Positivt tänkande


Ska jobba i helgen, gå natten och jobba städ. Det finns dock en fantastisk del i detta. Jag kommer inte va hemma under summerburst!! 

(det här med att bo nära Ullevi) 

Att det är summerburst igen betyder också att C och jag bott här i två år. Crazy banans va länge. Och det verkar som att det blir kanske ett helt halvår till. 

//Frida 

Av alla konstiga saker jag kommer på mig själv med att göra så har jag en ny favorit

 
Alltid när jag ska hemifrån är jag så inställd på att släcka alla lampor att jag lyckas släcka i hallen innan jag hunnit gå ut. Så här i hösttiden leder det till att jag får liksom famla mig fram till ytterdörren (C kan intyga på mitt kassa mörkerseende).
 
Men varje gång jag stapplar fram där, hittar hantaget och tar mig ut hinner jag fnissa till lite och himla med ögonen åt mig själv (det är en rätt bra start vart jag nu ska ta vägen).

jag har låtit annat ta plats, förlåt. del 1

 
jag tappade lusten att skriva
tyckte att varje ord jag printade ner blev fånigt, tråkigt, onödigt
läste andra istället och tänkte tackochlov att de finns, de kan så mycket bättre och så är det kanske
men sen slutade jag läsa också, annat än sån där kurslitteratur vid sporadiska tillfällen
 
jag slutade skriva dagbok
jag slutade skriva i min skivbok
jag slutade skriva här
och jag slutade spara worddokument, efter worddokument, efter worddokument
 
all I know is, there's something new this year 
all I know is there's something new real near
 
jag slutade skriva brev, email, irriterande långa facebookmeddelanden
 
but all I know is, there's something new this year 
all I know is there's something new real near
 
kanske bara den där tentan som spökar, kanske är det viljan att bli bättre
kanske hela den här tanken på att jag faktiskt inte kommer plugga på gu för resten av mitt liv
och så tanken på att det kanske är någon som saknar mig, fast jag stängt in mig så
 
 
 
 

Solen som skiner in genom fönstret

 
Är uppe på träkilsgatan och grejar, det är vitt här inne. Halva lägenheten tom, halva kaos. Och jag vill skriva något som kan sammanfatta allt de där med första egna lägenheten som kan motsvara alla kort jag borde ha tagit men inte fått till.
 
Här har mitt namn stått upptejpat på dörren tillsammans med två ingen reklam tack-skyltar. Här i mitt sänghav. Här i fridakaoset. Här där jag klarat mig ett år utan decilitermått och låst spisen i barnlåset hela första halvåret - ifallatt. 
 
Vad finns det egentligen att säga? Det är en plats jag har bott på. Som jag svurit över bussarna och älskat det varje gång jag kommit fram. Som jag sprungit mot hållplatsen och skrattat år ordvitsarna på coop-kvittot.
 
Det är bara en etta i ett helt vanligt hyreshus i böj, men extra mycket eftermiddagssol i. Sol att komma hem till. Sol att sitta och titta i klippansoffan på - hur den går ner bortanför sjukhuset. Och sådär. 
 
Alla gånger jag fått säga "äh, sov hos mig, jag har sängplats!"
 
(dags att ta tag i flyttandet igen, innan nån märkar att jag pausat)

jag tror jag hittat ett nytt motto att applicera på mig och min vår

 
Det som inte dödar härdar

om att bli stark

 
 
insåg precis att jag tränar ca 4 ggr oftare än jag skriver ett blogginlägg,
det du dåtidsfrida, hade du aldrig förutspått va?! I'm going to the gym!

Ett extremt långt inlägg

 
Är det någon som missade att vi bytte år precis? För mig bara försvann kvällen, kom som när en tänder en raket och försvann samtidigt som raketen exploderat. Men hejhejhej 2014 får jag säga ändå. Hejdåhejdå 2013 - åh underbara 2013.
 
Och mest för min skull nu, tänkte jag att det är dags för en sån där, som jag pratat om med så många men inte tagit mig an mig själv på ett par år: Ett jättenlägg om året som varit. Hejhejhej. Det är ju bra att stanna upp och tänka ibland, brukar jag säga, så glöm hemtentan - här kommer Fridas årsresumé 2013.
 
Januari.
 
Året inleddes i en trädgård med barbeque och fryst skumpa i Tuross Head, Australia, tillsammans med ett helt kompani av släktingar och vänner. Och exakt på dagen ett år tillbaka satt hela familjen i en hyrbil påväg mot blue mountins 40 graders värme och naturupplevelser och jocke funderade på om han inte skulle få en himla fin bränna av att bli fastspänd på taket och åka med i farten.
 
