Känslan som uppstår när det ringer från jobbet och frågar var en är...

 
Skulle visst gå på ikväll och jobba imorgon, inte gå på imorgon och jobba lördag. 
Och nu har jag klagat och känt mig kass och sagt det till C så många gånger att jag inte kan säga det mer. Utnyttjar därför att jag återupptagit bloggandet (ja, känn er utnyttjade!). Jag är kass!! Hur kunde jag ta fel dag?! 
 
Och här har vi den stora nackdelen med att jobba på färja. Strunt i vågor och sånt. Jag har gjort ett misstag och min arbetsplats går inte att ta sig till! Vill ju jobba! Hatar ju dessutom att göra fel.
 
 
(Positivt: har fruktat dagen jag skulle missa båten sen jag började jobba 2014. Nu är det gjort så nu behöver det aldrig hända igen, right?!)
 

traditioner

 
gör något oväntat, skriver tenta i träningskläder. Jag menar, da fuqk!? Här har jag ju gått och varit finklädd sen gymnasiestarten och nu ba, nope nej nix. Dock va jag stunning i mina tighta löparbyxor också så vad katten liksom.

syster klant

 
tänkte bara dokumentera:
igår lyckades jag knäa mg själv i ansiktet så läppen svullnade upp
 
jomensåatte - den är nästan som vanligt nu igen
 

att älska sig själv

 
 
Imorse när jag vaknade hade jag sånt där sömngrus i ögonen, ja, bara det att när jag skulle peta ut det fick jag för mig att jag hade tre ögon och blev därför jätteförvirrad, orolig en sekund, när jag inte hittade mitt tredje.
 
tänkte om någon ville veta
 

Frida och SL - ingen lovestory där inte




Hemresa måndagnatt efter att ha jobbat över till stängning tredje dagen i rad. Söker medlidande. Tror jag. Eller självdistans. Kanske kan någon läsa och garva och tänka, ja riktigt så klantig har jag i alla fall inte varit?

Till alla fysikpluggare

"En antiproton
bör man inte tappa på tån.
Då uppstår ett hål och ett vågpaket
säger dom som vet.
Så kan det gå,
då tå möter antitå !
Och ingen kan dansa på tån
som trålat iväg som foton."

Jag hittade det precis inrutat på ett fysikpapper jag fått av anders sjöström.
Naturare eller ej, fysik b är ett stört ämne! :(


Det var en gång ett...

... träsktroll. Hans namn var Shrek och det kan vara så att det var svårt att se det som var speciellt med honom tills man kom på nåra håll. Träsktoll är nämnligen som lökar, de har lager. Shrek skulle rädda en prinsessa åt en prins, råka bli kär i prinsessan som visade sig ha mer gemensamt med honom än både han och hon trott och efter en del om och män skulle de gifa sig med varandra och leva lyckliga på sitt sätt, i alla sina dagar.
Tyvärr måste manusförfattaren slagit sig i huvudet, druckit sig full och fått en knäpp samtidigt!
Istället föll Shrek för prinsen!
Det vi förfarat är nu sant. Shrek hjärta Lord Farquaard!



Herregud, jag menar, ni måste förstå att det kanske inte är bästa matchen?
Och den enda fråga som vilar i våra tankar är: Innehåller livet några som helst happily ever after?


28 Oktober 2009



...varför jag spenderade natten med att åka på kringelikrokvägar vilse som i pannkakan genom Castors kvarter

RSS 2.0