"There'll be someday when your eyes do not enthrall me,
I'll be numb but realize you'll never call me"

halvdagsjobbar mig fram genom vardagen och gör väl just inget vettigt under mina oh så lediga förmiddagar. ligger på en filt i den upptäckta trädgården, sitter och drömmer framtid, bokar tågbiljetter och går omkring och fotar allt som är fint (och tusen egobilder). idag gjorde jag och lo-cheese om frysrummet till sommaridyll i hbtjesusanda (läs: jesusbilden och regnbågsfärger). och så har jag spelat bandy med sex-sju småkillar i humlan medan deras föräldrar tittade på. kul att jag också fick ha roligt. haha. har pratat med tusen främlingar också. få närlingar. fast jag gillar pratande främlignar - de är roliga - och enkla på nått vis.
och nu: nog med ord. tagga jobbhelg!!!!!!!!

det här med att när en precis bestämt sig för att ta tjuren i hornen
inse att tjuren är en ferdinand som ber en hoppa upp på ryggen på den
och bär en hela vägen hem?

nåja, kanske inte riktigt så
men jaja, jag hoppar väl upp då, ett tag till

så här mot småtimmarna vaknar en längtan i hjärtat, ibland blir den till en iver och den där förmågan jag saknar om dagarna som faktiskt får mig att göra något klart och färdigt på en gång. andra gånger vänder den om hela själen och ifrågasätter mest det mesta - saknar allt den inte har. inatt bestämde den sig för en kombination. vet inte om jag gillar det.
det finns så mycket att längta efter - varför ska det alltid finnas så mycket att längta efter?
tänker att jag nyss hade premiärbesök av systeryster här i huset och att det egentligen räcker för att få mig på andra tankar.
ivern såg i alla fall till att svänga om på mina möbler här inne. låter sängen stå i nytt hörn och kanske blir drömmarna annorlunda så. kanske. jag får se. det var inget jag tänkte på när jag flyttade den

efter att ha läst ralfens statusuppdatering.





tänk tänk tänk om jag kunde teleportera mig och teleportera andra med mig. i så fall skulle jag befinna mig där på bilden tror jag. med plaskskaparna bredvid mig och ja, ni vet.
kom precis på att jag gick och pratade mitt första fungerande maxsamtal på den där platsen också(det första var i estland, jag hörde ingenting). där vid livbojjen satt jag. tänk om jag kunde ringa från max till blå lagunen i år och sen bara helt plötsligt vara där igen.
(egentligen duger det fint om järnjänget dök upp här utanför porten) mmmm.

dit längtar jag nu. ändå säger jag visst visst när det är kris på jobbet så jag knappast kommer lyckas ta mig hem. host host. jobbar jag för att kunna leva eller lever jag för jobbet? en kan ju börja fundera vad som bara är ord och vad som är på riktigt när en gör tvärtemot vad en planerat?
åhåjaja. lilla gula hus med gullvivor i trädgården. månne att det blir sent i natt eller tidig tisdag, men snart kommer jag, håll ut!

(sen är det kristihimmelsfärd, då är det bålstalinjens tur att ta semester - hoppas den där citybanan blir riktigt himla tokbra. annars)

vi sitter fem i bilen. så trångt det kan bli utan att det är olagligt och jag har platsen i mitten med mina plötsligt rätt långa ben inkrånglade på något vis. solen skiner. och vi svänger vendela och marcos genom hela stan. eller så var tanken, kanske blev det mest ditåt! här! nu! det ligger en gitarr i baksätet och vi har träningskläder på. skrattar hela vägen, minns inte riktigt åt vad. broöppning, kanske?

en säkerhetsinstruktion och ett väntande senare:
att stå tio-tolv meter upp i luften på en smal vajer och inse att benen skakar så mycket att om jag släpper ringarna jag håller i nu kommer jag falla, falla, falla och då ta en djupt andetag och klänga sig fast i livlinan och på något vis nå nästa ring.
att stå på en plattform och behöva hoppa fritt för att komma till nästa.
att titta arton meter upp och tänka, nästan gång, då banne mig.

sen grillar vi hamburgare. det vet jag hur man gör. låter andra ta initiativen. och det blir kalltkalltkallt och pirret i magen har hunnit lägga sig. grillkol är bra när det ska grillas. likaså grillgaller.

vi tar bilen hem. skrattar lika mycket. pratar västa läger nånsin och bästa bästa bästa. och kläderna luktar rök och lungorna är fyllda med så mycket luft att jag fortfarande idag, känner av att jag varit ute.
Tack och hej, vi ses om en vecka, kära ni.

