Det finns dem

som har sett

månens baksida

gör det den mindre spännande?

Som att ha sommarklänning ute på skridskois

en solig senvinter

och inte känna kylan

för det biter så kallt

Som att sova några timmar extra

fast man vet

att man borde vara någon annanstans

att man skulle må bättre någon annanstans

Som att ligga hopkrupen i fosterställning

och strunta i värktabletter

när man har ont i magen

så ont så man tror man ska gå av

Som att sitta framför datorn

och bara låta timmarna gå

i hopp om att allt annat ska ta tag i sig

och fixa sig på automatik

Som att skråla med i sina favoritlåtar

och spela den om och om igen

fast man vet

att risken finns att man tröttnar på dem

Som om

inte bara månen

har en baksida

utan allt

på sitt sätt

(Dagens insikt: att skriva poesi är lite som att stycka meningar, dra ut på allt och låta det få snygg struktur. Ta bort stor bokstav och punkt, framförallt strunta i regler och låta det stå en hel del - vad man vill - att läsa mellan alla dessa rader, kanske inte den bästa sortens poesi men, min)

Klockan nio igår invaderade vi Cicci (hon kan ha råkat ligga och sova när vi klampade in). Mission: fota i snön. Efter en dryg timme var vi sminkade, påklädda och på väg. Det var en perfekt dag. Perfekt ljus och vi hade alla våra vackra skridskor på oss. Det var kanske bara lite i kallaste laget att stå i sommarklänning mitt på Edsviken men man får lida för konsten. När vi inte kunde röra fingrar eller tår gav vi oss tillbaka för att byta om. Då intogs alla garderober istället och vi klev ut iförda pälsar, bröllopsklänningar, balklänningar och andra spännande plagg. Resultatet var en del riktigt fina bilder, en del inte lika fina men vi kan skylla på de oresonliga temperaturerna… Och den lårhöga snön som vi pulsade i.

Jag insåg precis att jag inte har slavat i två år med stördäste schemat och 250 poäng extra för att ge upp nu.

Ni vet när man tränar och alla muskler bara bränner och någon skriker "bara tjugo kvar" och man tänker - det är omöjligt, jag kommer inte orka. Men av någon skum anledning tar man i. Det bränner i magen av ansträngdhet för det är där viljan kommer ifrån och man tar i. Det är som en ilska inuti av bestämdhet och allt gör ont men man fortsätter. När man gjort 18 vet man att snart snart och på den tjugonde så tar man i med all den sista kraften. Och man andas ut.

Jag är där nu. Någon skriker "bara tjugo kvar" och den brännande känslan kommer i magen. Nu är det dags att börja ge järnet för de där andra 2050 poängen var bara den där obehagliga uppvärmningen. Nu ska här jobbas. Och saken är, att på en och en halv timme har jag gjort klart ungefär två arbeten som bara ska finslipas och har en hel halvtimme åt att börja med ett till. Jag älskar när man har energi-epifanies

Jag är besviken. Förra veckan tittade jag på Flytta hemifrån och ja, det var världens skummaste brud i ett sjukt förhållande och hon rev badrumsväggen innan kolla vad det kostade att bygga nytt. Men jag tänkte, de kanske här någon vettigare idag. Men nej. Någon jättekonstig pojke som vill bli nöjesjournalist som flyttar till Uppsala från Jönköping utan bostad eller jobb. Helt plötsligt känns det som jag faktiskt har koll på min framtid.

Som liten och nyfiken klev jag in på dandrydstappen. Mamma var överlycklig för efter att ha misslyckats alla år så var värdena rätt idag vilket innebar att de fick tömma henne på blod. Noggrant studerade jag detta och kom fram till att det finns vissa likheter till introt i Låt den rätta komma in. Eller ja, om man använder lite (mycket) fantasi.

Sen fick de ta lite prover för att se om jag får ge bort mitt fina blod så jag ska telefona dem i mitten av februari och se till att de vill ha mina små blodplättar och allt vad det är.
Dock kändes det aningen suspekt när den lilla söta damen frågade mig om jag sålt sex…

Men jag uppmuntrar alla som fyllt de underbara arton åren och inte redan gör det – ge blod

Jag tror jag sitter här och känner mig bra, det är inte klokt så bra jag är. Och vilken dag sen! Nu ska ja skryta lite om allt som jag bara av en slump lyckats göra.

Dagen började tidigt men inspirerad av en gammal cosmotidning - jag läser om dem, haha - så hade jag skrivit nöjd med stora bokstäver på den där rutan som visas på mobilen när väckningsalarmet går igång. Och jag tänkte på saker jag var nöjd över, snoozade lite för länge och masade mig sen upp. Kände mig skitsnygg i mammas senapsgula tröja - det kan vara så att det bara är jag, men jag älskar den.

