för det är väl det närmsta sherwoodskogen man kommer i dagens samhälle. Fick veta vad som var fel på mig, jag har ett smådjur i hjärtat. Botemedlet var man osäker på. efter en tid slängde jag mina kölappar, gav någon annan chansen att vara först i kön till väntrummet. ett djur kan man alltid försöka tämja, eller leva med kamper av skrik på golvet om vems vilja som är mera värd.. hade jag varit modig skulle jag förklara att din vilja sitter i skogen. men vyer av hemlängtan är fysiskt påtagliga och i natten med en vargs röst i örat vet jag, att älska är att överträffa sig själv.



För mycket litteratur på för lite tid helt enkelt. mamma mu. dorian grey. jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. hjärtat får inga rynkor. och byggare bob. (så går det när folk inte är sjuka på torsdagar. Nu ska köket rengöras)

Hon känner inte igen mig
Nej, åren har nog slitit hårdare på mig
Så jag säger inget
Vill inte genera henne
Men jag ska be honom ta hand om henne väl
För jag vet vilken dy hon varit i

Städning av vind

jag hittade ett papper som jag helt enkelt inte visste om jag skulle skratta eller gråta vid åsynen av. Det var ett utvecklingssamtalspapper från den 17 april 1997. Under kategorin ”vad kan vi göra för barnet” stod det nämligen ”hjälpa henne att sänka sina krav på sig själv.”
Cammo 6 år hade alltså samma problem som hon har idag, 13 år senare. F a i l.

Men sen hittade jag även den här bilden. Sicket insiktsfullt barn jag måste ha varit, för den fångar mitt humör på pricken. Vackert och kunde inte kvalificeras för slängning.