om jorden går under om sex timmar är det ju dumt att gå och lägga sig nu
å andra sidan är jag trött,
tror jag tar en risk (kanske livets sämsta)
lite som sommaren när jag skulle flytta till gotland och kände att jag kunde göra vad som helst
jag skulle ju ändå flytta, fast att jag denna gång låter bli
godnatt käraste
ett halvår på bästkusten
försöker smälta det
försöker bestämma om det ska bli ett jätteinlägg eller ett kort och konsist
jag lämnade toalettkonsten i stuvsta (japps så fint hade vi det på vår toalett!!!)
åkte till en plats där de hänger upp skedar i kojor de har byggt
har fått nya klasskompisar
och jag blev sambo med kajsa
jag har varit på u2mässa
och låtsats att min kurslitteratur var harry potter....
jag har upplevt tentaångest
och så det där litteraturpriset jag rimmade till mig
och nycklarna!
och kära kållered också för den delen. nästan kära handelshögskolan. nästan.
en termin går fort tillochmed för en rastlös själ som trott att hon aldrig skulle börja plugga. både mycket och lite har hunnit hända. tåg har gått och tåg har stått stilla. tåg har missats.
vissa tåg har jag slutat ta. ni vet, det är så det blir när tiden går.
en börjar åka buss med go busskamrat istället, tills plötsligt bussturerna dras in.
en går på caféer, en tar vagnen till hagakyrkan, en knör ihop sig på hyllan och tjötar långt in på natten.
en applåderar efter föreläsningarna och gnisslar tänder om natten. tar sig en springtur upp mot torrekulla.
och undviker nordstan. börjar gilla katter och även ungarna i hemmet kan ens namn.
det jag försöker krysta fram är att det är en ganska konstig grej det där med att byta stad. lämna alla man känner och umgås med för en plats där bara de som är kloka nog att flytta åt samma håll finns kvar. eller äsch.
tusan. jag älskar dej göteborg. på ett sånt vis.
åh. som håkan säger.
blev tvungen att hoppa av spårvagnen tidigare igår, när jag egentligen had bråttom hem för att fota, trots brustna hjärtans höst, trots längtan och konstant regn:
// Stockholmskan
sju kockar i kollektivet
hör på det här:
nötbullar, auberginesill i senap och i skärgårdsstil, hummus, (lax för den som vill),
färnkålspaj, snittar, tabuloeh, tofubiffar, råkostsallad med saffran, rödbetor och apelsin, sallad och sås
och potatis då
och glass med knäcksås
och glögg och sällskap och vin och skratt och prat
jutte! där ser ni! ett helveggo julbord med paltkoma och allt!
nu ska jag bara önska en låt till musikhjälpen så ska jag somna mätt och glad sen.
I think I need a new heart
it's assumed that I can't tell the truth
'cause it all comes out wrong
och vi går bredvid varandra, står mittemot och pratar, och kan inte låta bli att se åt ditt håll
försöker låtsas att det inte rör mig i ryggen
jag vet inte vad jag tittar efter
k ringer
precis innan vi ska lägga på frågar hon mig vad som är det bästa med göteborg och jag blir tyst. spärrar upp ögonen på min sida luren och det är som att hela göteborgstiden svischar förbi inne i huvudet på mig.
bäst?
det är lätt att komma på sånt som finns bättre nån annanstans. också lätt att komma på allt det där som är bra. det svischar förbi nya vänner, det far fram en utsikt från skansen kronan, ett samtal med e om hur mycket vi älskar stan. alla sena nätter, alla cafébesök, att bo nära m och kollektivkvällar.
men hasar ner i sängen lite och så trillar det ur mig, att bäst av allt är nog banne mig utbildningen. att faktiskt kunna få trilla in på en föreläsning och vilja höra allt allt allt.
att slippa förklara om och om igen varför, att nästan va medel, alla vegetariska matlådor. det är skönt att bli förstådd, skönt att känna att det kanske kan göra världen bättre.
så ja, utbildningen och allt som kommer med den.
sen formulerade jag mig väl inte riktigt så. vet faktiskt knappt vad jag sa där i luren. men frågan fastnade och följde med till tåget i morse och höll mig på gott humör. fick mig att lämna bubblan en stund.
det är bra att kunna lämna bubblor och sen inse att man vill tillbaks in i dem,
det tycker jag i alla fall.
check på innan-jag-dör-listan: nobelpris i litteratur & så lite jul på det
jag var på självaste nobelfesten igår - för när naturarna festar till det flyger klackarna i taket - eller punchen under bordet snarare kanske
uppdrag under stolen också
uppdrag under stolen också
mot slutet blev det vals, såklart, och allt där emellan... ... ...
jag har en liten kropp här som längtar efter sängen så mycket att den nästan faller ihop. kalas på måndagar är något den måste öva på. men vem kan rimligen hålla sig till studier och sömn när det kommer in en jättegran genom dörren?
bra mår en i själen av juleljus och skratt.
det var allt jag hade att säga för inatt.
BENJAMIN FRANKLIN
"The brave and wise can both pity and excuse, when cowards and fools show no mercy."
det går fortfarande upp och ned
vid den här tiden förra året roade jag mig med att skriva en liten text varje dag fram till julafton - en prosapoesiadventskalender kanske det kan kallas?
tänkte ett tag att de skulle upp här allihopa, men så ångrade jag mig, kanske inte så himla fräkt trots allt. men det va roligt. och, jag har en egen adventskalender att läsa här för mig själv.
jag ska sluta svära
sluta lova, sluta famla, sluta råka berätta sånt som nog inte ska falla bredvid min mun
sluta tro att alla andra hellre vill vara med någon annan än mig, det är en skev bild att leva med, även om det verkar som att denna hösten är en höst att bli tröttnad på
jag ska sluta falla
sluta trilla som löven
låta bli att ruttna där nere på marken, ta och se till så vinden blåser iväg med mig,
åt rätt håll
och det där rostiga svärdet som winnerbäck sjunger om, det kommer väl sitta där nu
men jag ska gå rak tills jag förstår hur jag drar ut det rätt
det är dumt att ge upp innan det är försent
(läser sen: nytt kyrkoår, nådens år har börjat
kanske kommer en förändring)
