En av de få fördelarna med att skriva uppsatser är att man får jobba hemifrån. Eller som lärarna säger ”på valfri plats”. Detta innebar att jag idag slutade två timmar tidigare och att solen faktiskt var uppe när jag kom hem. Visst, det är molnigt och sollöst men det fanns naturligt ljus.

Så för första gången på länge släppte jag bara skolväskan och gick rakt på kameran. Tio minuter senare befann jag mig på ett berg som jag förmodligen inte ens skulle försöka bestiga om det inte varit snö upp till knäna. Rullandes, krypandes, sittandes. Snö innan för jackan, skorna luvan. Barr i håret. Det enda tecken på att liv varit där sedan snöns inbrott var de harspår som omgav mig. Någon form av instinkt tog över mig, för resten av verkligheten försvann. Allt som fanns i mitt huvud var 1) testa olika perspektiv 2) håll kameran torr.