Idag ska jag, Cammo och alla andra lättlurade små konfaledare iväg på teambuilding a la höghöjdsbana och jag har väl tänkt att å de där låter väl skoj - undrar nu mest varför i hela världen jag googlade det. Herregud. Tack och hej för mig. Jag lärde mig gå när jag var ett och ett halvt ffs! Min balans var dålig från starten, ska jag bara hänga där i ett rep då eller?

Mmm. Lyssnar lite på Time of my life innan C kommer och hämtar upp mig. Eller Magnetic fields. Galet så sjukans underbart bra konserten var igår. Mitt hjärta har dragit på sig träningsvärk efter hur det bultade igår. Så himla himla himla himla bäst.

ikväll så ska jag och Karin på konsert. woop woop! (ärligt talat bästa bästa)

struken


(känns sådär)

Så kom jag till dagis tillslut även denna vecka och det är något extra fint att få komma där genom grinden och inse att du redan märkt att jag är på väg och höra dig gorma "FRIIDAAA!!!" som om du var universums argaste femåring för att mitt i skriket bryta ihop i ett asflabb, och skratta så jag glömmer allt jag kommer bärande på.
Jag gillar dig lilla skrutt.

slutade åtta idag. väl på centralen hamnade jag på det där fina fairtradecafét. en kopp Peru och så skrivboken så kändes det inte helt fel att säga ja till jobb sju dagar i rad igen. hejdå måndagssovmorgon. hej fina lön som kommer trilla in på min födelsedag.

jag lever och mår bra. jobbar för mycket för att blogga nu bara.


va ju på spontantur till nypan förra veckan. skrattade mig en livstid längre mellan allt klokprat. åh banne mig vad jag gillar er, mina sköna. ni får min lilla hjärta att slå slå slå. gå gå gå. om och om igen.

det är konstigt vilket samhälle vi lever i. hur lite som egentligen krävs för att en ska vara helt avspärrad. valborg firades på en bakgård i spånga, med en grill och goa vänner och jordens sötaste hund. hummus, mozarella och öl. skratt, skämt och den där eviga framtiden som alltid ska finnas där.
klockan 01.04 gick sista tåget som kunde ta mig hela vägen hem. och jag drog ett allvarligt skämt om hur jag varenda gång jag kommer fram till pendelstationen inbillar mig att jag glömt min plånbok.
sånt ska man inte sämta om. den var försvunnen.
det är en konstig känsla att inse att oj hej hjälp, jag har inga pengar, inget busskort och min mobil har laddat ur. så jag gick med hem till johan igen för att leta rätt på den och låna hans soffa för natten. på johans 19 kvadrat fanns ingen enda litet spår av någon plånka. det är konstigt att ens fundera på att tappa bort något på 19 kvadrat.
jag letade i soppåsen.
johans internet hade slutat fungera.
och det är väl här någonstans som jag borde fått panik. istället skrattade vi. pratade om materielalism och idealister. och om allt allt allt som nog inte rörde plånböcker. och morgonen efter tog vi sovmorgon och solen sken när vi gick ut och allt var nog allmänt bra, bäst. fast att allt praktiskt bra, nödvändigt jag ägt var försvunnet eller oandvändbart.
har alltid anat att en dag ska jag tappa bort något på riktigt, syster klant som jag är. men att tajma in det på en röd dag gjorde det lite extra jobbigt. eller tja, polisanmälan kan göras via internet har jag lärt mig.
det är konstigt, med tanke på samhället vi bor i, att jag aldrig fick riktigt panik. kanske lärde jag mig tillochmed något, vilken typ av välbehag som väget tyngst. tillexempel. sol som sken så varmt.


surt bara att jag hade så förbannat mycket kontanter i den.