det lyser små ljuslyktor här i vardagsrummet och ute smattrar regnet. mina ben gör ont. mina armar kämpar för at orka trycka på alla de små tangenterna. systra mi sa nyss godnatt och i bagageluckan ligger en stor resväska packad.

imorgon åker vi. imorgon åker jag.

- konfirmationsläger??? säger så många och tittar lite så där med rynkade ögonbryn.

- jo, säger jag. det är det bästa som finns.

lite för det där att det faktiskt känns som jag gör något viktigt. något som kan betyda något, länge, inte bara för mig.

och så lukar augustinatten läger också, blir liksom lite trasig om jag skulle vara på annat håll en sommar till.

 

tillbaka om två veckor, lite helare, ännu tröttare.

 

världens bästa låtsashelg är över, förbi, kvar i hjärtat

 

 

ni är helt enkelt bäst.

 

det är söndagnatt. jag sitter i sängen i huset jag börjat kalla mitt. och det spelas ljuv musik av den där M. Ward och helgen är väl slut nu, men arbetsveckan har bara hunnit till mitt i.

 

tänker på de tre jag lämnade på restaurangen när jag stämplade ut, om de kommit hem än. tänker på den där känslan när beställningarna började gå in genom ena öra och gå ut genom ögon och mun i form av tårar och skratt.

en sjukt absurd känsla.

vet inte om det var därför de inte bad mig om att stanna kvar.

 

 

kanske är det bra att jag lärt känna någon som hela tiden verkar inställd på att göra tvärt om, som visar det finns fler sätt att tänka på

kanske väcker det bara min trotsighet

 

vad ska jag göra vad ska jag göra vad ska jag göra vad ska jag göra av mitt liv i mitt liv nu vad vem varför när VAR ska jag ta mig med vem hur vad vad vad vad göra göra göra göra i morgon i augusti i höst VAD i höst i höst i höst i höst

vad ska jag göra i höst? några enkla månader. tomma. fria. helt klart fyllbara.

 

kom in på min utbildning i alla fall, det var ju trevligt

 

jag fastnar ibland och läser i din blogg

det är min hemlighet, bläddrar mellan inlägg och försvinner i de rader som du har funderat ut

tänker ibland, tänk om du gör likadant?

tänker att världen är dum dum dum som gör det så lätt att leva distanserat

 

och så vet jag ändå alltid precis hur jag ska hitta dig

inte på riktigt, men såhär, skärm mot skärm, hej hej du

 

hej

 

mamma steker något i köket, kom hit lite spontant efter dagens fotoäventyr. har precis bokat tågbiljetter till nyköpingsstaden och är hopptossig i magen. har kramat ted och hanna farväl och karin välkommen hem. har skålat lite med emma, linus och kalle. dansat till pulp fiktion låten. legat däckad under ett täcke en hel dag.

 

går nu baklänges i tiden.

 

såg klart säsong två (vilken? ah buffy såklart) for på segeltur med systeryster och lättövertalad far. brände magen och fick sol på huden, badade, skrattade, återupplevde skräcken att sitta längst fram i båten i vågen, den stora. åhåhhåå. fia med knuff i miniformat i mörkret.

 

det var den där festivalen också. den med fui och shoo. tältliv och musik. med mullvader och kycklingar. varmt och kallt. längst fram och längst bak. pannkakor och smålandsrulle. kupolen och toakö. tomtar och prins ali.

den där festivalen när jag kände någon på varje camp. utspritt, nååja. det var ghana och husvagn och dusch i hink. det var "var är johan?" "han ligger nog och sovet mitt i tältet" "ey, han ligger och sover mitt i tältet!"

känsloprat och att stå så där väldigt nära herr krunegård. godis och annat gott.

 

nu är maten snart klar. jag har lyckats bränna mina vegobiffar och majskolvarna har tagit deras plats. lite söndagsmiddag. har jag nämnt att datorn min är stendöd? samtliga bilder uteblir därefter. tyvärr. stackars lilla datorsjäl.