Ibland undrar jag vilka ögonblick som gör att man får vissa egenskaper. För jag undrar verkligen 1) när började jag få ont i själen när någon sa något som var matematiskt åt skogen, 2)när blev jag bitter och cynisk och 3) när blev jag bilintresserad??

Exempel från min dag som indikerar att jag lider av dessa fruktansvärda egenskaper:

1)      En tjej ville räkna ut hur många procent hon hade på sitt prov. Så hon frågar sin kompis. Han säger följande: ta maxpoängen delat med 100 gånger din poäng. Jag trodde mina inälvor skulle slå knut på sig själva och jag undrade om det bara var jag som hade inbillat mig ”delen på det hela” för han lät så säker på sin sak. Sen när det visade sig att det blev historiens skummaste procent insåg jag att det var infact han som hade snurrat till allt. Självklart var jag tvungen att berätta för dem båda hur man ska göra innan de gjorde något mer som förstörde matematikens vackra sanning

2)      En pojke på sjutton år berättade att han och hans flickvän har bokat och ska åka till Grand Canaria i januari tillsammans (ensamma). En fin tanke tänkte jag, men snart berättade han stolt att de firade månader ikväll. 3 MÅNADER. Det cyniska och bittra som gömt sig i mig slog till. Är man sjutton och bara varit tillsammans i tre månader- hur vågar man boka en resa som ska äga rum i januari?! Vad är göra-slutstatistiken i Sverige idag?

3)      Nu sitter jag här, undrandes över hur jag blev som jag blev och fram till för en stund sen var jag lyckligt tittande på Top Gear – tills jag insåg att jag redan sett det här avsnittet…

När gick det utför egentligen?