Dagens irritationsmoment kan sammanfattas i två ord: webbaserad kurslitteratur. Jag menar hur (HUR??!) ska dagens ungdom (jag) klara av att läsa 70 sidor om språkvetenskap och kön på en lysande jobbig skärm när facebook, spotify, ja till och med sånt som spindelharpan finns inom i halv sekunds räckhåll så fort man tröttnat på hoppande sidor och NÄ inte går det ihop med min planering om att läsa påväg till jobbet heller för jag kan inte läsa webbbaserade kurser i en buss hur gärna jag än vill. Murmel. (och jag vet, jag borde inte blogga om det här, jag borde läsa istället). Och juste, tacka vet jag böcker. Underbara tunga tegelstenar som kostar svinmassa pengar och ger axelvärk och starka ryggar! Bäst. Ever.

Muntrar upp mig själv med att nu är avloppet rensat (yes!!) och ikväll får jag ha på mig mina egna kläder - ingen max uniform (jippppie!!!).

och när jag sträckte mig efter böckernas bok slogs jes 41:10 upp.

... den går ändå."

(hade glömt att de där skorna varit vita, jag menar så vita) (lyssnar på emil och växlande molnighet, numera live inspelning från youtube... det funkar men nä inte i längden)

Söndag	SATS Sollentuna	SH'BAM
Måndag	SATS Sollentuna	SatsYoga adv
Onsdag	SATS Kompassen	Shape
Torsdag	SATS Kungsgatan (Gbg)	SatsCycling
Torsdag	SATS Kungsgatan (Gbg)	SatsCore
Torsdag	SATS Landala	SatsYoga
Fredag	SATS Kungsgatan (Gbg)	SatsYoga adv
Lördag	SATS Landala	SH'BAM
Söndag	SATS Landala	SatsYoga adv
Måndag	SATS Kungsgatan (Gbg)	SatsYoga adv

Här är lite bilder från förra fredagen efter the Ark och efter Ace på, ja minns ni var vi var? Ja juste Theodoras hetere nog. Bara de tappraste överlever brukar man ju säga och så här såg de tappraste ut.





för bra kvällar ska man minnas. (det svarta under ögonen kan vara för att det blev så förbaskat sorgligt när ark skulle kliva av scenen. jisses vilken konsert, vilket band.)

det måste vara en generationsgrej, vet än så länge inte en enda 40+are som roar sig med att ta bilder på sig själv, men, förra veckan lyckades jag gå igenom mina bildarkiv för att välja ut lite bilder till framkallning (puh, finally!!) och överallt titt som tätt, dök de upp. Egobilderna. När man låtit digitalkameran ta en sväng om och fokusera på sig själv. Leendet, armen - hur håller jag armen så det ser bra ut? Ögonen, var ska jag titta?
Det är en hel vetenskap. Hamnar ofta framför en spegel så jag kan se displayen från kameran på spegeln, men, det blir inte så himla bra ändå just för ögonen blir helt kanakas ofokuserat uppspärrade.
Och man kan ju undra varför jag tar dem överhuvudtaget, för, jag har ett hemligt löfte om att inte ladda upp dem, ever, och knappast att jag gillar dem...
Men ändå, senast en kvart sen var jag igång igen - knäpp, knäpp. Fastnaglad, förevigad, se på bilden där uppe. Men, egentligen ljuger tom bilden för jag är inte alls så där glad, jag är lite sur. Sur på spotify och på alla nyfunna låtar som jag inte får lyssna på längre, blargh måste göra något åt det där.
tack för mig.

1. När det blir paus i gästströmmningen efter middagsruschen och man kan ana Dansa Fastän spelas ute i restaurangen.

2. När R börjar tralla i hedsetet - på simmartider hej hej kanske.

3. När A sjunger "I believe in miracles, where you're from - you sexy thing!" vid blizzermaskinen (till blizzermaskinen?).

4. När man timear ut-i-resturangen-och-torka-så-mänga-bord-du-hinner med Håkan Hellström i högtalarna, två låtar i rad...!

