det gör väl inte så mycket egentligen
jag tycker om sånna där dagar när en kommer upp och gör massa grejor. vakna klockan nio, äta frukost, åka hemmifrån, kanske svänga förbi järntorget där kläder säljs för billig peng och god sak, kanske måla en tavla, eller sätta mig på ett bibliotek och plugga ikapp det där med allelerna och hardy wienberg. kanske bara röra lite på sig och äta god lunch och sen...
idag är inte en sån dag. vettigaste hitills: jag har bytt trosor. det gick bra
Min älva, du dansar så lyssnande tyst och tänker, att karlar är troll
vi sitter under det vi kallar den stora balkongen inne i kemihuset, solen sken in genom de stora fönsterna och brevid mig nynnar linus på calle schewens vals och där, då
vi pratar om sommaren som kommer, om att sitta på bergshällar, bada i havet och friheten
hela bröstet gör ont - för längtans skull
strunt i allt annat - om det så bara blir sommar igen
smöret har smällt här brevid
ser det som ett tecken på att något varmare är påväg
tittade på agenda
av någon anledning blir det mycket kanal två om jag slår på tv:n. om det betyder att jag håller på att förvandlas till tant eller kulturtant eller allmänt vetgirig kan vi ta i nått senare inlägg. nyss såg jag alltså på agenda, tänkte det kunde vara bra att checka upp lite vad som händer. åt min lilla middag. kollade, suckade lite. rysslands försvar, svensk ekonomi och så syrien.
och mitt i syrienreportaget, mitt i men vad ska man göra då?-sucken, börjar jag plötsligt gråta. Alltså inte blanka ögon utan som ett hulkmonster som attackerar innifrån börjar jag böla, grina, hulka.
och de säger inget jag inte hört förut.
men tårarna tar slut. likaså gör reportaget. de börjar prata om lässvårigheter i skolan istället, och det är hemskt det med, på ett annat sätt. och över syriska gränsen strömmar 5000 människor jagade iväg från sitt hemland varje dygn
och i mitt hemland fortsätter sverige demokraterna växa och jag förstår inte, förstår inte, var vi inte har plats
när blev sjärterummet viktigare än hjärterummet?
jag blir så arg av att skriva sånt här. det liksom hoppar sig i fingrarna att de nästan inte kan trycka rätt.
lägg till veckans uppmärksammande av män som näthatar kvinnor och jag är uppe och slåss, ute och springer av ilskan och krossas av vad tusan det finns för människor
vad kan jag göra?
jag mår bra
det är dags nu. egentligen har det redan börjat. men sånt som börjar, kan råka stanna av, det är dags att se till så det inte händer.
jag har två händer, det finns två val; att göra eller att inte göra. att sitta hemma eller att inte sitta hemma.
bara det som får kroppen att vrida på sig och lägger klumpar i magen är fel.
så just med de orden i tankarna tackar jag ja, vågar jag ta upp telefonen, titta på svt2 och somna trygg i min säng, lite om vartannat.
den där delen i mig som vill måla...
...den borde gå och lägga sig den med nu va? Eller kan en lämna händerna vakna?
allt detta + kattabstinens, oväntat
tiden går fort igen.
den springer i den där takten jag aldrig kommer upp i, mellanskillnad ligger mellan mig och pendeltågen, så mycket jag missar dem så mycket är tiden före
tänk va. det är januari igen. januari.
jag har bytt hem.
har just nu en helt tokig stor massa säng i min lägenhet. jag har en lägenhet. jag bor i ett hem där bara jag bor.
det är lite spännande. det är något jag brukade knäppa händerna och be om där i september
sen föll jag för kollektivcharmen
jag vet att jag många många många gånger fantiserat om den dagen jag ska inreda min egen lägenhet
min egen
här sitter jag nu, trött som ett lik och lyssnar på musik
minns en tågresa i höstas då sandra hoppade på i herrljunga och vi fantiserade om att: tänk om i vår, om vi får, flytta in i något eget
va gött allt skulle va, va enkelt, va fritt
bjuda hem vem som helst! sa jag och tänkte på honom
tiden går fort. trillar fram i samma takt som alla uppgifter i kemi jag inte tar mig tid att räkna
jag går på the hives istället, jag firar födelsedagar och dansar disco på jazzklubb
åker sista tåget hem, en sista gång,
och mitt humör är en himla bergochdalbana och jag börjar tro att jenny kanske hade en poäng när hon sa att jag va manodeprisiv, om de nu va de hon sa, där i australien
jag har varit i australien
jag har varit inne på ikeas hemsida
jag har träffat gaddens förtagsansvariga
jag har sett les miserable på bio och smsat en väldig massa
jag gråter ganska ofta, som till bio, som till kärleksfulla sms, som av trötthet
och jag skrattar, högt och ganska fult, men på riktigt
jag har ganska mycket skin på näsan (smörjde in mig ordentligt) och är lite av en gås - men ibland hugger det. ibland är de bra att det hugger, så ja kan bli sur istället för att rycka på axlarna
dansa och låtsas att någon annan tycker om en ett tag, dansa och helt enkelt tycka om att dansa
Jag älskar min säng
Jo det var bara det jag ville göra klart.