Dubbeltimmen i fysik gick frammåt, för första gången på evigheter hade jag faktiskt räknat lite på det vi skulle så jag hände med. Sen, Litterär Gestaltning, det spelar ingen roll vad vi gör där längre, jag älskar varenda sekund. Till och med svenskan var bra, den va trots allt bara 50 min? :)
Till lunch var det lax och det är gott, desutom med trevliga människor. Stannade i skolan och ritade på projektet. Visserligen är sidan åtta fortfarande tom, men... det löser sig! Cammo och Cicci höll mig sällskap och då känns de kreativa problemen mindre viktiga.

Trots snöstorm så gick både bussar och tåg som de skulle och jag kunde hämta upp lilla A en kvart tidigare än vad jag "behövt." Har inte sett den ungen på en månad och det första han gör när han får syn på mig är att springa fram och krama mina ben och sen skynda ut i kapprummet. Stora Killen har lärt sig att sätta på overallen själv! Väl hemma hos dem lekte vi med bilar och tittade på Karlsson på taket - något jag velat göra i ett halvår, haha. Längtar tills på lördag när jag får träffa honom igen. Åsa har börjat plugga också och hon var så taggad och glad att det smittade av sig på mig.

På vägen hem gick jag förbi Urban Outfitters och kunde inte låta bli att gå in. Det är stört när man ser så mycket fina saker att man blir kräsen nog att inte vilja ha något. En väska där, smygdrömmer jag om. Ska kanske inhandlas på lördag, vem vet?
Nu på kvällen hade snön och nån olycka i karlberg stoppat upp trafiken, men vad hade jag väntat mig? Å andra sidan betydde det här att jag hann med ett tidigare tåg än jag borde. Å andra sidan missade jag 523:an med en minut och kände mig ensam, jhungrig och övergiven i sollentuna.

Det är då jag kom att tänka på onsdagskällan. Går dit och den första jag möter är Mammut. Och på något sätt var det så mysigt där att jag stannade kvar och missade några bussar bara för att de va värt att stanna. Daniel höll bibelstudium på Predikaren - bibelns mest emo bok. Hur kul låter det? Vi hade kul i alla fall.
"Allt var tomhet, ett jagande efter vind" fast tvärt om.

Kom hem nån gång efter nio, åt min middag och hamnade här och påpekade att jag mådde bra speciellt i själen.
Ja, det var min dag. Nu ska jag skriva lite loggbok... eller gå och lägga mig på en gång, om inte fjärrinloggningen funkar.
Kul att du läste, haha, skulle kunna döpa det här till evighets-ego-inlägg, men låter rubriken vara som den är.

Om jag ska vara uppriktig, så tycker jag synd om alla puffs där ute som inte har en piff. Jag är ledsen för att de som inte har en stjärnsyster. Det måste vara tomt.

Själv är jag nämligen välsignad med en liten filur som jag tex. kan stjäla guldbaggar med...

Hela det här med guldbaggegalan fick mig att tänka. Det handlar egentligen bara om att man uppmärksammar människor i deras arbete. Och i utbyte får man tacksamhet. För varenda människa som gick upp där och talade hade egentligen bara en sak att säga – tack.

Count your blessning är något min mamma alltid prata om. Och hon är en vis kvinna så jag vet att det är sant. Jag tror vi måste börja uppskatta vad som finns i våra liv mer än vad som saknas.

Jag kommer nog aldrig stå där på cirkus och hålla mitt tacktal inför världen, så jag passar egentligen bara på nu att säga tack till alla människor som inspirerar mig och motiverar mig. Tack till dem som ställer till med kerfuffel in mitt liv för det är de som ger variationen och sysselsättningen. Tack för att jag faktiskt inte har större problem än att mina uppsatser inte är klara.




Och tack för att jag har en egen säng och zdag imorgon.

Jag frånvaroanmälde mig inför en lektion imorgon för jag kan inte gå… Och jag hittade inte riktigt orden på vad jag skulle skriva, så en god vän till mig föreslog detta:

Hypronervofysiskakontravibrationer

Så min rättskunskapslärare kommer flippa på mig på onsdag… hur ska jag ta mig levande ur det här?

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen

Glass.
Glasögon.
Glee.

