sommaren ilar förbi, det är slutet på juli nu och sitter i en soffa precis som för ett år sen och tittar på den där serien: buffy the vampire slayer. ingenting är plannerat, allt är spontant, folk börjar komma tillbaka och då åker jag igen. klickade mig in på den där sj sidan och hittade en sista minuten. tror hela den här sommaren är en sista minuten. varenda minut en minut att fånga, fixa, skratta i.

 

dom säger att tiden går fort när man har roligt och dom säger att tiden går fortare med åren och jag säger ingenting när det börjar pratas om att den rinner mellan fingrarna, bara nickar lite och tänker att det är väl precis så det ska vara. det är väl där tiden ska vara, i höjd med händerna, där att grabba tag i vare sig man vill eller inte, vare sig man tänkt tänka på det eller bara bestämt sig för att rycka på axlara åt det. tiden går inte, den dansar, och jag börjar bli stor nog att förstå att jag kan föra, likväl som att låta mig bli förförd

danssteg kan man inte spara på, de blir inte fler för att man väntar, bara fler om de används

 

det är en kärlekshistoria. det här. inte bara min sommar utan allt hela tiden. där ena parten heter liv och den andra heter tid. och dom behöver varandra, bygger upp varandra, fyller varandra och går ihop, sida vid sida, hoppsande: just nu.

är hemma från barcelona igen, fått lite finbesök från linköping och borås

och nu:

bär det av mot stockholm igen.