, det är sämst, hon är saknad fortfarande. Men innan hon åker hinner vi ha rätt kul med inflyttningsfest i Kviberg och spontanöl på kingshead och jag är kanske värdens sämsta flyttpackarhjälp, men jag får kramas lite i alla fall.

Missar bokmässan.

Höstterminen är i full gång igen och vi frågar oss om den inte har hållit på föralltid? Efter en sommar av deltidsjobb och förströelse är nyfikenheten tillbaka igen. Och plötsligt är nyheter intressat igen också. Vi debatterar, drar oss i håret över livsmedelsbranschen, vänner blir rånade och nerslagna på helgen, människor skjuts till döds i vår stad och på tv får vi se Obama komma gående på gatorna i huvudstaden.

Det pratas om invandrare från Syrien. Om arbetslöshet och om Lars Winnerbäcks nya singel. Vi slutar inte gå ut. Fast vi borde stanna inne oc plugga. Vi slutar inte gå ut.

Vi kan inte låta dom vinna.

På föreläsningen berättar geovetaren framme vid powerpointen att det finns en vulkan i usa som får gigantiska utbrott stora nog att täcka hela kontinenten med lava. Han säger att vulkanen inte haft utbrott på extremt länge, men om en ser tillbaks i historien kan en se att vulkanen i fråga får sina utbrott med extremt långe, men samtigt extremt jämna mellanrum. Forskning pekar på att ett utbrott snart kan ske.

Vad händer med välden om hela USA är täckt med lava? Skulle vi tänka annorlunda då? Skulle åtta tusen amerikaer vara lättare att ta emot än åtta tusen syrier?

Oktober.

I oktober klättrar jag min första röda led. Det är på tiden!!!!! Och sen stormar det en del och det är tråkigt att plugga igen. Totalvägrar att lära mig fossiler som uppkommit och dött ut och det blir mitt fall senare ska det visa sig.
Jenny fyller år och vi plockar nypon ute på saltholmen. Blir vald till ordförande i SG Miljö och börjar fundera på hur det gick till och vad jag kan göra av den posten. Det kommer det kommer det kommer...
Blir himla förtjust i yogapasset som går på tisdagskvällarna och planerar veckorna därefter.

Åker hem en helg och bara myser. Fantastic5 fikar lite. Kramar lite på Emelie. Och sen när jag kommer hem igen blir jag mött på stationen - det är det bästa som finns.

Jag har väntat på en orkan

något som kan lyfta mig högt

men jag går inte ut

jag bara hör allt dra förbi

November.

Månaden börjar förstklassigt med sittplats på Winnerbäck och en helt ledig helg. Stina och Johan är sällskapet och vi tar över stan. Går ett varv runt sjön, gör egen pizza och slår klackarna i taket. Jazzar runt med Lill Lindfors på hjärnan och får mig intreserad för årets säsong av Så Mycket Bättre som jag sedan följer slaviskt.

Börjar nya kurser. Älskar vetenskapsteorin och hatar statistiken. Har massa lugna helger. Jenny, Lina och jag går på teater och vet inte om vi ska skratta eller gråta. Testar sån där Funktionell träning - det är jobbigt.

Och så får jag reda på att jag kuggat min första tenta. Funderar på att hoppa av, för det skulle va skönt. Sen säger mamma att det skulle vara dåligt av mig och påminner om att det är första gången nånsin jag ringer och säger att jag inte klarat ett prov. hehe.

December.

Nu är jag nästan runt. Klar. December är som alltid, julmånaden. Stressig, full av grejor att göra, omtenta, julklappar, hinna till jul på liseberg, lyssna varenda sekund på musikhjälpen, komma hem, fira jul. På något vis lyckas jag. Är sjuk på juldagen som vanligt och ser alldeles för mycket på film som vanligt, men det är bra ändå.

Johan och jag har en helkväll i hans nya lägenhet. Handlar julklappar med Jimpen och det känns inte alls som att det var flera månader sen vi träffades. I mellandagarna kommer C förbi och hälsar på och det är super, går alldeles för fort. Jag får åka till vårdcentralen lite, sitta i telefonkö tidigt på morgonen, men resten av tden sover jag tll 12 så ja, oroa er inte, "lovet" försvinner precis så snabbt som det alltid gör. Och ja. Där har vi det. År 2013.

Det tar slut på Bergholtz balkong med utsikt över hela sollentuna och kvällen gick fort, men det va en bra kväll också. Skönt att ha så många gamla kändisar på samma plats - jag har hunnit sakna dem. Mycket. Hade gärna stannat tiden lite, dragit ut på allt. Hade gärna gått den där promenaden till sollentuna station. Hade helst kunnat teleportera mig fram och tillbaks i tid och rum.

(kanske blir det möjligt det här året som kommer) (vet vet)

2014-01-04 @ 22:22:00 Permalink Fotografier Kommentarer (3) Trackbacks ()