irrfärd och borde, måste, skulle, vill

 
går ut och springer ett varv då, eftersom jag nu gått och längtat lite efter det alla andra dagar denna vecka
eftersom min förslappade kropp kanske hoppar igång sen
projektrapporten är inlämnad, hittar inte min ipod, springer jag snabbt är det närmre tills jag får  duscha och äta glass och lyssna på musik igen, tjihoo

har egentligen ingen bild, men det sitter en snodd om mina akrylfärger som påminner om att dina händer varit med och rört om i mitt liv

 
imorgon ska jag måla ändå, och lyssna på m ward. och hålla fast vid att a zip or a spoonfull won't do
och så vidare
sova, måla, vila, träna, äta tofuline chokladglass
 

om sånt som inte borde behöva finnas

 
satt och åt middag en kväll i slutet av juli. minns att vi kom in på genus - kanske för att jag sa nått plumpt, fick ur mig ett "hen" eller berättade att jag bodde med två genusvetare och minns att du sa att du av princip ansåg att feminismn var onödigt eftersom det borde vara så självklart, det där med jämställdhet, att det för dig kändes fånigt att hålla på att tjafsa om.
jag kan höra dig säga det ibland när jag tänker på denna sommar, fastna där och spola fram och tillbaka
det låg något i vad du sa, tyckte jag
 
det finns många sånna organisationer, det finns svenska freds, det finns naturskyddsförening, det finns djurens rätt och världens barn och ni vet, listan är lång
men inte är det väl kämparna som inte borde behöva finnas?
 
i Brasse latjolajbanlåda inte är det aktivisten, kämpen eller idealisten som ska bort utan förtryckaren?
 
(det är oktober nu, det tog mig nästan på dagen, tre månader att klura ut)

borta är så himla bra ibland

 
tar regionaltåget bort från stan, går av i skövde och väntar in honom där. och det är vänta i skövde, men vänta i ett nytt sammanhang och det hinner bli bråttom för sj går som vanligt efter egen klocka. men så kommer han, simon, lika skäggig som senast, skyndandes på perrongen som jag inte alls har tänkt mig honom möjligt att komma skyndande på.
vi springer in på spelningen, missar början med det är helt okej. lillebror A och bandet Modern Youth Club står på scen och dem är bra. Riktigt bra. jag är glad.
sen klämmer vi in oss i bilen och far hemåt, fullt i bak och fullt i fram och fullt i bagaget. vi åker bortåt, ut på landet, förbi husvagnen, förbi åkrar, förbi den julskyltande ostförsäljarn.
det är fint.
det är det finaste hus jag varit i tror jag. både det kallaste och det varmaste. vi gör inget särskillt mer hela helgen utom att må bra. sova, skratta, spela tvspel och hitta en kista full av S barndom. ett vhsband från junior jeprody, en berättelsebok från femman, och så pannkakorna såklart.
och att köra fort fort in till tåget och fort fort åka hem igen.
 
 
 
simonvy
 
tandborstarvy
 
och hem till välkommenhem-kissen

Badibabbi

För att han var en fin konfirmand och jag lovade att göra mitt bästa. Och för att den vad gryyyym att städa till. Så ja, like it if you like it. Typ. 
 
http://electrospective.emi.se/77

skickar lappar

 
vi promenerar runt i staden som är så mycket mer din än min, går i trädalléer där löven ändrar färg, du pekar och berättar och jag lyssnar väl som ett litet barn, vi går i cirklar. vi går förbi centralstation minst fem gånger, går över parkeringar och sneddar över avenyn. hamnar nere vid göta älv
en bänk utan ryggstöd hittar oss, och där sitter jag bra, sitter vid den tysta stora vägen, den blanka älven, thåström, club 8 & dig.
och vi pratar inte om det som mod, utan som besegrad nervositet och pinsamhet. vi sitter kvar.
sitter kvar men så här i efterhand är det här jag tar steg

soppppppa

 
bilder från Våra oköttsliga lustar
 
 
jag måste läst fel, blandat ihop
maten blev ett skratt
gjorde livet till en soppa
blargh

åhh

Jag skulle vara duktig och städa.
Men jag hittade spotify, blocket och skittles.

