EN DAG KVAR

 

Sitter i kojektivköket med muffindoft omkring mig, och det står egenplockade blåbär på spisen och en smutsig degbunke bredvid och mina ben är trötta, mina axlar spända och tankarna har försökt formulera sig i dagar. Det är det här med att lämna som får mig att förstå. Som alltid.

Vad det är jag har haft.

 

Den helgen jag var mest ledsen och vilsen i hela världen och Jr smyger sig bakom mig vid tvätten och sätter fingrarna i sidan på mig så jag står och tjuter av skratt

 

"ÄRE KAOS ELLER?!"

"ah säg inte kaos så gästerna hör!"

"åh det är kaos!"

"hmpf det blir alltid kaos när du kommer T"

 

Det där förbannade hålet på gräsplätten utanför handikapparkeringen. En av mina första drivehelger och jag, med händerna fulla av påsar, sätter foten rakt i, faller med armarna rakt upp i luften, och eh ja, maten klarade sig. (men den där i luckan hade glömt deras drickor)

 

 

Lisas och min ansiktsmålnings övning, när jag var spygrön fjäril

 

P som sjunger beställningarna

 

Alla goa välkomnande kommentarer som "jag tänker mig dig som sriefiguren Dennis" "du ser ut lite som en bonde idag" "jag tänker mig att du strävar efter att bli en Tomas Di Leva" medan jag stått och strykt

 

att få ta ut en veckas trötthet och ilska pressandes kartonger i soprummet

 

När vi stod i grillvagnen och sjöng "man ska ha grillvagn" och varmvattnet inte funkade,det regnade och..

 

När jag sa "ja här kör vi med springnota" till en grillvagnsdrivegäst och inte kunde sluta skratta

 

Att kliva på bussen och höra busschaffisen säga "äre maxtjejen?!"

 

E och jag i driven. Perfektionen. Och så helt plötsligt säfer någon "cheese and bacon" på ett amaricanvis och jag tar hela beställningen på engelska........

 

Den gången T och jag driveade och bilens chafför står och byter spolarvätska och på så vis ser till så hela kön står stilla. Helg. Lunch? Att se T bryta ihop.

 

Kvällen S och jag skickade med hälsning till polisen i deras drivepåse

 

Den kvällen då en gäst fått vänta rätt länge på sin mat och jag trodde han var arg och det han säger när han kör iväg är "alltså jag måste bara säga att din röst är som perfekt för den där stolpen där borta"

 

Kvinnan med de naturella hamburgarna och de naturella cheesen

 

När jag var serveringsvärd och sockret (till kaffet) tagit slut och en snaskig liten gubbe kom fram till mig och sa "vet du idag har jag druckit min första kopp kaffe utan socker och jag gillade det"

 

"HEJ OCH VÄLKOMMEN TILL SOLIGA MAX I BARKARBY!"

 

 

En annan gång när jag sprang och hämtade nuggets, tog beställnign av en bil och Jr sätter fingrarna i sidan på mig och jag skriker sakt ut i headsetet. "AAAAAAHhhh!!!!!!" host "eh ursäkta"

 

Nyårsafton när T och jag stängde. Nyårsdagen när F och jag öppnade. Jag frågade om de skulle ha ost i kaffet och gick in i frysen för att göra glass (osv)

 

Mellanpommis och Habibhelgen.

 

När S körde ifatt min och S buss hem.

 

C och jag i driven tillsammans med kaffet.

Hemma hos Jr skrålandes med i My heart will go on sent på natta

 

Alla gånger jag inte kunnat sluta skratta, alla miljoner gånger (nu i somras när jag skrattade så jag grät åt ingenting).

 

Och det tar ju inte slut med konstiga små minnen här, men jag måste väl sluta någon gång och nu blir det här.

Imorgon har jag mitt sista pass på obestämd tid. Och jag vet jag kommer ha lite svårt att gå därifrån. För jag har nog ändå trots stressen, pressen, köttet, tjatet, snacket kännt att jag haft det rätt bra där borta i barkarby.

 

 

det låter så fint när du beskrivert, det där snabbmatslivet. kanske är det inte bara slit & släp & stress. jag kan däremot inte säga att jag känner igen mig, önskar att jag någon gång kan få göra det.

Underbar sammanfattning på Max-tiden!

haha, ja. kanske dags att byta till Max då stini ;) för jag tror banne mig det är personalen det hänger på. Eller på tur. Jag tror jag hade tur. (plus att jag blir översentimental av farväl, du vet)
(det går att skriva ett lika långt inlägg om allt jag inte kommer sakna)