Sen kom vi hem och jag tog mig mot göteborg, började kemikursen och flyttade ut från det fina kolleredskollektivet och in i en egen lägenhet. Jenny är med och inviger allt med rom och cola och spontanturer till andra lång. Fritte fyller år. Ralf kommer och hälsar på och vi går på en helt grym hives-spelning och hon är min första övernattningsgäst. Och förutom det, en massa beslut. Jag planerade för all ensamtid jag trodde jag skulle få, sa att jag skulle måla ett helt galleri, sitta i köket, dricka te ensam och skriva.
Jag skrev.
 
 

hon har

fnöskefingrar och tidningspappershår

 

han har

torra vedklabbar, smalben, lår

 

hon

tändstickefransar och tändstiftshy

 

han

gasolförvaring installerad i magen, helt ny

 

fnöskefingrar – de når inte fram

vedklabbelår – eller tjockaste stam

 

når inte fram, når inte fram

kunde ha brunnit men når inte fram

 

Februari.
 
Börjar bo in mig. Pluggar en massa, skriver labbrapporter och det är nu smilarna, jag och nils vänner börjar spela basket och basta på söndagarna. Var tog den traditionen vägen? År 2013 firar alla hjärtans dag med håkan hellström i stereon, en annan dag fikar jag på kafe V Ä N N E R och skaffar mig just det, vänner. Fritte får med mig till klätterlabbet och jag får veta hur riktig träningsvärk kan kännas.
Och så fyller Stina och Johan år. JAg och Ralf är där såklart.
 
 

Mars.

Tre viktiga saker som börjar på K:
- Klättring
- Kemitenta
- Kärastebästaste Lo-chese flyttar in

Har alltså skaffat gymkort på fysiken och klätterkort på klätterlabbet och istället för att vara svag bestämt mig för att bli starkare. Resten av tiden är jag väl typ i kemihuset och pluggar pluggar pluggar. Han den där Greven börjar prata med oss där nån dag. jag? han? på något sätt kommer vi fram till att vi ska börja klättra ihop. Det är ett bra beslut.

När tentan sen är skriven och tentafesten hållen hetsar jag ner till nils-ericsson och möter upp en favoritmänniska. Hon flyttar in. 
 
 

April.
 
Åker hem över påsken - träffar cammo och äter middag hemma hos peter i nya järvastaden. Firar mormors fördelsedag. Ligger hemma med mamma och myser. Har lite undermedveten och en del medveten panik.
Utblick 2013 kommer och går.

Håkan Hellsträm släpper nytt. Jag och min aprilaprilsambo dansar världens vackraste fuldans till Du Kan Gå Din Egen Väg och vi går våra vägar. Skriver kylskåpspoesi som får sitta kvar året ut, får Ted och Hanna på besök, jag smsar och klättrar och spelar basket. Dricker mer öl på andra lång och så. Jenny och jag blir bättre och bättre på att secondhanda och göteborg börjar vakna blommor slår ut på träden och J går runt och är superfacinerad.

Sen somnar Farmor in. Det är sol den dagen, sol över östra kyrkogården, när mamma ringer och berättar. Men kallt ute på saltholmen. Kallt kallt kallt.
 
 
 

Maj.
 
I maj får jag en kyss i närheten av ullevi södra. Det är en viktig kyss, kanske den viktigaste 2013.
 
Och det är fullt upp. Fullt av Utblicksavslutning, exkursioner, mickemick kommr på besök, och helgen därefter kommer ett konfagäng. Annars promenerar jag runt mycket i stan, jag och C åker två på en styrochställ-cykel, jag hänger hos J, går på dönarfest, ser glesbygden på pustervik och tränger mig in på publik. Sen kommer Simon på besök, och jag skrattar mer än nånsin när vi steker våra pannkakor. Och Cammo och jag försöker planera möhippa, inspireras av dem vi ser på stan. Går på en bloodlitspelning och lunchar med Krilleboi.

Följer mästarnas mästare.
 
 
Juni.
 
Juni börjar med Andralångdagen med Stina, blir sen picknickfestival, volleyboll vid delsjön och klasskväll i gunilse.
Ida, Linus och jag bestämmer oss för att inviga sommaren ordentligt med en Hellströmkonsert och krockar med Lina i publikhavet och det är så extremt sjukans superbra, alla läsårets tentor är skrivna, jag är bättre än nånsin på slackline och jocke tar studenten och min födelsedag firas på hermans och debaser slussen.
Börjar sommarjobba på bostadsbolaget och blir kungen av ogräsrensning. Vi går på the hives igen, denna gång på Liseberg.

