vi sitter fem i bilen. så trångt det kan bli utan att det är olagligt och jag har platsen i mitten med mina plötsligt rätt långa ben inkrånglade på något vis. solen skiner. och vi svänger vendela och marcos genom hela stan. eller så var tanken, kanske blev det mest ditåt! här! nu! det ligger en gitarr i baksätet och vi har träningskläder på. skrattar hela vägen, minns inte riktigt åt vad. broöppning, kanske?

en säkerhetsinstruktion och ett väntande senare:
att stå tio-tolv meter upp i luften på en smal vajer och inse att benen skakar så mycket att om jag släpper ringarna jag håller i nu kommer jag falla, falla, falla och då ta en djupt andetag och klänga sig fast i livlinan och på något vis nå nästa ring.
att stå på en plattform och behöva hoppa fritt för att komma till nästa.
att titta arton meter upp och tänka, nästan gång, då banne mig.

sen grillar vi hamburgare. det vet jag hur man gör. låter andra ta initiativen. och det blir kalltkalltkallt och pirret i magen har hunnit lägga sig. grillkol är bra när det ska grillas. likaså grillgaller.

vi tar bilen hem. skrattar lika mycket. pratar västa läger nånsin och bästa bästa bästa. och kläderna luktar rök och lungorna är fyllda med så mycket luft att jag fortfarande idag, känner av att jag varit ute.
Tack och hej, vi ses om en vecka, kära ni.