firar valborg genom att lyssna på den där håkan låten med samma namn
livet alltså
dags att ta sig till affären
först dit, sist hem, du är en rolling stone för mig
sitter i köket och är nöjd med att vi svängde om köksbordet. lyssnar på kapten hurricane och har allt jag borde plugga på i finger till armlängds avstånd. men det går inte att ta tag i. jag vill inte. det vrider sig. säger frekvensavhängig polymorfism och reciprok evolution men jag bryr mig inte. kaskad effekter och amensalism och hoppas på ett paradigmskifte i mina känslor för det hära.
det är måndag. måndagskänslor. har kokat kaffe till bara mig för första gången, det har hunnit kallna, jag borde diska. på onsdag flyttar Lo ut och på onsdag kommer J och hämtar sina blommor. Innan det är det valborg. kom och ryck upp mig. inte med rötter och allt. men som en blomsterpinne, få mig att stå.
när vi går och möter slutar det med att vi kastar oss in bakom en bil, lite så spontant som det blir ibland
hanna och ted har tagit sig hit
vi tar och spelar lite land och stad istället för att fara in till stan
visar dom trätorget, spåntorget och sjön, och klättrar i lekparken och så, ni vet
tack för besöket, säger bönorna i björkekärr
arga blir alla de muskler som inte blir trötta i samma takt som de som sitter i armarna, arg blir jag, ändå skrattar jag sällan så mycket som där
en av de små pojkarna som är på klätterlabbet för första gången frågar mig, "jobbar du här eller?" och jag säger "nej jag bara klättrar" och han ser fundersam ut och slänger ut sig "synd, du va lätt den sötaste där nere"
då skrattar jag ännu mera, bugar mig lite och går iväg till omklädningsrummet
(våren har nog banne mig kommit både till götet och till kroppen min)
Att skriva tenta på SU
Är något speciellt.
Förutom den lätta illamående känslan man alltid har när man är på väg till en tenta så ska man, till att börja med, bestiga Mont Everest. Eller, så känns det i alla fall. Harry Potter trappan upp till tentasalarna är precis vad den låter; smal, hög och vriden. Skulle inte förvåna mig om det plötsligt ändrade riktning. Dessutom är den klädd i stenplattor vilket betyder att om inte höjden var skrämmande nog så vet man att om man snubblar så är man körd.
När man väl kommit upp, lagom andfådd, möts man av sjukhuskorridoren, fast istället för linoleum golv är golvet klätt i en brun och smutsig heltäckningsmatta. Förmodligen lagd året universitetet byggdes. Mys.
Dessutom har de valt att hänga upp den här tavlan.
(dock vanligen utan snygga reflektioner av tentand och tentavakt)
Mycken inspirerande, både innan och efter. Även om den talar mer till en efteråt.
Tentavakten och jag kom fram till att hon nog blankat.
Man och kvinnor
Såg precis Plus. Fritt översatt:
- Att tvätta är en konst som går från mor till dotter och så vidare
- Så det är för att jag är man som jag inte förstår den [colour catcher]?
- Kanske det
Att han sen säger att flera kunder också är män förändrar inget. INGET.
Jag mår fortfarande lite illa.
Sen kan man alltid läsa: Fyra nyanser av maktbalans om man vill blir argare än argast.
Och det här: Det är inte könskvotering som bör göra dig kräkfärdig
medan jag ändå inte hittar laddaren till kameran - vi gjorde det!
bilder från Utblicks facebooksida
I september förra året rådde storhetsvansinne utöver det vanliga i min kropp. Lycklig och engagerad sa den "ja men jag är gärna företagsansvarig till arbetsmarknadsmässan". Det började där. I ett grupprum på botan med en gratis lunchmacka. Mellanlandade i tusentals telefonsamtal, mail, avtal, planeringsfrågor och onödigt komplicerade arbetsplaner. Och slutade i veckan på handelshögskolan med 18 utställare.
Utblick mina vänner. Jisses vilken grej. Vilket projekt. Vilken projektgrupp.
naturlig selektion när den är som bäst
det gör väl inte så mycket egentligen
jag tycker om sånna där dagar när en kommer upp och gör massa grejor. vakna klockan nio, äta frukost, åka hemmifrån, kanske svänga förbi järntorget där kläder säljs för billig peng och god sak, kanske måla en tavla, eller sätta mig på ett bibliotek och plugga ikapp det där med allelerna och hardy wienberg. kanske bara röra lite på sig och äta god lunch och sen...
idag är inte en sån dag. vettigaste hitills: jag har bytt trosor. det gick bra
placerar dörrar där det bara funnits varit väggar
i takt med att skärtorsdagen går mot kväll åker jag förbi de blåa husen vi alltid kallat blåkulla, pappa bredvid, det är mörkt men e4an ut mot sollentuna ligger kvar. hemma väntar en mamma som sen gräddar våfflor med mig. snart kommer en brorsa hem från jobbet. Och jag har saknat dem.
Går på promenader, firar mormorsfödelsedag, springer, lagar mat, får en kväll i järvastaden, promenerar runt i stan i solen och tycker att det är stort men fint. det blir pannkakor i lillängen och ett snabbesök i den där nybyggda kyrkan i centrum och mest av allt ledig tid att andas i
tack för denna gången stockholm
(glömde trycka på publicera haha)