5. På bussen hem få försvinna bort med ipoden (vi har återupptäckt varandra).

Envar, vilken blivit förtrott att döma över missbruk av tryckfriheten eller eljest vaka över denna förordnings efterlevnad, bör därvid städse hava i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick, alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla.

laddade över bilder från kameran och blev påmind om hur stört fantastiskt bra det var i fredags. det liksom knottras i magen bara av att tänka på det. åååååh så bra det var. vill ha fredagen den nionde igen.

ny skiva, spelning den 23:e. Samma dag som maggio.... tricky, very tricky...... Men - tänk att få höra Trains to Brazil på riktigt...... Gå med mig!

Gäst: Alltså, dom där tripple cheese, dom är så himla goa!
Jag: Åh, va kul att du gillar dem!
G: Haru smakat?
J: Nä, det har inte blivit så...
G: (suckar) jag lovar att du är vegeterian alltså!
J: Eh, ja, det stämmer faktiskt. (skratt)
G: Va? Åh, vet du, det syns på dig, du bara utstrålar nyttighet!
J: Haha, man tackar. Grönsakerna måste göra underverk! (tänker på vad jag ätit senaste tiden).
(tystnad)
G: Kan jag verkligen äta en tripple cheese nu?
J: Ja, jo, jag tror nog det. Den är färdig nu i alla fall.
G: Åh, bra. Ja, den är ju verkligen go alltså!

Livet rullar på.

och nog kan fem sekunder vara värt mer än en halvtimme
nog finns det ögonblick, som väger upp
allt

Retoric Slam! Max! Sova! Revaxör! Chutney! Mys! Kurslitteratur! Matlåda!

Så fyller jag mina dagar. På fredag är det Håkan!

Sitter här och lyssnar på Adele. Och snart kommer jag ha lyssnat upp mina fem lyssningar och då kommer det bli tyst i högtalarna. Lyssnar samtidigt som jag rensar bland en massa bilder. Typisk sak man gör när man är för sjuk för att göra något annat. Något annat än att hindra förkyldningen från att bryta ut och bli influensa (som INTE får hända för kommande vecka är lite stressig). Vill egentligen åka till IKEA och gå på loppis, men det lär vara lite för tjockt med folk och försöka parkera lär ge en hjärtattack eller åtminstånde psykbryt.


Hoppas på en lite mer givande vecka på uni nästa vecka. Hittills har vi väl lyckats konstatera att vi röstar vart fjärde år. Allt är lite för grundligt. Men sen inser man att halva gruppen inte vet vilka Sveriges fyra grundlagar är. Och då blir man mörkrädd istället. Och spelar Wordfeud för att undvika mardrömmar. Och då lyssnar man inte. Vad man då missar är att vi även har val i månaden september. På en söndag. Det står i ValL 1:2-3 om någon vill dubbelkolla.

Man kan ju tycka att en liten trudilutt som Ge mig en Spanjor inte borde få en att se längtande, drömmande, saknande ut. Men så är det inte med mig. De ringde inte från Max idag, och helt plötsligt har jag ingenting att göra på några timmar och så satte jag igång Fårösundslistan.
Det var en dum idé, om jag ville leva kvar i gotlandsförnekelsen jag delvis lever i, för nu kommer alla bilder över en och gud vad jag saknar er, saknar kvällar som kunde sluta med kuddkrig på vinden, saknar att sitta och stirra på nåns rum en söndag och inte ha en aning om vad man skulle hitta på, att dansa till abba, att skråla med i chers "If I could turn back time" utan att egentligen vilja vrida tiden tillbaka. Ja, någon frågade mig om jag kollade något på sport häromveckan och jag blev tyst och skulle precis säga nej, när jag kom på att jo: "Handboll! Det följer jag när det är EM eller VM i alla fall!"
Jag saknar handbolls vm, och svampplockning och långa promenader. Bungehallen. Men framför allt så är det den där bubblan som var vår Fårösundsbubbla och där resten av världen kunde vara något som katten släpade in som saknas. Och era skratt. Era underbara leenden.
Bara jag tar körkort kommer jag och hälsar på. Ja, jag sover i bilen på vägen om det är så.