ibland önskar jag att jag börjat tidigare. så att jag kunde gå ner i spagat och dansa tåspets nu. De där skorna är så underbart vackra och jag vet att jag aldrig kommer få dansa i dem. Men samtidigt är jag så glad att jag inte dansat sen jag var typ fyra. för jag menar, jag tror inte jag kommit helskinnad undan alla ätstörningar.  


så jag sitter här. lite stel, lite avundsjuk på alla de som har små rosa skor. men ganska lycklig över att kunna äta potatis och bröd och choklad utan att må jättedåligt över det. Man kan ju alltid införskaffa skorna och ha dem på väggen. eller i en låda. Dessutom är det väl inte riktigt nyttigt att kunna skicka benen i olika vädersträck.