Cicci kommer till Sverige och det är bäst. Åker fram och tillbaka mellan väst och östkust. Firar midsommar med hela familjen klemetsson. Står på hersby och pratar med Cicci om att gifta sig, Carro om hennes lilla bebis och berättar själv att jag varit på dejt och blivit bajsad på av en fågel. Åker västrut och går på quiz och jobbar lite och sen är det dags:
möhippa, bröllop och ja, de sa ja.

 
 
Juli.

I Juli är jag ute med Greven som gått och börjat heta Christian istället. Och dricker ungefär så mycket att jag frågar om han vill vara ihop med mig och ungefär så mycket att ingen av oss är hel säkra på om den andre kommer ihåg det dära. 16 juli vågar vi prata med varandra utan att vara fulla.

En annan kväll sitter Emelie och jag på berget vid masthuggskyrkan och blåser nästan bort. Vi äter falafel och jag har en nyköpt bikini i väskan och av nån anledning har den kvällen fastnat i minnet. Åker och hälsar på i kållered också, och när jag jobbar klart mina veckor på bostadsbolatet så hamnar C, F, M och jag helt plötsligt på en spontanresa till Barcelona (hur gick det till egentligen??).
 
När vi är hemma igen kommer Stina och Johan förbi i sin roadtrip och Ralf möter upp. Det är fint. Och på något vis, innan juli är slut så lyckas papsen och jag får till oss en seglingsvecka också.
 
 

Augusti.

Månaden börjar med funktionärsnätter inför way out west och hela dynget är upp och ner. Är med och planerar mottagning för nya nmilare och sitter samtidigt med spelscheman och föröker planera festival. Jenny får besök av Victoria och vi tre inverderar slottsskogen, har himla roligt. Lina smsar och vill hänga med oss och det är super. Det är sol när håkan spelar, stjärnklart när the knife drar igång.

Sen blir det mottagning. Tre kvällar och en massa omplanering. Det är kul. Tar grönt klätterkort. Går på Kulturkalas. Emelies födelsedag. Börjar gråta massa gånger över ingenting. Resten av tiden far jag runt och rullar tummarna, försöker vara leeedig, testar på att åka longboard, och när sen skolan börjar igen är jag taggad, rastlös och glad.

 
 
Spetember.
 
Fem nmilare blir geologer. Vi går in för det totalt. Lär oss otaliga mineraler och pratar om jordbävningar och ojojoj. Jenny, Lina och jag börjar hänga, börjar träna igen, börjar klättra igen. Madde skaffar kort och det är kul.
Där någon av de första helgerna åker jag med upp till Ljungkile och hälsar på när de som bor i huset faktiskt är hemma. 

Sen flyttar Emelie från götet, det är sämst, hon är saknad fortfarande. Men innan hon åker hinner vi ha rätt kul med inflyttningsfest i Kviberg och spontanöl på kingshead och jag är kanske värdens sämsta flyttpackarhjälp, men jag får kramas lite i alla fall.
 
Missar bokmässan.
 
 

Höstterminen är i full gång igen och vi frågar oss om den inte har hållit på föralltid? Efter en sommar av deltidsjobb och förströelse är nyfikenheten tillbaka igen. Och plötsligt är nyheter intressat igen också. Vi debatterar, drar oss i håret över livsmedelsbranschen, vänner blir rånade och nerslagna på helgen, människor skjuts till döds i vår stad och på tv får vi se Obama komma gående på gatorna i huvudstaden.

 

Det pratas om invandrare från Syrien. Om arbetslöshet och om Lars Winnerbäcks nya singel. Vi slutar inte gå ut. Fast vi borde stanna inne oc plugga. Vi slutar inte gå ut.

Vi kan inte låta dom vinna.

 

På föreläsningen berättar geovetaren framme vid powerpointen att det finns en vulkan i usa som får gigantiska utbrott stora nog att täcka hela kontinenten med lava. Han säger att vulkanen inte haft utbrott på extremt länge, men om en ser tillbaks i historien kan en se att vulkanen i fråga får sina utbrott med extremt långe, men samtigt extremt jämna mellanrum. Forskning pekar på att ett utbrott snart kan ske.

