Skrev precis in mitt namn på google för att undersöka lite vad som dök upp. Insåg att en för mig ökänd person på något sätt lyckats köpa vår antologi Flskpost och bestämt sig för att citera en av dikterna jag bidragit med Till Din Nästa.
"Läs dikten dikten en gång till, det har jag gjort flera gånger. Gör många upplevelser i sommar så kommer den att kännas längre. Man lever livet bara en gång."
Det gjorde min kväll.

Världens finaste bloggkompanjon, miljökämde, kyrksällskap, fotofreak, pratmajja, frukostpolare, ... , hängselbyxmatchare, musikpratare, promenadvän, nvbiblioteklover, skrattsällskap (och alt annat som är du) fyller år idag. Hoppas bussresan var okej.
Miljoner kramar.

På hamburgerkedjan jag precis haft min första långdag på ingår en klädsel bestående av vit restaurangskjorta, grå byxor, grått förkläde samt en liten mössa (för närmre granskning rekomenderar jag ett besök vid denna fantastiska restaurang, kanske den i barkarby om du ska till ikea eller så). Men, i alla fall, det som farcinerar mig är vilken omsorg som måste lagts ner vid tillverkningen då varenda människa jag hitills sett klä på sig denna utstyrsel genomgår en förvandling lika kraftfull som den barnen i små stjärnorna fick gå igenom innan de kom upp på scen utklädda till sina idoler. Under min vistelse bakom kassan har jag skådat (hm, hur ska jag säga det här ifall någon går in och snokar på mig?) rocksnubbar och snyggtjejer total neutraliseras och ändras. Har stött på kollegor i ombytsrummet och personalhörnan och behövt andas djupt för att inse att - oj den här människan har jag arbetat ihop med.
Slutsats: skön grej det där att folk på stan kan variera sig mer i sin klädsel än på en arbetsplats. Men framförallt imponerad av vilken roll kläder spelar.

(ååh jag vet inte varför jag är vaken eller varför jag skriver det här, nio timmars trevlighet, förvirring och hysteri har tagit knäcken på mig: godnatt!)

Mm, billie the vision har släppt best of skiva i våras och just precis ikväll nådde den mina öron. Hörde precis Maia Hirasawa tolka A Man from Argentina och efter det Billie the Vision köra I'm a Cuckoo - den där låten med bra intro av Belle and Sebastian. För det är lite så, det är en skiva med de där underbara billie-klassikerna men det som är spännande är andra skivan och de covers/tolkningar som finns på den.
Personlig slutsats: det här ska jag lyssna mer på!

Imorgon bär det av mot kassaupplärning på Max i alla fall. Så åt någon riktning snurrrar det kanske. Men annars har jag ingen aning egentligen. Varje dag är en ny vägkrök, osv. Kanske därför bloggandet stannat av?

Håll den tänd

allt är packat. Det är tossigt mycket packning för bara två veckor. Skyller på alla träningssaker. Hoppas nu på perfekt väder även om prognosen säger något annat (med Frida säger iförsig att lägerväderprognoser aldrig stämmer och vi tror på henne.)

Dagens ord helt klart.

Det rullar på i Edsviken och med det menas att brorsan har skaffat longboard och att syskonen samlats för att prova den - och fota lite. En sån där tur runt kvarteret som var vardag för kanske tio år sedan. Det var fint. Ett exempel på en bra grej med att flytta tillbaka.

hejdå hej då hej tack tack åh hej snyft nej åh men åh tack tack för i år hej tack vi ses väl hejdå snörvel snyft fniss snyft skratt åååååh jag kommer sakna dig hejdå hejdå hejdå farväl far väl välkommen tillbaka tack usch vänta har nån en servett skratta till tillsammans gruppkram kram kram kram på kram på kram på kram på puss någon puss bilar som rullar iväg nyckel sommarlov hejdå åh tack















Det här året har varit det bästa någonsin och det hugger som en kniv i hjärtat att det är över (men vi ses ju ja jaa!). Saknar er som sten. Det är inte alla som kan frambringa så hysteriska leenden från min sida, även om ni fått vänja er vid det. Och nu sitter jag här och nästan gråter (igen). Miljoners miljoner kramar på er.