Dömt att misslyckas (men ack så mycket bättre)


lite som att göra något åt "miljöproblemen" istället för att läsa om dem?

 
så här va, kommer hem, tänkte plugga, men nu, tre timmar senare, finner jag mig förvällande svamp. Hur gick det till?
Ja, egentligen vet jag precis hur det gick till.
 
Det började med en kantarellmacka.....
 

(det var nånting i luften den hösten, det var dimman och ljuset och rösterna) jag ser smutsen och mörkret i gamla stan, känner doften av rädsla från stureplan

 
Att befinna sig på café i Göteborg och inse, genom cafésorlet, att de spelar Patrik Isakssons stockholmslåt.
Förvirringen? Sanningen? Kulturkrocken.
 
Och det drar mig tillbaka till när P4radio Gotland envisades med att spela denna gobit varje morgon.
 
(och tänker på min lilla stad som ligger kvar där opp i nordöst. tänker att i november, då måste jag ta mig dit)

det finns hål i allting, det är där lite ljus slinker in

 
har haft finbesök här, nu ligger bara en madrass stor kvar på golvet och väntar på att plockas ihop
ni hjälper mitt hjärta att behålla värmen mina kära, ni hjälper mig på benen och orkar dra ur mig allt jag verkligen behöver säga
 
satte mig på ett café sen när ni åkt, fastnade i timmar
och allt som skrevs på det cafét kanske är början på en ny historia
 
nu lyssnar jag på ett år utan sommar på inrådan från stina och låter lördagskvällen vara sån
och kanske är hösten ljus ändå, tjugoett och full av drömmar, utan brådska
 
gokväll

Fåglar









 

Hösttårta



 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tankar om det där priset

Man kan ju diskutera hur korrekt det var, både utifrån ett moraliskt och rent juridiskt perspektiv, det där fredspriset.


Men faktum kvarstår att det nog är det närmsta ett nobelpris jag någonsin kommer komma.


Så som (stolt?) EU medborgare lovar jag att göra mitt för att leva upp till det här.


Tack



 


kvällsbagatell

 
funderar på om jag bara ska acceptera att jag glömde äta middag idag eller om jag ska smyga ner och äta en macka
(notera: ljuvligheten med att ha enkla problem, imorgon när jag vaknar är det inte ens värt att tänka på)
 

och där åkte första sidan från kurskompendiet av!

 
från tv:n spelas Rosen med nån slags barnkanalsröst
och jag läser om utsläppsrätter, usas motvilja och en klimatkonferans i duban som gick i stöpet - bara det att artikelförfattaren skrev texten innan konferensen och fortfarande är positiv
 
kanske måste en alltid vara positiv
 
"När man söker stundens sorger glömma
Är det skönt att vaken gå och drömma..."
 
 
 

aktuellt

 
hm. nog för att jag börjat tänka att den där eu-historian inte är helt fel ändå
men fredspris? FREDSPRIS?
 
vad tänkte dem?
eller vem glömde de tänka på?
 
åh det här måste kollas upp, och motiveras, har de något med den ökande vapenhandel å göra? något med jordbruket?
 
eller handlar det om att sätta press, som någon sa för något år sen, får de priset nu har de press på sig att jobba för fred - i framtiden? en liten motivation i en ekonomiskkrissituation?
 
ett mycket konstigt argument dock, till ett pris.
 
fast tja, det startades ju i efterkrigstiden, något tredje världskrig i europa har det ju inte blivit. det är ju bra.
fast jag fattar inte.

vi blundar och räknar medan nyckeln göms, någon sväljer den och drar ett blixtlås för sin mun, ops var det den som ledde till din koncentration

 
ibland undrar jag om jag kanske bara leker. om allt är kanske bara hittepå
idag bland papper och powerpoints och regeringsskrivelser
sen i hans armar
och så de sena kvällarna författande
 
när en var liten visste vi om det, vi sa "nu leker vi peter och chefen" så var jag underordnad ett tag. Vi lekte "greven" och "snato bää". Ekorrar och radiokanal, och när och fjärran.
vi byggde egna kojor, bodde ihop och blev utkastade när någon annan tog över platsen.
 
hur vet jag att författare, miljövetare och alla de där andra drömmarna inte också bara är en lek?
skulle det bli bättre om jag bestämde att en lek är precis vad det är?
- student pax för att vara stundent! har jag ropat i år och bara det där med nya lekkamrater är ju kul, en hel stad
 
visserligen har vi lämnat monopolpengarna i kartongen
men vad är det som gör pengarna i plånkan är så seriösa?
ska de verkligen få styra oss?

ett slag för fantasin

 
 
ett slag för drömmarna.
kikade precis på denna, Gåsen som lagt upp.
inte för att jag tror att det är flashigaste mobilen vi behöver, men att slå sig ner och vara nöjd - åh som presidentkandidat romney är med usas kolkraft - känns livsfarligt.
utveckling kom kom!
 

ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta, spelar inga spel och skiter i det korrekta, som vågar vara snea och defekta

 
(ni är inte vackrast i världen
 
 
världen är vackrast
 
 
i er.)
 
 
jag har ont i benen. ville mest berätta det. och mina lungor är en enda stor samling med frisk luft. mina naglar är tio små förvaringsplatser för jord.
vi har börjat gräva om odlingslandet i trädgårn. jag kommer ha ont i ryggen imorgon.
 
och så är moren och faren i stan. och cammo.
och jag tror att vi kanske ger oss på lite buffy ikväll.
 
(men någonstans handlar det om att jorden och alla maskar vi kikat på är en del av att leva som man en gång levt. att få vara en sån som kan äta närodlat. på riktigt. att här i jorden vi gräver ska det växa.
att det går.
att det inte är i ögonen, utan i vad en ser)

paniken...

när skärmen till datorn man måste använda vägrar visa något annat än mörker och man verkligen måste skriva klart sitt pm...

//Stressad tjej

PS 37:5

 
 
Jag vet. Ja redan när jag börjar skriva, att ni få vackra som sitter och läser här kanske inte alla är lika övertygade om att det finns en Gud i vår värld som jag är. Nåväl, ta ett steg in i mitt universum. Jag bad en bön i morse (det är inget ovanligt med det) medan jag gick till bussen (och nej, inga slutna ögon och knäppta händer, vanlig promenad med bön i tankarna), det var en bra bön. Ofta kan det bli lite hopstressat sånt där i min lite hafsplanerade vardag, den här gången höll tankarna fokus.
Det hann bli många grejor. Men bland annat bad jag om hjälp. Bad om att hitta en församling att trivas och kunna gå i gudstjänst i. Bad om tid för sånt.
 
Gick ut och sprang ikväll. Springer inte i spåren för det är för mörkt, testade istället vägen upp för backen, med en springenergi jag sällan, om nånsin haft i bena. Bara upp för backen stod en skylt som sa kyrka.
Det ligger en kyrka max 500 meter från mitt bo.
Jag har varit i de flesta kvarteren runt om.
Ikväll sprang jag rakt in i den.
 
Kållered tilltalar mig. Det är den lilla hålan med allt. Gym? 400meter. Storhandel? 500 vs 800 meter. Buss mot skola? 200 vs 600 meter. Springspår? 400 meter. Återvinning? 300 meter. Sjö? 1000meter. Pendel? 600 meter.
Klasskompis? 3000 meter?
och ja, förutom ikea (borde dock bojkottas efter det där med kvinnofria katalogen, fy), andra möbelaffärer! en å och en skog med svamp, och tja golfbana om jag vill ta mig för sånt.
och nu även: Kyrka!
 
Jag tror inte jag hade suttit här om inte Gud haft ett finger med i spelet.
 

Läser Staffan Westerlunds Miljölagstiftningen i korthet januari 1999

 
"Det är möjligt att svensk grundlag nu innebär att grundlagen ger rättigheter vars konsekvenser strider mot vad landet har anslutit sig till i Rio de Janeiro 1992"
 
"det kan vara så att de som numera skriver lagtexter har tappat greppet om hur man gör det"

"Med andra ord: Den enda art som kan åläggas skyldgheter är arten människa, Homo Sapiens."
 
Tack för alla klarheter Staffan. 

om det var du, spikmattan eller Gud

 
oavsett är ryggen inte ond längre, jag kan sitta utan värk
och eftersom jag pekat ut bokmässan och alla tunga snedbeslastade axlar som skyldig är det nu bevisat, en god sak, botar en annan
 
och sen den stora frågan: kurslitteratur eller nyköpt skönlitteratur?
 
som bridget jones säger när hon ska välja trosor:
 
tricky. very tricky...

RSS 2.0