 

Vad händer med välden om hela USA är täckt med lava? Skulle vi tänka annorlunda då? Skulle åtta tusen amerikaer vara lättare att ta emot än åtta tusen syrier?   


Oktober.
 
I oktober klättrar jag min första röda led. Det är på tiden!!!!! Och sen stormar det en del och det är tråkigt att plugga igen. Totalvägrar att lära mig fossiler som uppkommit och dött ut och det blir mitt fall senare ska det visa sig.
Jenny fyller år och vi plockar nypon ute på saltholmen. Blir vald till ordförande i SG Miljö och börjar fundera på hur det gick till och vad jag kan göra av den posten. Det kommer det kommer det kommer...
Blir himla förtjust i yogapasset som går på tisdagskvällarna och planerar veckorna därefter.
 
Åker hem en helg och bara myser. Fantastic5 fikar lite. Kramar lite på Emelie. Och sen när jag kommer hem igen blir jag mött på stationen - det är det bästa som finns.
 
 

Jag har väntat på en orkan

något som kan lyfta mig högt

men jag går inte ut

jag bara hör allt dra förbi


November.
 
Månaden börjar förstklassigt med sittplats på Winnerbäck och en helt ledig helg. Stina och Johan är sällskapet och vi tar över stan. Går ett varv runt sjön, gör egen pizza och slår klackarna i taket. Jazzar runt med Lill Lindfors på hjärnan och får mig intreserad för årets säsong av Så Mycket Bättre som jag sedan följer slaviskt.

Börjar nya kurser. Älskar vetenskapsteorin och hatar statistiken. Har massa lugna helger. Jenny, Lina och jag går på teater och vet inte om vi ska skratta eller gråta. Testar sån där Funktionell träning - det är jobbigt.
Och så får jag reda på att jag kuggat min första tenta. Funderar på att hoppa av, för det skulle va skönt. Sen säger mamma att det skulle vara dåligt av mig och påminner om att det är första gången nånsin jag ringer och säger att jag inte klarat ett prov. hehe.
 
 

December.
 
Nu är jag nästan runt. Klar. December är som alltid, julmånaden. Stressig, full av grejor att göra, omtenta, julklappar, hinna till jul på liseberg, lyssna varenda sekund på musikhjälpen, komma hem, fira jul. På något vis lyckas jag. Är sjuk på juldagen som vanligt och ser alldeles för mycket på film som vanligt, men det är bra ändå.
 
Johan och jag har en helkväll i hans nya lägenhet. Handlar julklappar med Jimpen och det känns inte alls som att det var flera månader sen vi träffades. I mellandagarna kommer C förbi och hälsar på och det är super, går alldeles för fort. Jag får åka till vårdcentralen lite, sitta i telefonkö tidigt på morgonen, men resten av tden sover jag tll 12 så ja, oroa er inte, "lovet" försvinner precis så snabbt som det alltid gör. Och ja. Där har vi det. År 2013.


 
Det tar slut på Bergholtz balkong med utsikt över hela sollentuna och kvällen gick fort, men det va en bra kväll också. Skönt att ha så många gamla kändisar på samma plats - jag har hunnit sakna dem. Mycket. Hade gärna stannat tiden lite, dragit ut på allt. Hade gärna gått den där promenaden till sollentuna station. Hade helst kunnat teleportera mig fram och tillbaks i tid och rum. 
 
(kanske blir det möjligt det här året som kommer) (vet vet)
 

jo du mamma, det är nog ett rätt bra tag kvar innan jag kommer på giftastankar

 
 
det här är en så fantastik bild. 

det finns värre saker än att missa fyra timmar statistik för att en är sjuk

 
att vara sjuk tillexempel
att inte kunna träna
elräkningen som blir när en sätter elementen på max
 
och rasism, köttproduktion, extrema väder, inbördeskrig och ni vet allt det där.

Lyckan som uppstår när en bokar en resa hem

 
lyckan, längtan, pirret
(med kampanjkod och i hyffsat god tid dessutom, fantastiskt!!)
 
