det är en kärlekshistoria

 
sommaren ilar förbi, det är slutet på juli nu och sitter i en soffa precis som för ett år sen och tittar på den där serien: buffy the vampire slayer. ingenting är plannerat, allt är spontant, folk börjar komma tillbaka och då åker jag igen. klickade mig in på den där sj sidan och hittade en sista minuten. tror hela den här sommaren är en sista minuten. varenda minut en minut att fånga, fixa, skratta i.
 
dom säger att tiden går fort när man har roligt och dom säger att tiden går fortare med åren och jag säger ingenting när det börjar pratas om att den rinner mellan fingrarna, bara nickar lite och tänker att det är väl precis så det ska vara. det är väl där tiden ska vara, i höjd med händerna, där att grabba tag i vare sig man vill eller inte, vare sig man tänkt tänka på det eller bara bestämt sig för att rycka på axlara åt det. tiden går inte, den dansar, och jag börjar bli stor nog att förstå att jag kan föra, likväl som att låta mig bli förförd
danssteg kan man inte spara på, de blir inte fler för att man väntar, bara fler om de används
 
det är en kärlekshistoria. det här. inte bara min sommar utan allt hela tiden. där ena parten heter liv och den andra heter tid. och dom behöver varandra, bygger upp varandra, fyller varandra och går ihop, sida vid sida, hoppsande: just nu.

är hemma från barcelona igen, fått lite finbesök från linköping och borås
och nu:
bär det av mot stockholm igen.

Jag steg uppför med skjutna vingar

 
Gör något lite smågalet. Eller helgalet. Crazy. Men packar inga crazy in the djungle-plagg. Bara linnen, shorts och bikini. Och nu sitter jag och lyssnar på Båda sidor nu med håkan hellström, den där låten som alltid får gå på när resfebern kommer smyande och så äter jag youghurt med vinbär från gården och sjunger med.
 
(när det här publiceras sitter jag nog på ett plan till barcelona, om den där impulsen om att hänga med nu var på riktigt)
 

Stralien!

Möjligen jordens mest uppspeedade resa. Stockholm-Bangkok-Khaoyai-Koh Samed-Bangkok-Brisbane-Cairns. På typ två veckor.. Många timmars resande.. Och då är det ändå Sydney och Perth kvar.. Men vi har det underbart i alla fall.

Peace!


älskade älskade människor

 
 

så kom den där dagen vi plannerat och pratat om så himla mycket


det lyckades visa sig att det var på riktigt, dom sa ja, dom gifte sig


och vi gick vid hennes sida såklart såklart


och när hon fick sin älskade man, fick jag genomföra en drömpose


och vi slog oss ner vid honörsbordet
 

skrattade, skålade och sjöng helan går


och tog fler episka bilder
 

all lycka till er älskade älskade människor, 'lskade älskade Cecilia and Marc



Jag visste att hon ville bort

att hon skulle försvinna

 

men när hon bestämt sig för att platsen hon ska sprida sina vingar över

ligger evigheter bort från den plats där jag själv finns

 

Det är inte som en kniv. Det är inte som att krossas totalt. Mer som att skratta i gråten.

Mer som att förvandlas till en tvättsvamp och hur många fler kramar jag än får så slutar det inte komma tårar

lite som att gråta i skrattet

för samtidigt står jag där med stolt och rak rygg och hoppas att allt går bra (mer än bra)

 

sen blir det tomt

hela luften blir tom och möjligheten att bara svänga förbi är försvunnen

det ekar illa. Fast jag är glad är jag ledsen.

Sen tacksam. Tacksam för tiden vi tog till vara på. (och för tiden som kommer)

 

1 juli har kommit

 

Väskorna är packade. Allt är fixat (förutom att jag lyckades spärra mitt icakort som jag ska ha med mig...) Resfebern är på topp.

AUSTRALIEN, HÄR KOMMER JAG!

 

RSS 2.0