Vi kanske inte är så fotogeniska någon av oss, men...

... vi vet hur man badar i fint vatten



... vi vet hur man åker hop-on-hopp-off buss



... vi vet hur man dyker

... vi vet hur man svettas

 

... vi vet hur man åker båt.

 

 

Världens bästa resesällskap!

 

 

och den som tror att magen inte pirrar sig galen, tror fel. men tänker en inte på det utan på att få säga hejdå lite till det som varit går det ju bättre

en kan åka till grönan med sina sambosar och en go krilleboy till exempel

se lite magisk Winnerbäck och skratta sig tokig åt foton, sockervadd och bergochdalbanor

 

 

 

 

 

 

sen måste det ändå bli nostalgiskt, för sen ska ändå allting ner

(att titta på buffy så länge att en somnar där framför datorn istället)

att inse att en står och fotar foton

 

 

att hitta en lo-cheese precis bredvid

 

att tillslut inse att ja,nog  är allt med

 

att dö lite för hej hej hej hejdå kojektivliv

 

Jag tog sagotrappan ut. Den använder vi ju aldrig annars.

Att inse att det kommer gå andra i den trappen snart.

 

Nog är det då dags att åka.

 

 

 

 

 

 

Jag kommer sakna vår idiothumor.

 

 

 

Sitter i kojektivköket med muffindoft omkring mig, och det står egenplockade blåbär på spisen och en smutsig degbunke bredvid och mina ben är trötta, mina axlar spända och tankarna har försökt formulera sig i dagar. Det är det här med att lämna som får mig att förstå. Som alltid.

Vad det är jag har haft.

 

Den helgen jag var mest ledsen och vilsen i hela världen och Jr smyger sig bakom mig vid tvätten och sätter fingrarna i sidan på mig så jag står och tjuter av skratt

 

"ÄRE KAOS ELLER?!"

"ah säg inte kaos så gästerna hör!"

"åh det är kaos!"

"hmpf det blir alltid kaos när du kommer T"

 

Det där förbannade hålet på gräsplätten utanför handikapparkeringen. En av mina första drivehelger och jag, med händerna fulla av påsar, sätter foten rakt i, faller med armarna rakt upp i luften, och eh ja, maten klarade sig. (men den där i luckan hade glömt deras drickor)

 

 

Lisas och min ansiktsmålnings övning, när jag var spygrön fjäril

 

P som sjunger beställningarna

 

Alla goa välkomnande kommentarer som "jag tänker mig dig som sriefiguren Dennis" "du ser ut lite som en bonde idag" "jag tänker mig att du strävar efter att bli en Tomas Di Leva" medan jag stått och strykt

 

att få ta ut en veckas trötthet och ilska pressandes kartonger i soprummet

 

När vi stod i grillvagnen och sjöng "man ska ha grillvagn" och varmvattnet inte funkade,det regnade och..

 

När jag sa "ja här kör vi med springnota" till en grillvagnsdrivegäst och inte kunde sluta skratta

 

Att kliva på bussen och höra busschaffisen säga "äre maxtjejen?!"

 

E och jag i driven. Perfektionen. Och så helt plötsligt säfer någon "cheese and bacon" på ett amaricanvis och jag tar hela beställningen på engelska........

 

Den gången T och jag driveade och bilens chafför står och byter spolarvätska och på så vis ser till så hela kön står stilla. Helg. Lunch? Att se T bryta ihop.

 

Kvällen S och jag skickade med hälsning till polisen i deras drivepåse

 

Den kvällen då en gäst fått vänta rätt länge på sin mat och jag trodde han var arg och det han säger när han kör iväg är "alltså jag måste bara säga att din röst är som perfekt för den där stolpen där borta"

 

Kvinnan med de naturella hamburgarna och de naturella cheesen

 

När jag var serveringsvärd och sockret (till kaffet) tagit slut och en snaskig liten gubbe kom fram till mig och sa "vet du idag har jag druckit min första kopp kaffe utan socker och jag gillade det"

 

"HEJ OCH VÄLKOMMEN TILL SOLIGA MAX I BARKARBY!"

