Solen som skiner in genom fönstret

 

Är uppe på träkilsgatan och grejar, det är vitt här inne. Halva lägenheten tom, halva kaos. Och jag vill skriva något som kan sammanfatta allt de där med första egna lägenheten som kan motsvara alla kort jag borde ha tagit men inte fått till.

 

Här har mitt namn stått upptejpat på dörren tillsammans med två ingen reklam tack-skyltar. Här i mitt sänghav. Här i fridakaoset. Här där jag klarat mig ett år utan decilitermått och låst spisen i barnlåset hela första halvåret - ifallatt. 

 

Vad finns det egentligen att säga? Det är en plats jag har bott på. Som jag svurit över bussarna och älskat det varje gång jag kommit fram. Som jag sprungit mot hållplatsen och skrattat år ordvitsarna på coop-kvittot.

 

Det är bara en etta i ett helt vanligt hyreshus i böj, men extra mycket eftermiddagssol i. Sol att komma hem till. Sol att sitta och titta i klippansoffan på - hur den går ner bortanför sjukhuset. Och sådär. 

 

Alla gånger jag fått säga "äh, sov hos mig, jag har sängplats!"

 

(dags att ta tag i flyttandet igen, innan nån märkar att jag pausat)

Känns fint att läsa din blogg igen!
+ skrattade (nostalgiskt?) när jag läste om coop-kvittorna. Haha.
Lycka till med flytten!
Kram<3

ja du fick ju 1 ½ år där med lycka till med flyttandet nu och glöm inte skriva dig på nya adressen . Ha det bra!