• Jag har en förmåga att välja ämnen att skriva om som jag inte förstår.
• Jag har en förmåga att välja ämnen att skriva om som det inte finns fakta om
• Jag saknar förmågan att skriva historia uppsatser
• Jag är inte kapabel till att formulera en bra frågeställning som kan ge mig MVG
• Jag har en förmåga att stöka till
• Jag har, trots en miljard uppsatser, inte förstått hur man börjar
• Jag har, trots en miljard uppsatser, inte förstått hur man letar fakta
• Jag har, trots en miljard uppsatser, inte förstått hur man skriver
• Jag har, trots en miljard uppsatser, inte förstått hur man tar sig från utskrivna papper till text
• Jag har en förmåga att välja konstiga kurser

Det värsta är ändå att jag vet att jag kan hoppa av den här förbaskade kursen utan att det spelar någon roll… men jag är för envis för att ge upp…


Välj aldrig Hisoria efter 1945. Oavsett hur mycket ni tycker om historia

Ett tema jag kan skriva min rättskunskapsuppsats om. Det ska vara om ett rättskunskapsrelaterat område, vilket som helst, som jag kan skriva en utredande och analyserad uppsats på ca 2 sidor om. Och det står helt sitt i mitt huvud. Några förslag?

En av de få fördelarna med att skriva uppsatser är att man får jobba hemifrån. Eller som lärarna säger ”på valfri plats”. Detta innebar att jag idag slutade två timmar tidigare och att solen faktiskt var uppe när jag kom hem. Visst, det är molnigt och sollöst men det fanns naturligt ljus.

Så för första gången på länge släppte jag bara skolväskan och gick rakt på kameran. Tio minuter senare befann jag mig på ett berg som jag förmodligen inte ens skulle försöka bestiga om det inte varit snö upp till knäna. Rullandes, krypandes, sittandes. Snö innan för jackan, skorna luvan. Barr i håret. Det enda tecken på att liv varit där sedan snöns inbrott var de harspår som omgav mig. Någon form av instinkt tog över mig, för resten av verkligheten försvann. Allt som fanns i mitt huvud var 1) testa olika perspektiv 2) håll kameran torr.

Föreställ er en mittkursavstämning. I fysik B. Det fick inte jättebra på senaste provet men du hade faktiskt inte ig. Och läraren ser på dig, är sitt glada sig och säger ”ja du är ju den enda som det gick sämre för på det här provet än på förra”.

Min fråga är: vilket pedagogisk modell förespråkar sådana konstateranden för att motivera en elev att plugga mer?

Visst, någon kanske blir sporrad att höra att de har den sämsta utvecklingskurvan men denna någon är inte jag. Det kan jag lova. Jag vet att han med största sannolikhet inte har blivit tilldelad informationen att min förra fysiklärare konstaterade att det var mig det var fel på och att allt mitt pluggande inte räckte för att jag är otillräcklig men jag känner ändå spontant att vissa kommentarer inte är jätteupplyftande oavsett hur idiotförklarad man blivit. Hur mycket mer än alla uppgifter och fysiklektioner och extra fysik kan man göra? När borde jag inse att det faktiskt är m i g det är fel på och bara komma tillfreds vid denna tanke? Och om inte jag kan det, var hittar jag fler timmar för att sitta och stirra in i boken utan att förstå någonting?
(Om nina hemsöker mig inatt i mina drömmar blir jag nog tokig)

Och nu ber jag om ursäkt till alla (speciellt håkan) för vilken bokstavskombination jag tänker yttra: fysikhelvete (som förövrigt är ett ord i word)

"I'd thought that Jake had been healing the hole in me — or at least plugging it up, keeping it from hurting me so much. I'd been wrong. He'd just been carving out his own hole, so that I was now riddled through like Swiss cheese. I wondered why I didn't crumble into pieces"


(Once you cared about a person, it was impossible to be logical about them anymore.)

Ni som sitter där och känner - det här har jag problem med. Det här borde jag sluta med. Typ jag borde sluta röka, jag borde impregnera mina skor, jag har inte gjort mina läxor etc. Ni som tycker att ni har problem. Jag ska säga något till just er. Spela farmville och alla andra era problem kommer försvinna.

      Eller jag rättar mig, ni kommer få nya problem som ni inte trodde ni skulle få. Mina föräldrar har precis fått återuppleva tamagotchiperioden. Det kan hända att jag ringer hem i absolut panik och säger ”pappa, du måste skörda!”. Detta är alltså de gånger jag inte hunnit hem i tid…(snäll som han är har han skördat och allt gått bra.)

    Imorse insåg jag att jag har problem. Att det är ett beroende. Eller, snarare igår kväll. Klockan var lite mycket och jag slant. Jag odlade tomater istället för vindruvor. Ni som inte spelar farmville (än) kanske inte förstår detta problem så jag ska förklara det. Vindruvor tar en dag på sig att växa – tomater åtta timmar. Detta innebar att jag fick ställa klockan extra tidigt så att jag hade tid att sätta mig ner och skörda klockan sju…

Nu ska jag skörda mina hallon och odla nytt!!

Instead of posting your bra colour on facebook to raise some dudes genitalia, maybe you should raise money for breast cancer research instead

1 joh 4:18

I've been searching deep down in my soul
Words that I'm hearing are starting to get old
It feels like I'm starting all over again
The last three years were just pretend
And I said

http://gotwisdom.tumblr.com/