 

 

En annan gång när jag sprang och hämtade nuggets, tog beställnign av en bil och Jr sätter fingrarna i sidan på mig och jag skriker sakt ut i headsetet. "AAAAAAHhhh!!!!!!" host "eh ursäkta"

 

Nyårsafton när T och jag stängde. Nyårsdagen när F och jag öppnade. Jag frågade om de skulle ha ost i kaffet och gick in i frysen för att göra glass (osv)

 

Mellanpommis och Habibhelgen.

 

När S körde ifatt min och S buss hem.

 

C och jag i driven tillsammans med kaffet.

Hemma hos Jr skrålandes med i My heart will go on sent på natta

 

Alla gånger jag inte kunnat sluta skratta, alla miljoner gånger (nu i somras när jag skrattade så jag grät åt ingenting).

 

Och det tar ju inte slut med konstiga små minnen här, men jag måste väl sluta någon gång och nu blir det här.

Imorgon har jag mitt sista pass på obestämd tid. Och jag vet jag kommer ha lite svårt att gå därifrån. För jag har nog ändå trots stressen, pressen, köttet, tjatet, snacket kännt att jag haft det rätt bra där borta i barkarby.

 

 

 

kaffekoppar kan inte vänta

inte heller framtiden

den måste slukas, så där lagom varm och färsk

(eventuellt halsas i sista stund)

annars blir det inget

 

(men kaffe kan bryggas nytt, kan köpas, kan blandas på tusentals sätt av tusentals olika händer)

(knappt kommer en undan, när jag tänker efter)

 

 

idag vilken dag

den har egentligen trettiomiljoner blogginlägg att fylla, från att vara som en symfoni av jag ger dig min morgon till den stunden då käraste passchef pekar på mig och säger: ÄT MORÖTTER NU!

 

men jag vill ge er en annan bild

påväg hem från Max (tredje sista arbetsdagen helt plötsligt) öppnade sig himlen

ja sådär lagom till att jag skulle inta min stuvstapromenad hem regnade det så mycket att vattendropparna liksom studsade tillbaka upp i luften och på så vis regnade dubbelt, stuprännorna flödade både uppifrån och nerifrån och där gick jag med ett litet paraply och en matkasse i papper (som jag sett till att införskaffa för att den skulle vara bra att packa i) (tji fick jag).

gatan blev en flod, hela luften ett vattenfall. och så helt plötsligt börjar jag skratta. Ja jag går där under mitt paraply med min hyfsat fulla matkasse och skrattar. sen tänker jag på hur lustigt det mste se ut om någon ser mig och börjar skratta ännu mera. sen tänker jag mig att jag ska ta mig ett hopp över en lite väl extrem vattensamling och studsar skrattade iväg och ser att det sitter en man i en bil alldeles jämte och skrattar han med. jag trampar vatten i mina ihåliga converse och är glad. GLAD GLAD GLAD.

inser att enda gången jag varit med om ett liknande regn var min första dag i Fårösund och ler mot förväntningen som finns i denna höst.

och sen avtar regnet, blir vanligt litet dugg och lagom till att jag tror att min papperkasse ändå överlevde cyklar en pojk förbi och säger "du tappa en frukt!"

och jag får springa tillbaka och hämta min mango och så går jag hem och är glad för det har regnat, för att framtiden kanske löser sig och för att en timme och tio minuter är ett ganska överkomligt avstånd

 

idag vilken dag

vilken dag

 

 

på coop.

köpte naturgodis istället för ipren

bestämde mig för att testa det där med placebo en gång för alla

en torkadbanan med chokladöverdrag mot magvärk, mums

 

jag bestämde mig för att tacka ja till miljövetarutbildningen, den i Göteborg

tänk om det var lika lätt att hitta ett litet hem

men, sveriges framsida verkar vara rätt fullt

 

mailar vidare (skam den som ger sig)