Och klockan är snart nio så då kan jag få gå och lägga mig. Jippiejahoo!!
(ja jag är hemma från aussieland, men min hjärna är kvar där borta)
om jorden går under om sex timmar är det ju dumt att gå och lägga sig nu
å andra sidan är jag trött,
tror jag tar en risk (kanske livets sämsta)
lite som sommaren när jag skulle flytta till gotland och kände att jag kunde göra vad som helst
jag skulle ju ändå flytta, fast att jag denna gång låter bli
godnatt käraste
ett halvår på bästkusten
försöker smälta det
försöker bestämma om det ska bli ett jätteinlägg eller ett kort och konsist
jag lämnade toalettkonsten i stuvsta (japps så fint hade vi det på vår toalett!!!)
åkte till en plats där de hänger upp skedar i kojor de har byggt
har fått nya klasskompisar
och jag blev sambo med kajsa
jag har varit på u2mässa
och låtsats att min kurslitteratur var harry potter....
jag har upplevt tentaångest
och så det där litteraturpriset jag rimmade till mig
och nycklarna!
och kära kållered också för den delen. nästan kära handelshögskolan. nästan.
en termin går fort tillochmed för en rastlös själ som trott att hon aldrig skulle börja plugga. både mycket och lite har hunnit hända. tåg har gått och tåg har stått stilla. tåg har missats.
vissa tåg har jag slutat ta. ni vet, det är så det blir när tiden går.
en börjar åka buss med go busskamrat istället, tills plötsligt bussturerna dras in.
en går på caféer, en tar vagnen till hagakyrkan, en knör ihop sig på hyllan och tjötar långt in på natten.
en applåderar efter föreläsningarna och gnisslar tänder om natten. tar sig en springtur upp mot torrekulla.
och undviker nordstan. börjar gilla katter och även ungarna i hemmet kan ens namn.
det jag försöker krysta fram är att det är en ganska konstig grej det där med att byta stad. lämna alla man känner och umgås med för en plats där bara de som är kloka nog att flytta åt samma håll finns kvar. eller äsch.
tusan. jag älskar dej göteborg. på ett sånt vis.
åh. som håkan säger.
blev tvungen att hoppa av spårvagnen tidigare igår, när jag egentligen had bråttom hem för att fota, trots brustna hjärtans höst, trots längtan och konstant regn:
// Stockholmskan
k ringer
precis innan vi ska lägga på frågar hon mig vad som är det bästa med göteborg och jag blir tyst. spärrar upp ögonen på min sida luren och det är som att hela göteborgstiden svischar förbi inne i huvudet på mig.
bäst?
det är lätt att komma på sånt som finns bättre nån annanstans. också lätt att komma på allt det där som är bra. det svischar förbi nya vänner, det far fram en utsikt från skansen kronan, ett samtal med e om hur mycket vi älskar stan. alla sena nätter, alla cafébesök, att bo nära m och kollektivkvällar.
men hasar ner i sängen lite och så trillar det ur mig, att bäst av allt är nog banne mig utbildningen. att faktiskt kunna få trilla in på en föreläsning och vilja höra allt allt allt.
att slippa förklara om och om igen varför, att nästan va medel, alla vegetariska matlådor. det är skönt att bli förstådd, skönt att känna att det kanske kan göra världen bättre.
så ja, utbildningen och allt som kommer med den.
sen formulerade jag mig väl inte riktigt så. vet faktiskt knappt vad jag sa där i luren. men frågan fastnade och följde med till tåget i morse och höll mig på gott humör. fick mig att lämna bubblan en stund.
det är bra att kunna lämna bubblor och sen inse att man vill tillbaks in i dem,
det tycker jag i alla fall.
det går fortfarande upp och ned
vid den här tiden förra året roade jag mig med att skriva en liten text varje dag fram till julafton - en prosapoesiadventskalender kanske det kan kallas?
tänkte ett tag att de skulle upp här allihopa, men så ångrade jag mig, kanske inte så himla fräkt trots allt. men det va roligt. och, jag har en egen adventskalender att läsa här för mig själv.
jag ska sluta svära
sluta lova, sluta famla, sluta råka berätta sånt som nog inte ska falla bredvid min mun
sluta tro att alla andra hellre vill vara med någon annan än mig, det är en skev bild att leva med, även om det verkar som att denna hösten är en höst att bli tröttnad på
jag ska sluta falla
sluta trilla som löven
låta bli att ruttna där nere på marken, ta och se till så vinden blåser iväg med mig,
åt rätt håll
och det där rostiga svärdet som winnerbäck sjunger om, det kommer väl sitta där nu
men jag ska gå rak tills jag förstår hur jag drar ut det rätt
det är dumt att ge upp innan det är försent
(läser sen: nytt kyrkoår, nådens år har börjat
kanske kommer en förändring)
livet efter gis-övningen, när det liksom tog fart igen
katterna har precis startat krig med mitt rum som bas, men jag läser om att rädda världen så va tusan märker jag?
