att inte längre skämmas inför sig själv

 
eftersom jag nu mera betalar tv-licens känner jag att jag måste se mer på tv och lyssna mer på radio. jag blir liksom nöjd av att utnyttja dessa tjänster, lite som en annars blir nöjd av att utnyttja sitt gymkort - fast på ett helt annat sätt.
jag lyssnar på bandit i hörselkåporna när jag klipper gräset i branta sluttningar, degar hela eftermiddagen framför vetenskapsprogram om kvarkar och njuter av att jag redan avklarat min kemitenta, och så sommarprogrammen. älskar gardells fantastiska historier och kloka tankar och lyssnar sen på liv strömquists prat om mens och skam och skapande och kommer på mig själv med att fnysa lite åt henne - tills jag inser att det nog är precis just på grund av det där pms-skiten som inte många andra än liv tar upp.
 
är det århundraden av kvinnoförtryck som gör att jag går runt och bara vill dra något gammalt över mig idag? blahhhhhh. intressant tanke.

dags att springa mot stockholm (tåget, systemet, bussen - fört och främst)

 
jo jag rensar rabatter och sånt om dagarna, det är rätt soft och så rullar göteborgslivet på, går på musik-quiz på seljden, ser hives på liseberg, får en tårta och skrattar, gråter, sjunger, ni vet så där omvarannat som man gör. och är trött i benen. så sjukt trött i benen. men det struntar jag i!
 
glad midsommar!

jabbadabbadoooo!! snart tenta igen!!!

 
knäppt att det alltid finns så mycket annat roligare att göra
hoppsan det hände igen
 
 

den där dagen vi skojade, pratade om, som om det var en evighet bort

 
Det var i mars eller april, sådär strax efter påsk, Fjällen va med och klättrade och det va säkert första gången C hängde på också. På klätterlabbet finns, framför den gröna väggen, något som jag tror kallas en strap line uppspänd (ett sånt där ord jag mumlar fram eller helt enkelt kallar "gå på lina" för det är precis vad det är). En bred lina. Vi gick nyfikna ditåt när underarmarna börjat kännas lite väl mycket, jag med viss mått av tveksamhet. Fjällen sa att hon haft en sån på sin folkhögskola och visade att hon kunde gå lite.
Vi andra stödde oss. Höll i varandra. Vajjade med benen. Trillade. Trillade. Trillade.
Sen satte envisheten i.
- Till sommaren ska vi kunna det här! Sa jag till Fritte, eller om de va tvärtom. Till sommaren.
 
Idag är det sommar, sista gången jag varit där innan jag skriver läsårets sista tenta. Inte tusan klarade jag att gå hela den där sabla linan, men flera meter blev det visst, och för en som lärde sig gå vid 15 månader får väl vara stolt över det. Och för C gick det banne mig hela vägen (hela linan, hehe).
 
Sen gick vi hem. Då bajsade en fågel på mig, sådär som jag trodde folk bara hittade på att de kunde göra. Bajs bajs bajs. Det var en fin kväll ändå.

Blodlit släpper nytt

 
i Borås sitter en på en balkong, dansar en extra bra, spelar en fotboll med en pärla i toakön, leker en kurragömma på gatan när krogen stängt och får nästan sin vän inspärrad i fyllecell och så mitt i natten efter det givna fyllekäket sätter en igång och artbestämmer fiskar (eller så var det nått helt annat dom gjorde medan jag sov).
 
tack för en så väldigt bra kväll
 

RSS 2.0