av någon anledning blir det mycket kanal två om jag slår på tv:n. om det betyder att jag håller på att förvandlas till tant eller kulturtant eller allmänt vetgirig kan vi ta i nått senare inlägg. nyss såg jag alltså på agenda, tänkte det kunde vara bra att checka upp lite vad som händer. åt min lilla middag. kollade, suckade lite. rysslands försvar, svensk ekonomi och så syrien.

 

och mitt i syrienreportaget, mitt i men vad ska man göra då?-sucken, börjar jag plötsligt gråta. Alltså inte blanka ögon utan som ett hulkmonster som attackerar innifrån börjar jag böla, grina, hulka.

och de säger inget jag inte hört förut.

 

men tårarna tar slut. likaså gör reportaget. de börjar prata om lässvårigheter i skolan istället, och det är hemskt det med, på ett annat sätt. och över syriska gränsen strömmar 5000 människor jagade iväg från sitt hemland varje dygn

och i mitt hemland fortsätter sverige demokraterna växa och jag förstår inte, förstår inte, var vi inte har plats

 

när blev sjärterummet viktigare än hjärterummet?

 

jag blir så arg av att skriva sånt här. det liksom hoppar sig i fingrarna att de nästan inte kan trycka rätt.

lägg till veckans uppmärksammande av män som näthatar kvinnor och jag är uppe och slåss, ute och springer av ilskan och krossas av vad tusan det finns för människor

 

vad kan jag göra?