tog mig ut och sprang idag (pappsen känn dig utmanad, beach australia here we come), sprang snabbare än bilarna på motorvägen, det va mäktigt tills jag insåg att det var en bilolycka som orsakat allt.
sen hade vi en gemensam pluggstund också när ungarna somnat med popcorn som hägrande motivation - fast sen åt vi inga popcorn? skrattade massa istället
och nu, lär det sluta med sömn. det behövs - även om hela min vardag verkar sträva efter att få folk att vakna
go'natt
kära november
kära novmber mars
det hände något med året i år
det hände något med månaderna, tror de har lekt memory, kurragömma eller monopol
men det är den där tiden igen när koftor, filtar och 37 gradig värme passar som bäst fast att vädret leker vårdag om vartannat
det är mycket också, så mycket att jag skulle kunna drunka i ord
jag gör det inte
vi får se hur det går
umgås med katter och fjärilar istället - en på magen, de andra däri
so i sing for you, though you can't here me
tittar jag ut från fönstret här ser jag motorvägen och bilar som far förbi. jag tror jag hatälskar motorvägar. förutom allt äckligt som är avgaser så kan jag liksom inte låta bli att facineras av dem, sitta här och se hur de far iväg i hundratio bort åt något håll långt härifrån.
jag tycker om flykten. jag tycker om nystarten. tycker om den där biten när en går omkring på vägar en aldrig varit på förut.
det var väl lite därför jag åkte. flyttade. bröt upp.
men insåg väl lite att det allra bästa är att plötsligt inse att en landat i något. hittat lite av en vardag som kanske funkar. som kan ersätta det en lämnade. inte på samma sätt, men på ett sätt som funkar.
och i den goa stämningen som kommer kanske mest av att jag tjuvlyssnar lite på chris reas drivin home for christmas så fantiserar jag vidare om att säkert nån av alla bilar som far förbi där utanför säkert ska hälsa på i stan där ni, mina saknade, bor.
när nöjer en sig? när slutar en långta efter ny mark? hur länge kommer jag bli kvar i denna stad innan jag får för mig att kasta mig iväg, kan en kasta sig in i något istället kanske? är det kanske det som är min stora talang egentligen?
det är alltid något bra med skövde
nu tillexempel gick den babblande datasnubben av så jag kan sitta själv
fredagskvällen kan vara räddad, tjihooo
om sånt som inte borde behöva finnas
satt och åt middag en kväll i slutet av juli. minns att vi kom in på genus - kanske för att jag sa nått plumpt, fick ur mig ett "hen" eller berättade att jag bodde med två genusvetare och minns att du sa att du av princip ansåg att feminismn var onödigt eftersom det borde vara så självklart, det där med jämställdhet, att det för dig kändes fånigt att hålla på att tjafsa om.
jag kan höra dig säga det ibland när jag tänker på denna sommar, fastna där och spola fram och tillbaka
det låg något i vad du sa, tyckte jag
det finns många sånna organisationer, det finns svenska freds, det finns naturskyddsförening, det finns djurens rätt och världens barn och ni vet, listan är lång
men inte är det väl kämparna som inte borde behöva finnas?
i Brasse latjolajbanlåda inte är det aktivisten, kämpen eller idealisten som ska bort utan förtryckaren?
(det är oktober nu, det tog mig nästan på dagen, tre månader att klura ut)
lite som att göra något åt "miljöproblemen" istället för att läsa om dem?
så här va, kommer hem, tänkte plugga, men nu, tre timmar senare, finner jag mig förvällande svamp. Hur gick det till?
Ja, egentligen vet jag precis hur det gick till.
Det började med en kantarellmacka.....
det finns hål i allting, det är där lite ljus slinker in
har haft finbesök här, nu ligger bara en madrass stor kvar på golvet och väntar på att plockas ihop
ni hjälper mitt hjärta att behålla värmen mina kära, ni hjälper mig på benen och orkar dra ur mig allt jag verkligen behöver säga
satte mig på ett café sen när ni åkt, fastnade i timmar
och allt som skrevs på det cafét kanske är början på en ny historia
nu lyssnar jag på ett år utan sommar på inrådan från stina och låter lördagskvällen vara sån
och kanske är hösten ljus ändå, tjugoett och full av drömmar, utan brådska
gokväll
kvällsbagatell
funderar på om jag bara ska acceptera att jag glömde äta middag idag eller om jag ska smyga ner och äta en macka
(notera: ljuvligheten med att ha enkla problem, imorgon när jag vaknar är det inte ens värt att tänka på)
