och kära kållered också för den delen. nästan kära handelshögskolan. nästan.

en termin går fort tillochmed för en rastlös själ som trott att hon aldrig skulle börja plugga. både mycket och lite har hunnit hända. tåg har gått och tåg har stått stilla. tåg har missats.

vissa tåg har jag slutat ta. ni vet, det är så det blir när tiden går.

en börjar åka buss med go busskamrat istället, tills plötsligt bussturerna dras in.

 

en går på caféer, en tar vagnen till hagakyrkan, en knör ihop sig på hyllan och tjötar långt in på natten.

en applåderar efter föreläsningarna och gnisslar tänder om natten. tar sig en springtur upp mot torrekulla.

och undviker nordstan. börjar gilla katter och även ungarna i hemmet kan ens namn.

 

det jag försöker krysta fram är att det är en ganska konstig grej det där med att byta stad. lämna alla man känner och umgås med för en plats där bara de som är kloka nog att flytta åt samma håll finns kvar. eller äsch.

tusan. jag älskar dej göteborg. på ett sånt vis.

åh. som håkan säger.