jag tog bussen mot skogen

för det är väl det närmsta sherwoodskogen man kommer i dagens samhälle. Fick veta vad som var fel på mig, jag har ett smådjur i hjärtat. Botemedlet var man osäker på. efter en tid slängde jag mina kölappar, gav någon annan chansen att vara först i kön till väntrummet. ett djur kan man alltid försöka tämja, eller leva med kamper av skrik på golvet om vems vilja som är mera värd.. hade jag varit modig skulle jag förklara att din vilja sitter i skogen. men vyer av hemlängtan är fysiskt påtagliga och i natten med en vargs röst i örat vet jag, att älska är att överträffa sig själv.



För mycket litteratur på för lite tid helt enkelt. mamma mu. dorian grey. jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. hjärtat får inga rynkor. och byggare bob. (så går det när folk inte är sjuka på torsdagar. Nu ska köket rengöras)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0