.

söndag med kalkstensdrömmar i koppen

att göra:
 
jag ska sluta ha bråttom, sluta stressa, börja springa men i så fall inte efter bussar utan i rundor runt tjärnet
ska börja duscha, inte för att bli ren utan för att känna vattnet mot huden
ska börja ta mig runt, ska våga stanna upp, om så bara för att se efter om det är muskovit eller kvarts som glittrar i stenen
jag ska sluta skämmas över att jag gråter så lätt, ska låta tårarna trilla om de vill och känna efter varför de gör det, känna efter hur det känns att känna
jag ska försöka lyssna, även på dem som jag är så säker på att dem har fel, även på dem som inget säger, även på mig själv, på vinden, på frosten, på nyheter, på föreläsningar, på ögon, på magar, på Gud
ska skaffa mig hårdare hud i handflatorna och lära mig koka marmelad
 
ja de va väl det
 

hej hej hallå

 
börjar träna igen, går förbi fester vid chalmers, träffar nya nmilare, mottagning, kalla vindar, kurslitteratursprat... 
Snart börjar skolan igen. det hintar det mesta här omkring om.
 
och det ska väl bli rätt roligt tänker jag

det är en kärlekshistoria

 
sommaren ilar förbi, det är slutet på juli nu och sitter i en soffa precis som för ett år sen och tittar på den där serien: buffy the vampire slayer. ingenting är plannerat, allt är spontant, folk börjar komma tillbaka och då åker jag igen. klickade mig in på den där sj sidan och hittade en sista minuten. tror hela den här sommaren är en sista minuten. varenda minut en minut att fånga, fixa, skratta i.
 
dom säger att tiden går fort när man har roligt och dom säger att tiden går fortare med åren och jag säger ingenting när det börjar pratas om att den rinner mellan fingrarna, bara nickar lite och tänker att det är väl precis så det ska vara. det är väl där tiden ska vara, i höjd med händerna, där att grabba tag i vare sig man vill eller inte, vare sig man tänkt tänka på det eller bara bestämt sig för att rycka på axlara åt det. tiden går inte, den dansar, och jag börjar bli stor nog att förstå att jag kan föra, likväl som att låta mig bli förförd
danssteg kan man inte spara på, de blir inte fler för att man väntar, bara fler om de används
 
det är en kärlekshistoria. det här. inte bara min sommar utan allt hela tiden. där ena parten heter liv och den andra heter tid. och dom behöver varandra, bygger upp varandra, fyller varandra och går ihop, sida vid sida, hoppsande: just nu.

är hemma från barcelona igen, fått lite finbesök från linköping och borås
och nu:
bär det av mot stockholm igen.

att inte längre skämmas inför sig själv

 
eftersom jag nu mera betalar tv-licens känner jag att jag måste se mer på tv och lyssna mer på radio. jag blir liksom nöjd av att utnyttja dessa tjänster, lite som en annars blir nöjd av att utnyttja sitt gymkort - fast på ett helt annat sätt.
jag lyssnar på bandit i hörselkåporna när jag klipper gräset i branta sluttningar, degar hela eftermiddagen framför vetenskapsprogram om kvarkar och njuter av att jag redan avklarat min kemitenta, och så sommarprogrammen. älskar gardells fantastiska historier och kloka tankar och lyssnar sen på liv strömquists prat om mens och skam och skapande och kommer på mig själv med att fnysa lite åt henne - tills jag inser att det nog är precis just på grund av det där pms-skiten som inte många andra än liv tar upp.
 
är det århundraden av kvinnoförtryck som gör att jag går runt och bara vill dra något gammalt över mig idag? blahhhhhh. intressant tanke.

dags att springa mot stockholm (tåget, systemet, bussen - fört och främst)

 
jo jag rensar rabatter och sånt om dagarna, det är rätt soft och så rullar göteborgslivet på, går på musik-quiz på seljden, ser hives på liseberg, får en tårta och skrattar, gråter, sjunger, ni vet så där omvarannat som man gör. och är trött i benen. så sjukt trött i benen. men det struntar jag i!
 
glad midsommar!

den där dagen vi skojade, pratade om, som om det var en evighet bort

 
Det var i mars eller april, sådär strax efter påsk, Fjällen va med och klättrade och det va säkert första gången C hängde på också. På klätterlabbet finns, framför den gröna väggen, något som jag tror kallas en strap line uppspänd (ett sånt där ord jag mumlar fram eller helt enkelt kallar "gå på lina" för det är precis vad det är). En bred lina. Vi gick nyfikna ditåt när underarmarna börjat kännas lite väl mycket, jag med viss mått av tveksamhet. Fjällen sa att hon haft en sån på sin folkhögskola och visade att hon kunde gå lite.
Vi andra stödde oss. Höll i varandra. Vajjade med benen. Trillade. Trillade. Trillade.
Sen satte envisheten i.
- Till sommaren ska vi kunna det här! Sa jag till Fritte, eller om de va tvärtom. Till sommaren.
 
Idag är det sommar, sista gången jag varit där innan jag skriver läsårets sista tenta. Inte tusan klarade jag att gå hela den där sabla linan, men flera meter blev det visst, och för en som lärde sig gå vid 15 månader får väl vara stolt över det. Och för C gick det banne mig hela vägen (hela linan, hehe).
 
Sen gick vi hem. Då bajsade en fågel på mig, sådär som jag trodde folk bara hittade på att de kunde göra. Bajs bajs bajs. Det var en fin kväll ändå.

tält hink bajamaja papper citat blixtlås ösregn skugga harmoni fri nostalgi

 
sitter här vid datorn igen då, i lilla köket och håller egentligen på att göra ett lass med pastasallad nog för att räcka resten av alla exkursioner men så satte jag mig ett tag. skulle väl kolla upp nått som jag glömt vad, när jag ser att håkan hellström-sidan beklagar sig över att siesta och fred och kärlekspelningarna ställs in.
 
är det något fel med mig när jag blir liksom lite tårögd av att läsa PLs grundare beklaga sig över konkurrsen? liksom som när någon dör så sägs det ju att man ska se sitt liv passera i revy, och här sitter jag och ser alla mina pl-minnen flyga förbi. hejdå fina festival! jag har många gånger suckat över din storlek, sagt att jag vill nån annanstans, men hej hallå, det här va ju äckligt tråkigt
 




fred och kärlek på er

vitsippor, smältsmör och (disk)apati

 
sitter och filar mina fingrar, klockan 02.09 och vill inte vill inte vill inte
sova
 
(testade att spela spindelharpan, dödsfarlig hobby)

det får bli såhär jag säger det: cyklen som brosh - åkte med hem, nycklen hittade ner i lådan igen

 
det känns inte som att det var speciellt längesen, jag vaknade bakis och dann efter en tentafest i kemi, solen sken och jag snabbstädade på alla de där ställena jag ändå inte hunnit städa på, innan jag kastade mig på buss 17 in mot stan
- skämtade via sms om att jag gått och blivit hetsig (det finns alltid en liten sanning i de roligaste skämten).
 
och så längst bort på nils ericsson terminalen efter att ha sprungit in i J och A, så var du där, men världens största väska och ryggsäckar gånger två och allt ni vet. ett leende och nyfärgat hår
 
det känns däremot som att det var HIMLA längesen som sängarna mina stod jämte varandra i megaversionen. det känns som det va längesen jag lite tafatt pekade, sa "här är toan" "här är köket dårå", som vi gick den där promenaden ner mot tjärnen och jag gick mest vilse
 
en månad säger vi, men så här i slutändan så blev det väl lite mer och jag tänker inte klaga en sekund över det.
en månad av gissa vad som lagats när en kommer hem, av håkan-friskis-pass, av jamenvatusanskaviätarå, fredagskvitto? torsdagskvitto? av lite skrivarinspiration. en månad av att ligga vaken lite extra länge och somna med ett stort fett leende på läpparna
och jag får väl ursäkta att jag kanske varit och klättrat lite länge, inte tvingat med dig alla gånger jag farit på galej, och för att jag inte orkade sova med bettskenan varje natt (du vet).
 
men lite av staden har vi sett ihop ändå, lite feministmys, lite andra lång, röda sten, en skivsignering och vegetarisk restaurang nån gång, max en annan, oftast linssoppa hemma och någon att krama sönder i kylan medan bussen inte ville komma
och buffy och skavlan och upp till kamp.
 
sol genom fönstret
idiothumor
och tusen nya smeknamn
 
välkommen tillbaka Lö-Chäs, när du än vill, det har varit himla fint att ha dig här

först dit, sist hem, du är en rolling stone för mig

 
sitter i köket och är nöjd med att vi svängde om köksbordet. lyssnar på kapten hurricane och har allt jag borde plugga på i finger till armlängds avstånd. men det går inte att ta tag i. jag vill inte. det vrider sig. säger frekvensavhängig polymorfism och reciprok evolution men jag bryr mig inte. kaskad effekter och amensalism och hoppas på ett paradigmskifte i mina känslor för det hära.
 
det är måndag. måndagskänslor. har kokat kaffe till bara mig för första gången, det har hunnit kallna, jag borde diska. på onsdag flyttar Lo ut och på onsdag kommer J och hämtar sina blommor. Innan det är det valborg. kom och ryck upp mig. inte med rötter och allt. men som en blomsterpinne, få mig att stå.

Tidigare inlägg
RSS 2.0